The Book-kapitel 29
Jag hade fortfarande bara bikini på mig och Justin kollade på mig som att han aldrig hade sett mig förut. Han bet sig löst i läppen, gjorde sin 'hairflip' och stängde väskan som inte var packad alls. Han började gå fram till mig sakta och jag kröp längre och längre bak i sängen men stannade när jag var vid sänggaveln. Nu kom jag inte här ifrån.
Han flinade väldigt läskigt och kröp fram till mig på sängen. När han var framför mitt ansikte stannade han upp och kollade mig riktigt djupt i ögonen, böjde sig fram och skulle precis kyssa mig när jag började kittla honom istället. Han hoppade till och ramlade ner från sängen med en duns satt han på rumpan bredvid och jag låg dubbelvikt i sängen och försökte andas mellan skratten. Han reste sig upp och började brotta ner mig så jag inte kunde röra honom. Han log ett creepsmile och kittlade mig. Jag visste att jag inte kunde göra något annat än att bara ta emot det, men jag började få riktigt ont i kinderna av allt skratt. Han slutade kittla mig efter en stund och kysste mig sen lugnt och passionerat. Jag följde med i kyssen och det ledde till hånge. Men vi kom inte längre för vi rullade ur sängen och han låg nu på mig, på golvet.
Han flinade väldigt läskigt och kröp fram till mig på sängen. När han var framför mitt ansikte stannade han upp och kollade mig riktigt djupt i ögonen, böjde sig fram och skulle precis kyssa mig när jag började kittla honom istället. Han hoppade till och ramlade ner från sängen med en duns satt han på rumpan bredvid och jag låg dubbelvikt i sängen och försökte andas mellan skratten. Han reste sig upp och började brotta ner mig så jag inte kunde röra honom. Han log ett creepsmile och kittlade mig. Jag visste att jag inte kunde göra något annat än att bara ta emot det, men jag började få riktigt ont i kinderna av allt skratt. Han slutade kittla mig efter en stund och kysste mig sen lugnt och passionerat. Jag följde med i kyssen och det ledde till hånge. Men vi kom inte längre för vi rullade ur sängen och han låg nu på mig, på golvet.
-Justin, du är väldigt tung! sa jag lågt och försökte andas.
-Oj, förlåt! skrattade han fram och reste sig upp.
Han sträckte fram sin hand och drog upp mig. Vi satte oss i sängen och pratade bort hela dagen. Klockan började närma sig 7 och jag kände mig väldigt hungrig. Men inte konstig, vi har inte ätit på hela dagen.
-Justin, jag är hungrig!
-Jag med, ska vi ringa roomservice?
-Ja, jag orkar inte ta ett steg utan för dörren!
Han skrattade och gick iväg för att ringa. När maten hade kommit åt vi snabbt och mycket. Efter maten gick vi och somnade fort tätt intill varandra.
Jag vaknade sent nästa morgon. Det luktade mat i hela rummet och Justin låg inte bredvid mig i sängen. Jag sträkte lite på mig och satte mig upp och kollade runt i rummet. Inget ovanligt. Ser precis ut som igår. Jag reste mig och gick mot toaletten, tog underkläder och en handduk och gick in och duschade. Jag tog lång tid på mig och tänkte. Tänkte på allt som hänt och på allt som kan hända. På Haylie. Stackarn. Jag har nästan dåligt samvete för att jag inte ringt eller pratat med henne. Jag vaknade ur mina tankar av att Justin bankade på dörren och sa att maten var klar. Jag duschade klart och tog på mig underkläderna och gick ut till sovrummet för att leta efter något att ta på mig.
Jag hittade inget snyggt, men det får bli en löst sittande sommarklänning. När jag hade tagit på mig den gick jag ut till köket och såg att Justin suttit och väntat på mig och dukat upp fint. Jag satte mgig mitt emot honom och kollade kärleksfullt på honom. Han böjde sig över bordet och kysste mig.
-Godmorgon sömntuta. sa han och log ett bländande leende.
-Godmorgon på dig själv, hur länge har du vart uppe?
-Sen 10.
Jag kollade snabbt på klockan och såg att den redan var halv 1.
-Varför väckte du mig inte då?
-Jag ville inte störa dig.
Jag himlade med ögonen och började äta. Det var pasta. Som alltid om Justin får bestämma. Det var supergott och det tog slut alldeless för snabbt. När vi hade ätit upp Hjälptes vi åt att duka undan och ställa in det i diskmaskinen.
Jag stog lutad över diskbänken och hällde upp vatten i ett glas när jag känner att Justin lyfter upp mig så att jag nu sitter på den.
-Fin du är idag. sa han och pussade mig på halsen.
-Det är du som är fin. svarade jag och lyfte upp hans huvud och kysste honom.
Han tog ett stadigt tag om min midja och kysste mig mer intensivare. Våra tungor lekte länge och det var nogt den bästa kyssen någonsin!
Han kollade sexigt på mig och bet sig i läppen innan han öppnade munnen.
Yaay! När man får såna fina kommentarer vill man bara skriva meeer! :D
Tack och love you guys!
The Book-kapitel 28
Nu ska han få ett riktigt fint vaknande. Jag gick in och letade reda på en hink som jag sedan kunde fylla upp med iskallt vatten. När jag fyllt den smög jag ut till balkogen men han var inte kvar. Jag gick tillbaka in och ställde ner hinken och gick bort till sovrummet. Jag letade fram min bikini och gick in på toan för att byta om. När jag kom ut igen fick jag en chock.
Justin hade kommit fram till mig och hällt min hink med vatten över mig! Han är såååå död just nu. Men jag kunde inte röra mig. Vattnet hade varit alldeless för kallt för mig. Det enda jag kunde göra vara att skrika.
Justin hade kommit fram till mig och hällt min hink med vatten över mig! Han är såååå död just nu. Men jag kunde inte röra mig. Vattnet hade varit alldeless för kallt för mig. Det enda jag kunde göra vara att skrika.
-JUUSTIIIIIIIN!!!
-Hahahah! Du skulle sett din min! Han låg på golvet och skrattade. Yes min hämnd är kommen.
Jag tog hinken och fyllde den snabbt med vatten och sprang in till honom som fortfarande låg på golvet i sovrummet och skrattade. Han flög upp snabbt när jag hällt vattnet på honom. Jag tänkte ovanligt snabbt, för jag sprang in på toan och låste in mig. Jag sjönkt skrattandes ner på golvet och hörde att Justin stog och bankade på dörren och ropade att jag skulle komma ut. Men det kan han glömma! Fast, det kanske inte är så bra att göra honom arg. Jag reste mig upp och öppnade dörren sakta medans jag kollade om han stog dör utanför. jag såg honom inte så jag antog att det var fritt fram. När jag hade gått ett par steg från toan känner jag ett par iskalla händer på mina höfter, jag hoppar till och vänder mig om och ser en flinande Justin bakom mig.
-Var det där nödvändigt? frågade jag med en hundvalpsblick.
-Ja och du vet att det där inte hjälper. svarade han och bölde sig närmare mig.
Han fick inte som han ville. För jag drog mig undan honom och gick till kylen för att se om det fanns något att äta. Justin kom in efter mig och satte sig vid köksbordet och kollade ledsamt på mig. Jag vet att han inte är ledsen på riktigt. Men han hällde iskallt vatten på mig! Fast jag tänkte göra det på han också, men det är inte samma sak. Säger vi.
När jag inte hade hittat något jag ville ha satte jag mig mitt emot honom vid köksbordet. Jag stirrade länge och uttryckslöst på honom. Det fungerade, för han satt och vred på sig och jag märkte hur han tyckte det här var obekvämt.
-Kan du sluta stirra så?! sa han högt.
-Nej, du blir bara fulare och fulare ju mer jag stirrar på dig. sa jag och hånlog.
-Så du tycker jag är ful?
-Ja.
-Okej då. Då kanske jag ska gå härifrån och byta rum så du slipper se mig mer då! sa han mer sorg i rösten och reste sig upp för att gå till sovrummet.
Jag följde efter honom och ställde mig i dörren och kollade på när han packade.
-Gör så du, jag bryr mig inte. svarade jag och gick fram till sängen.
Jag hade fortfarande bara bikini på mig och Justin kollade på mig som att han aldrig hade sett mig förut. Han bet sig löst i läppen, gjorde sin 'hairflip' och stängde väskan som inte var packad alls. Han började gå fram till mig sakta och jag kröp längre och längre bak i sängen men stannade när jag var vid sänggaveln. Nu kom jag inte här ifrån.
Har märkt att jag inte ska lova något! höhö... hoppas ni inte blir sura bara!
Men kommentera iallafall en liiiiiiiiiten kommentar? (:
The Book-kapitel 27
Jag brydde mg inte om det utan bara sprang bort. Först visste jag inte vart jag var. Jag fick fråga mig fram om vägen till flygplatsen för jag visste att jag skulle hit så fort som möjligt. Och nu sitter jag här. Hon slutade berätta och bara kollade ner i hennes knä och grät. Tårarna rann verkligen mycket på mig nu. Och jag som trodde att hon hade glömt mig. Att jag inte har ringt henne en enda gång, nu kommer skuldkänslorna.
Vi satt och pratade om vad som hade hänt och det gick flera långa timmar. Vi kom fram till att det var bäst att inte säga till nogon att hon var här, så hon skulle bo här resten av sommaren. Det har bara gått en månad och det har redan hänt så mycket. Och om en vecka ska jag till Brasilien med den bästa.
Vi satt och pratade om vad som hade hänt och det gick flera långa timmar. Vi kom fram till att det var bäst att inte säga till nogon att hon var här, så hon skulle bo här resten av sommaren. Det har bara gått en månad och det har redan hänt så mycket. Och om en vecka ska jag till Brasilien med den bästa.
-Du Haylie? frågade jag tyst då hon nästan somnat i soffan.
-Ja? mumlade hon fram.
-Om en vecka ska jag till Brasilien i två veckor, så du får vara själv här.
-Du ska vad?! utbrast hon och satte sig spikrakt upp.
-Jag ska dit med Justin. sa jag och log.
-Jaha, ja men dåså. Då gör det inte så mycket! skrattade hon.
Klockan hade blivit 2 så vi bestämde oss för att sova. Jag somnade snabbt med Justin i mina tankar.
Veckan gick snabbt med massor av mys och skratt med Haylie. Nu kom dagen då jag skulle till flygplatsen för att träffa Justin. Jag hade packat redan dagen efter Haylie kom till mig. Hon sa att det var bra att vara klar i tid. Det vet jag, men kanske inte så tidigt.
Vi stog utanför min dörr och kramades hejdå innan jag satte mig i taxin som hämtade mig. Jag satte mig tillrätta och det tog inte lång tid innan jag somnade. Klockan var ju ändå 04.37.
När jag var framme hade jag åkt i en timma och flyget skulle gå prick 06.00. Då var det bara att ta sig in till incheckningen och möta Justin. Han sitter säkert redan på planet och väntar. Men icke, jag hade fel. Han stog där och väntade på mig. Han välkomnade mig med en varm kram som varade länge. Alla stirrade och fotade, men jag bryr mig inte om Justin inte bryr sig.
När vi fick gå på flygplanet satte vi oss i förstaklass. Såklart. Finns inget annat för lille Justin. Men jag klagar inte. Det är hur skönt som helst att få sitta lite mer avskilt än på en vanlig plats.
När planet landade var klockan inte mer än 3 på dagen. Det var väldigt varmt och förvånansvärt lite folk, med tanke på att Justin är här menar jag. Men det var bara bra. Jag vill ha honom för mig själv de här två veckorna. Men det är en sak jag inte tycker om, han har valt det lyxigaste hotellet och den största sviten. Han vet att jag inte tycker om att få så mycket saker av någon, jag vill helst köpa det själv. Så alla dyra saker jag har hemma, har jag köpt själv för pengar jag tjänat ihop.
Och det hät hotellrummet var bara som en dröm. Jag har sett massa sånna bilder och videos från folk som vart här. Det har alltid varit en dröm för mig att få bo i ett av dom där finaste rummen. Nu gör jag det. Med min, bara min Justin.
Jag hade tydligen stått ganska länge innanför dörren till vårat rum för Justin hade redan packat upp sin väska och höll på med min. Jag väcktes ur mina tankar när jag hörde en busvissling från sovrummet. Jag gick dit och fick se Justin hålla i mina babyblå underkläder i spets, som inte döljer så värst mycket.
-Något fel? frågade jag och flinade.
-Eh, nej. asså, nej! stammade han fram och började rodna lite.
-Varför rodnar du då?
-ääh. Jag bryr vet inte? frågade han och såg plågad ut.
-Är du riktigt snäll kanske, KANSKE, du kan få se dom på. sa jag och hånflina.
Han drog efter andan och bet sig i läppen. Jag bara skrattade åt honom och gick till min väska och drog fram alla toalett saker och gick in på toan för att göra klart där inne. När jag sen hade gått tillbaka var inte Justin där inne. Jag såg att hans kläder låg på golvet bredvid sängen. Jag skrattade lite frågande och gick ut på balkongen och såg att Justin låg där och solade i sina badshorts. Han märkte inte att jag kommit ut och jag såg att han hade somnat. Nu ska han få ett riktigt fint vaknande. Jag gick in och letade reda på en hink som jag sedan kunde fylla upp med iskallt vatten. När jag fyllt den smög jag ut till balkogen men han var inte kvar. Jag gick tillbaka in och ställde ner hinken och gick bort till sovrummet. Jag letade fram min bikini och gick in på toan för att byta om. När jag kom ut igen fick jag en chock.
Äntligen klar med kapitlet! Lovar att det kommer ett imorn också! :D
The Book-kapitel 26
-Jag lovar. Det som sägs här, stannar här. svarade jag henne och torkade bort hennes tårar.
-Jag åkte ju till Dallas för en sommarpraktik. Om jag visste vad som skulle hända skulle jag aldrig åkt. Jag vill aldrig mer träffa min morbror mer! sa hon och brast ut i gråt ännu mer.
När hon nu sagt det visste jag verkligen vad som hade hänt. Det tog ett tag innan hon lugnade ner sig igen.
-Du behöver verkligen inte berätta nu, du kan vänta. sa jag lugnt.
-Jag har hållt det inne för länge nu. Jag måste bara på toa. svarade ho och sprang in på toan.
När hon kom tillbaka såg hon mycket lugnare ut. Hon satte sig tyst ner i soffan och svalde hårt ett par gånger.
-Det jag kommer berätta nu ångrar jag att jag inte sagt tidigare. Men somsagt, jag vågde inte. Anledningen till att jag inte vågade det tidigare var för att han hotade mig. Men det han gjorde mot mig var ännu värre. När jag först kom hem till honom fick jag ett eget rum som jag skulle ha hela sommaren. Men det jag inte visste var att han hade andra planer. Han kom in till mig på natten och bara satt och kollade på mig. Jag visste inte vad han ville, men det var riktigt läskigt. Jag fick inte låsa en enda dörr utan hans godkänande. Han sa att jag inte ens fick låsa toadörren. han kom in till mig när jag stog och duschade men satt bara och kollade på mig. Jag blev riktigt äcklad men gjorde inget. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag tänkte att han fick se men inte röra. Det var just det han gjorde, bara tittade på mig dagarna i ända. Men en dag när han skulle ha en grabbkväll. Då tog det stopp för mig. Jag ville verkligen inte visa mig för honom eller hans gubbjävlar till kompisar. Han kastade en påse på mig innan han skulle gå ner och starta deras pokerkväll. Det var inte vad som helst i påsen, utan väldigt barnförbjudna kläder. Han ville att jag skulle vara som en "servitris" under kvällen i dom kläderna. Så att de ska ha något annat att kolla på när de inte spelade. det var då jag sa till honom första gången att jag inte ville att detta skulle fortsätta. men han slog bara till mig i ansiktet så läppen sprack. Han låste in mig på mitt rum och vägrade släppa ut mig på flera dagar. Efter en vecka började han igen, att bara stirra på mig. Men denna gången kollade han inte bara. han började röra mig mer och mer. Jag blev rädd varje gång han kom nära mig för att han skulle slå till mig igen. Men det gjorde han inte, förrens innan jag stack hit. Innan jag flydde från honom var han ute någonstans på en pub eller något. Då letade jag igenom hela huset efter pengar. Jag hade ingenting kvar då han hade tagit allt den första veckan. När jag hittade allt jag skulle ha med mig kom han gåendes på vägen. Jag kollade bara på honom tills han kom tillräckligt nära. jag sparkade honom i skrevet och det var då jag fick detta. berättade hon och visade magen. Det var ett riktigt otäckt blåmärke över hela magen.
Jag brydde mg inte om det utan bara sprang bort. Först visste jag inte vart jag var. Jag fick fråga mig fram om vägen till flygplatsen för jag visste att jag skulle hit så fort som möjligt. Och nu sitter jag här. Hon slutade berätta och bara kollade ner i hennes knä och grät. Tårarna rann verkligen mycket på mig nu. Och jag som trodde att hon hade glömt mig. Att jag inte har ringt henne en enda gång, nu kommer skuldkänslorna.
Kände att det här får räcka nu! Ska skriva mer senare så att ni får mer att läsa :D hoppas det blev bra!
Kände att det här får räcka nu! Ska skriva mer senare så att ni får mer att läsa :D hoppas det blev bra!
The Book-kapitel 25
-Ja! Kan jag öppna brevet nu? frågade jag och reste mig igen. Denna gången gick det bättre och jag kom fram till köket där brevet låg på bordet och väntade.
-Ja... gör det... svarade han tyst och väntade.
Jag satte mobilen på högtalare och öppnade brevet långsamt. Jag visste verkligen inte vad som väntade när jag tog fram pappret. När jag hade läst de första meningarna drog jag efter andan...
Jag kunde inte fatta vad det var jag precis hade läst. Han gjorde alldeless för mycket för mig.
-Är du kvar Sam? frågade Justin från telefonen.
-Ja-a. Jag kan inte fatta det, varför gör du så mycket för mig? frågade jag och kände en glädjetår rinna ner för min kind.
-Jag älskar dig och kommer aldrig lämna dig!
-jag älskar dig med, men du hade inte behövt-
-Jo! Det här bevisar hur mycket jag älskar dig Samantha.
-Du är bara för mycket ibland. skrattade jag.
-Men jag måste gå nu, glöm bara inte att packa. skrattade han och la på.
Justin är verkligen för bra för att vara sann. Vi skulle inte träffas i USA nästa gång vi skulle ses. Vi skulle träffas i Brasilien! Han har beställt en tvåveckorsresa till ett fem-stjärningt hotelll i södra Brasilien, bara vi två! Jag älskar han bara mer och mer för varje dag som går!
Jag började dansa runt i köket och om någon såg skulle de tycka att jag måste vara helt pantad. Jag fortsatte min dans in till mitt sovrum och började hoppa i min säng medans jag satte på Jusin's musik på högsta volym. När jag började bli trött i benen la jag mig ner i sängen och bara stirrade upp i taket och var överlycklig.
Jag hade antagligen somnat där jag låg med kläderna på och med brevet med biljetterna i handen, för jag vaknade av att min dörrklocka ringde. Jag slängde en snabb blick på klockan på mobilen och såg att den började närma sig 9. Vem kommer såhär sent? Jag sprang fram till dörren och öppnade. Jag fick mig en rejäl chock när jag såg vem det var.
-Haylie?! skrek jag högt och tydligt.
Hon svarade mig inte utan bara slängde sig runt min hals och började gråta. Jag såg att hon var nära innan hon kramade mig och nu bröt det ut. Jag stängde dörren och drog med henne in till soffan och satte henne ner och hämtade ett glas vatten som hon kunde dricka ur. När hon gråtit länge och druckit upp allt vatten samt lugnat ner sig lite öppnade hon munnen flera gånger men ändrade sig lika snabbt. Jag ville inte tvinga ur henne något som hon inte vill berätta, så jag sitter och väntar spännt på vad hon har att säga.
-Du kommer aldrig tro mig när jag säger det här... sa hon tyst.
-Men gumman. Jag kommer alltid tro på dig oavsett vad det handlar om! svarade jag och kramade om henne.
-Men inte om det här. snyftade hon fram
-Du behöver inte berätta.
-Jo, nu ska jag det. Det här har pågått för länge.
-Vad har pågått för länge Haylie? Du gör mig orolig!
-Snälla, försök att förstå mig. Men jag har verkligen inte vågat berätta detta för någon, så du får verkligen inte berätta för mina föräldrar! sa hon tyst men bestämt.
-Jag lovar. Det som sägs här, stannar här. svarade jag henne och torkade bort hennes tårar.
-Jag åkte ju till Dallas för en sommarpraktik. Om jag visste vad som skulle hända skulle jag aldrig åkt. Jag vill aldrig mer träffa min morbror mer! sa hon och brast ut i gråt ännu mer.
Äntligen! Nu ska jag fortsätta att skriva så ni får något mer att läsa fram till jul!
Vad tror ni att det har hänt? :o
jagvet! :D
The Book-kapitel 24
Ja, jag ska vänta. Men varför? Låten som han sjöng igår hette Never let you go. Undra vem den var till. Säkert någon som han träffat. Därför han sa att han inte ville träffa mig. Gud vad jag hatar mig själv för att jag tänker såhär! Han har inte sagt något sånt, så det behöver inte vara det heller. Jag får helt enkelt vänta tills jag får öppna brevet.
Jag la mig ner i sängen igen och somnade.
När jag vaknade igen var det mörkt ute. Klockan hade blivit 22.29. Att jag verkligen kunde sova så länge. Jag gick till köket och gjorde en macka och gick till min säng igen. Fjärrkontrollen låg på sängbordet så jag satte på TVn. Det var inget speciellt som gick så det fick bli någon dålig komedi. Jag tog upp min laptop som låg på golvet bredvid sängen och kollade på mobilen medans den startade. Inga sms. Jag la ner den igen och suckade högt för mig själv.
Jag kollade runt på några tråkiga bloggar men hittade inget vettigt. Filmen var slut och jag orkade inte göra något mer. Men vad ska man göra är klockan är 12 förutom att sova? Jag somnade direkt och drömde ingenting.
När jag vaknade nästa morgon var jag inte sjuk längre. Det regnade men det gjorde mig inte ledsen. Klockan var 09.23. Jag gick in i duschen och duschade snabbt och tog på mig några enkla kläder. När jag klätt på mig och sminkat mig lite gick jag till köket och började äta frukost. Plöstligt började min telefon att ringa och när jag nästan var framme vid sängen snubblade jag på tröskeln och slog i knät i ett hörn. Det började blöda och jag kunde inte resa mig upp. Jag försökte åla mig fram till mobilen. Men när jag kom fram slutade det ringa. Jag slog handen i golvet och då kände jag tårarna rinna. Det gjorde så förbannat ont och det hjälpte inte att jag inte hann svara. Jag satt säkert där i ca 10 minuter och grät när mobilen ringde igen. Jag torkade tårarana och svalde innan jag svarade.
-Hej. svarade jag tyst.
-Hej! Har det hänt något? frågade han, Justin. Han måste hört det på min röst.
-Nej, inget. svarade jag och försökte låta mer säkrare.
-Är det säkert? Det låter som att du har gråtit. frågade han.
-Det är lugnt Justin. svarade jag och suckade.
-Okej, du vet att du kan prata med mig, eller hur? sa han snabbt.
-Ja, men vad ville du? frågade jag.
-Du svarade inte förut så jag ringer igen. Men du får öppna brevet nu.. sa han tyst med lite glädje i rösten.
-Okej, ska jag göra det nu? frågade jag och reste mig. Jag kom inte så långt och ramlade ihop på golvet igen.
-Vad hände? frågade Justin oroligt.
-Jag ramlade igen.. svarade jag och fick en klump i halsen. Det fortsatte att blöde från knät igen.
-Igen? Men älskling hur går det?
-Det går bra. stammade jag fram och försökte att inte börja gråta igen.
-Nej, jag hör ju att du gråter.
-Men det är lugnt. svarade jag och kände en tår rinna ner långsamt på kinden.
-Okej, är det säkert? frågade han oroligt.
-Ja! Kan jag öppna brevet nu? frågade jag och reste mig igen. Denna gången gick det bättre och jag kom fram till köket där brevet låg på bordet och väntade.
-Ja... gör det... svarade han tyst och väntade.
Jag satte mobilen på högtalare och öppnade brevet långsamt. Jag visste verkligen inte vad som väntade när jag tog fram pappret. När jag hade läst de första meningarna drog jag efter andan...
Fick bli som det blev, jag förtjänar inte några kommentarer...... jaja blir nog en del ikväll, eller imorn efter skolan (:
The Book-kapitel 23
Klockan på väggen var kvart i ett. Vi hade alltså suttit här i ca en halv timma. Helt tysta. Jag hoppade till när jag hörde Justins mobil ringa. Han ursäktade dig sig och svarade. Han såg inte så glad ut när han kom tillbaka.
-Vad du än gör, läs inte brevet förrens jag säger det. Okej? frågade han bestämt.
Han gick iväg utan att jag hann svara. Nu är jag verkligen nyfiken på vad han har att säga. Varför är han så konstig? Hoppas bara att det inte är det jag tror...
Jag gick till badrummet och duschade och gjorde iordning mig. Det fick bli ett par jeans, gul tröja och en svart cardigan. Ett par rosa converse och min handväska som var full med nödvändiga saker. Jag tog mina nycklar och gick ner på stan för att shoppa lite.
Jag gick runt i timmar utan att riktigt hitta något jag ville ha. När jag kom in till Forever21 hittade jag en jättesnygg lång midnattsblå klänning. Jag prövade den och den satt verkligen perfekt. Jag köpte den och könde mig nöjd när jag kom hem. Jag började bli hungrig så jag fixade lite pannkakor. Pannkakor är det bästa efter en lång dag på stan. Jag satte mig i soffan i vardagsrummet och satte på TVn när jag såg var det var för program slutade jag äta och kollade spännt mot TVn. Det var Ellen DeGeneres show och vem var inte med där om inte Justin? Det pratade om hans kommande skiva och om hans pågående turné. Jag stelnade till när hon frågade om han dejtade någon och han blev helt tyst. Han kollade nervöst omkring sig och började sedan stamma fram ett 'nej'. Jag kände mig besviken. Men jag förstår att han inte svarar 'ja'. Jag menar, vi dejtar ju inte.. vi är ju bara vänner, verkar det som iallafall. Jag stängde av TVn när det var slut och gick till köket och plockade undan disken. Klockan hade blivit halv 7 och jag hade inget att göra. Jag var fortfarande helt själv utan att ha någon att va med. Jag la mig i sängen och satte på en film. Den var ganska tråkig så jag somnade.
Nästa morgon vaknade jag sent, även om jag somnade tidigt. Jag klev upp och kände mig yr. Hoppas jag inte håller på att bli sjuk. Jag gick till badrummet och letade efter en termometer. När den pep till såg jag att jag hade feber. Roligt, då blir det att bara ligga ensam här hemma. Jag gick till dörren och hämtade posten. Det var mest reklam,men precis innan jag skulle slänga det såg jag ett vitt kuvert. Det var adresserat till mig, med Justins skrivstil. Jag var på väg att öppna det när jag kom ihåg att jag inte fick förrens han sa det. Men varför hade han då skickat det till mig? Jag la det på köksbordet och gick till mitt rum. Tog upp mogilen och skickade ett sms till Justin. "Jag har fått brevet nu, tyckte du skulle veta.. Såg dig på Ellen igår. Var det en ny låt du sjöng? xoxo Sam" Jag la ner mobilen på sängbordet och somnade på sängen. Jag vaknade ett par minuter senare för att Justin svarade på sms:et. Jag kollade på klockan innan och den hade blivit 12. "Vänta med att öppna det, jag säger till när du kan. Ja. /J" Ja, jag ska vänta. Men varför? Låten som han sjöng igår hette Never let you go. Undra vem den var till. Säkert någon som han träffat. Därför han sa att han inte ville träffa mig. Gud vad jag hatar mig själv för att jag tänker såhär! Han har inte sagt något sånt, så det behöver inte vara det heller. Jag får helt enkelt vänta tills jag får öppna brevet.
Jag la mig ner i sängen igen och somnade.
HatarmigsjälvHatarmigsjälvHatarmigsjälv för det här kapitlet. Kan nog vara det tråkigaste och dåligaste någonsin! Men nu ska jag fortsätta kolla på Harry Potter! ska försöka få ner ett till ikväll eller så får det bli imorn! :D
The Book-kapitel 22
Jag började le stort. Att han inte kunde hålla sig borta från mig var nog det sista jag kunde tänka mig. Men att jag inte kan hålla mig borta från han, det visste jag inna n jag äns träffade han. Jag märkte inte att han hade gått förrens jag fick ett sms. Jag kollade och mitt leende försvann...
"Förlåt för det där. Men jag vill inte att vi ska ses mer innan du fått mitt brev. Allt står förklarat i det... /J" Att han verkligen skrev det där visste jag inte. Jag visste inte vad jag skulle tro. Jag orkade inte svar just nu eftersom att jag fortfarande stog ute och nu ranndet ner tårar på mina kinder. Jag sprang upp till mitt rum och slängde mig i sängen. Jag borrade ner huvudet i kudden och skrek så högt jag kunde. Jag började gråta som en liten bebis och orkade inte göra något på hela dagen.
"Förlåt för det där. Men jag vill inte att vi ska ses mer innan du fått mitt brev. Allt står förklarat i det... /J" Att han verkligen skrev det där visste jag inte. Jag visste inte vad jag skulle tro. Jag orkade inte svar just nu eftersom att jag fortfarande stog ute och nu ranndet ner tårar på mina kinder. Jag sprang upp till mitt rum och slängde mig i sängen. Jag borrade ner huvudet i kudden och skrek så högt jag kunde. Jag började gråta som en liten bebis och orkade inte göra något på hela dagen.
När klockan blev halv 8 gick jag till köket för att äta. Jag åt sakta och gick tillbaka till mitt rum och tog upp mobilen för att svara på hans sms. "Varför gör du såhär? Kan du inte bara säga det face 2 face istället?" Jag skickade det och orkade inte bry mig om vad han svarar. Jag kände mig riktigt tom och helt förstörd. Egentligen sa han inte att det var dåligt det som skulle komma, men han hade ju sagt att jag skulle hata han? Jag gick till badrummet och täppte upp badkaret och la mig där i. Jag låg säkert där i flera timmar, men varför skulle jag bry mig. Det var fortfarande sommarlov och jag skulle inte göra något speciellt i morgon. Klockan hade redan slaigt 11 när jag var klar och gick tillbaka till mitt rum och somnade direkt på sängen, utan kläder.
När jag vaknade var klockan halv 10 och det luktade nybryggt kaffe. Vem har kommit in hit? Utan att tänka på det sprang jag ut i köket och fick se Justin stå där. Jag märkte hur han kollade på mig och kom på att jag bara hade min handduk på mig. Jag kolalde generat ner i golvet och gick tillbaka till mitt rum och bytte om. När jag väl var tillbaka i köket satt han och väntade på mig med en kaffemugg i handen.
-Justin, vad gör du här? frågade jag och suckade.
-Du ville ju att jag skulle säga det till dig eller? svarade han och drack.
-Jo, men du kunde väl svarat på sms:et? frågade jag och gick för att hämta min mobil. Pinsamt, han hade skickat tre sms...
-Det gjorde jag, men du verkade inte svara på mina. flinade han.
-Äh, tyst med dig. Berätta istället. muttrade jag och satte mig mitt emot han.
Han såg väldigt nervös ut och det verkade plötsligt som att han inte visste vad han skulle säga. Jag satt tyst och drack mitt kaffe och vöntade snällt på att han skulle berätta. Han öppnade munnen flera gånger men stängde den lika snabbt. Han tvekade, men varför? Han visste att han kan berätta allt för mig. Hoppas bara att det verkligen inte är något dumt.
Klockan på väggen var kvart i ett. Vi hade alltså suttit här i ca en halv timma. Helt tysta. Jag hoppade till när jag hörde Justins mobil ringa. Han ursäktade dig sig och svarade. Han såg inte så glad ut när han kom tillbaka.
-Vad du än gör, läs inte brevet förrens jag säger det. Okej? frågade han bestämt.
oooh. Vad är det han vill få sagt? Kommentera så blir det mer! :D peace!
The Book-kapitel 21
-Hejsan! svarade jag jätteglatt.
-Hej! svarade han och skrattade lite.
-Förlåt för att jag somna igår. sa jag och suckade.
-Det är lugnt. Men vad ska du göra idag då? frågade han lät nyfiken.
-Ut och fota lite i det fina vädret tänkte jag. Dudå? svarade jag och log hela tiden.
-Skivsignering, sen åka vidare till Toronto för konsert. svarade han lite trött.
-Jobbigt att åka runt hela tiden, men vad var det du skulle berätta igår? frågade jag försiktigt.
-Juste. Jag kan inte säga helt, men jag har skickat ett brev som du kommer få under veckan.. svarade han tyst.
-Okej, men kommer jag fortfarande hata dig för det? frågade jag riktigt tyst i hopp om att han inte skulle höra.
-Ja, men jag hoppas att du förlåter mig.. Men Scooter ropar på mig, måste dra. Hejdå! sa han och la på.
Varför kommer jag hata han? Hoppas han inte gjort något riktigt dumt nu bara..
Jag gick ut med kameran i högsta hugg och fotade nästan allt jag såg. När jag kom fram till en park hörde jag någon som gick efter mig. Jag vände mig om och såg att det var någon bakom buskarna. Jag orkade inte bry mig så jag fortsatte att vandra vidare. När klockan hade blivit 12 gick jag hem för att fixa lunch. Men jag stannade utanför min lägenhet och kollade mig runt och kände mig fortfarande förföljd. Jag kollade bak och såg någon som precis vände sig om. Jag kollade konstigt på personen, det såg ut som en kille. Jag kände iegn gångstilen och kunde nästan svära på att det va Justin. Men jag bestämde mig för att ringa honom. Jag slog nummret men var fortfarande kvar ute. När han svarade lyfte killen sin arm och såg ut att prata i telefonen.
-Hej Justin, vänd dig om. sa jag och kollade spänt på killen.
-Varför? frågade han och killen vände sig.
Jag la på och gick fram till honom och log. Han såg väldigt nervös ut. Han sa ju att vi inte skulle träffas i USA. Men varför var han då här?
-Vad gör du här? frågade jag.
-Jag.. jag. Han svalde. Jag kunde inte hålla mig borta från dig. svarade han.
Jag började le stort. Att han inte kunde hålla sig borta från mig var nog det sista jag kunde tänka mig. Men att jag inte kan hålla mig borta från han, det visste jag inna n jag äns träffade han. Jag märkte inte att han hade gått förrens jag fick ett sms. Jag kollade och mitt leende försvann...
Fick bli en kortis nu! blir bättre imorn!
The Book-kapitel 20
Han log som ett svar och kysste mig i nacken ett par gånger under filmen. Även om klockan bara var vid 11 så somnade jag under filmen. När jag vaknade nästa morgon låg inte Justin där.
Jag hörde att det lät ifrån köket och tänkte gå ner för att kolla vad det var. Men jag hann inte innan Justin kom upp med en bricka med frukost.
Sedär ja! äntligen kommer det efterlängate kapitlet. Har inte haft orken eller idén till det här. Men hoppas det blev bra! Kan någon lista ut vad han har gjort?
Jag hörde att det lät ifrån köket och tänkte gå ner för att kolla vad det var. Men jag hann inte innan Justin kom upp med en bricka med frukost.
-Godmorgon sömntuta. sa han med ett leende.
-Godmorgon, hur länge har du vart vaken? frågade jag och kollade på klockan. 10:27
-Sen 10. svarade han och ställde ifrån sig brickan på skrivbordet.
Han gick fram till mig och satte sig på sängen. Han hade bara mjukisbyxorna på sig och såg allmänt sexig ut. Han stirrade på honom och bet mig i läppen medans han bara skrattade. Jag slog till honom på armen och sa att han skulle sluta skratta. Men han började bara skratta mer. Jag reste mig och gick fram till bordet och började äta. Vi gjorde absolut ingenting under dagarna han skulle vara här.
En vecka senare
Jag hade flyttat in till centrum i New York och jag och Justin har hållt kontakten riktigt bra. Han skulle vara borta i två veckor till.
Jag satt i mitt rum och kollade på datorn. Jag kände klumpen i magen, jag fattar inte att on gjort det. Jag fattar inte varför hon aldrig pratar med mig längre. Jag känner att exakt alla har slutat prata med mig nu efter skolavslutningen. Haylie har inte sagt ett enda ord till mig sen hon åkte till Dallas och nu gör hon såhär? Jag satt länge och kollade på bilden på hennes blogg. Hon hade försökt ta livet av sig, hon hade stora märken på halsen och hon har skärt sig många gånger. Men varför har hon inte pratat med mig?
Jag vaknade upp ur mina tankar av att min mobil plingade till. Vilket sammanträffande. "Sammie, förlåt för att jag inte pratat med dig. Men exakt allt har varit skit sen jag kom hit.. Jag saknar dig mest av allt. Glöm aldrig att jag älskar dig! / Haylie" Jag läste igenom sms:et flera gånger och visste inte vad jag skulle svara. Jag var riktigt chockad över det hon skrivit. Jag ringde henne istället, men det var ingen som svarade. Okej, nu fick jag panik. Jag ringde igen, inget svar och igen, igen och igen. Efter mitt elfte försök orkade jag inte försöka igen.
Jag kollade på klockan och den var nästan fyra. Jag hade suttit i mitt rum och gjort ingenting. Bara surfat runt och läst bloggar. Det finns inte så speciellt mycket att göra nu när jag är ensam. Jag saknar Justin och hans varma kramar och Haylie. Även om vi inte pratat på kanske en månad. Men om man verkligen älskar någon så saknar man den personen oavsett vad som händer. Jag älskar henne bara som världens bästa syster om ni undrar.
Jag bestämde mig för att äta något så jag gick in till köket och kollade i kylen. Det fanns inte så mycket mer än en halv pizza sen igår. Det får duga, orkar inte göra något just nu. Jag satte mig i vardagsrummet och ställde ner pizzan på bordet. Jag skulle precis sätta mig ner när mobilen började ringa. Jag sprang till den i hopp om att det var Haylie, men det var Justin. Jag blev liiiite besviken men ändå superglad.
-Hey! svarade jag glatt.
-Hej... svarade han tyst. Vad har hänt?
-Har det hänt något Justin? frågade jag oroligt.
-Nej, eller joo.... svarade han mycket tystare än förut.
-Berätta. sa jag tomt.
-Du kommer hata mig. sa han lika tomt
-Varför? frågade jag och jag kände hur glädjen verkligen sjönk.
-Vi ska inte träffas i USA.. sa han och det verkade som att han lät..glad?
-Va..varför? frågade jag och kände gråten i halsen.
-Jag kan inte säga det nu, förlåt. Men jag ringer senare! sa han snabbt.
-O..okej, älskar dig. sa jag tyst.
-Älskar dig mer. svarade han och la på
Det är något som inte stämmer. Justin har aldrig vart så konstig. Jag gick tillbaka ut till vardagsrummet och började äta medans Family Guy var på. Ärligt talat tycker jag bara att det är för överdrivet, allting. Jag menar att så fort Stewie inte får som han vill blir det bara så himmla brutalt och han ska slåss? Lägg ner skiten istället!
Utan att jag märkte det hade jag somnat på soffan och vaknade inte förrens klockan var 03:08. Jag ställde unadn tallriken och stängde av TVn, gick upp på mitt rum och kollade på mobilen. Ett missat samtal av Justin. Jag suckade åt mig själv och sms:ade. "Förlåt för att jag inte svarade, jag somnade i soffan. puss" Efter det somnade jag fort.
Nästa morgon vaknade jag och var super glad. Varför vet jag inte. Solen lös in genom mitt stora fönster och lös upp hela mitt vita sovrum. Fåglarna kvittrade och klockan var bara halv 9. Jag gick upp och hoppade in i duschen. Jag duschade länge och gjorde iordning mig. Ett par blommiga midjeshorts, ett vitt pösigt linne och mina röda låga converse. När jag var klar gick jag ner för att äta frukost. Det fick bli cornflakes med frukt och mjölk, till det ett stort glas apelsinjuice och ett knäckebröd. Varför jag var såhär hungrig har jag ingen aning om. Idag skulle det bli en bra dag, men jag vet inte vad jag ska göra. Kanske gå ut på stan och fotografera lite. Det har jag inte gjort sen Justin åkte. Jag kan behöva lite nya och fräsha bilder på min dator. När jag ätit klart var klockan kvart i 10. Jag gick upp till mitt rum för att hämta min kamera och min mobil. Precis när jag tog upp den ringde Justin.
-Hejsan! svarade jag jätteglatt.
-Hej! svarade han och skrattade lite.
-Förlåt för att jag somna igår. sa jag och suckade.
-Det är lugnt. Men vad ska du göra idag då? frågade han lät nyfiken.
-Ut och fota lite i det fina vädret tänkte jag. Dudå? svarade jag och log hela tiden.
-Skivsignering, sen åka vidare till Toronto för konsert. svarade han lite trött.
-Jobbigt att åka runt hela tiden, men vad var det du skulle berätta igår? frågade jag försiktigt.
-Juste. Jag kan inte säga helt, men jag har skickat ett brev som du kommer få under veckan.. svarade han tyst.
-Okej, men kommer jag fortfarande hata dig för det? frågade jag riktigt tyst i hopp om att han inte skulle höra.
-Ja, men jag hoppas att du förlåter mig.. Men Scooter ropar på mig, måste dra. Hejdå! sa han och la på.
Varför kommer jag hata han? Hoppas han inte gjort något riktigt dumt nu bara..
Sedär ja! äntligen kommer det efterlängate kapitlet. Har inte haft orken eller idén till det här. Men hoppas det blev bra! Kan någon lista ut vad han har gjort?
Kommentera! and remember, LoveYou!
The Book-kapitel 19
När jag gick in genom dörren var det mörkt och tyst. Jag gick in och låste efter mig och såg en lapp. Självklart skulle dom lämna mig ensam nu. De skulle komma hem på fredag och nu var det söndag. Great! En hel vecka helt själv. Jag gick upp på mitt rum och stängde dörren. Precis när jag stt mig i sängen hörde jag att någon kstade sten på mitt fönster. Jag gick dit och kollade för att se vem det var. Jag kunde inte tro mina ögon när jag såg vem det var.
Där stog han helt perfekt. Men han gick ju på flygplanet. Jag såg det för en halvtimma sen. Jag öppnade fönstret och bad honom vänta. Jag gick ner för trappen och öppnade dörren. Justin kom in och gav mig en lång varm kram.
-Varför är du inte på flyget? frågade jag utan att släppa taget.
-För att jag inte behövde åka idag. svarade han och log.
-Men när ska du åka då? sa jag tyst.
-Två dagar. viskade han i mitt öra.
Jag började le mot hans bröstkorg. Vi stog och kramades en bra stund innan jag började få kramp i benet. Jag höll på att ramla ihop men Justin fångade mig.
-Faller du för mig eller? sa han kaxigt och blinkade med ögat.
-Nej, kramp i benet. flina jag retsamt tillbaka.
Vi gick upp på mitt rum fast klockan bara var åtta. Han hade inte med sig något så jag antar att det redan var hemma hos honom. Jag satte mig ner vid sängen där jag tidigare skulle kolla datorn. Justin satte sig bredvid mig och bara log sådär underbart som bara han kan. Han tog min hand och lekte med mina fingrar medan hans andra hand var på min midja. Jag flyttade mig närmare och våra pannor stötte samman. Han var underbar på alla sätt. Sen blunade han och kysste mig. Det var mysigt att bara sitta här i mörkret och kyssa Justin i mitt rum. Jag hade aldrig trott att jag skulle få göra detta. Men nu händer det. Jag avslutade kyssen men han fösökte få mer. Jag började fnittra lite och då slog han upp ögonen.
-Ska du sova här eller ska du hem igen? frågade jag och log snett.
-Jag kan ju sova här om du vill det? svarade han och flinade.
-Klart jag vill det. Jag tycker inte om att sova själv. sa jag och kramade honom.
-Då ska jag verkligen sova här tills jag åker! sa han bestämt och kysste mig på pannan.
Vi hade bestämt att vi skulle sova inne på mitt rum i min säng. Den var faktiskt riktigt stor. han hade inte med sig något att sova i så han fick låna ett par mjukisar. Men någon tröja fick han inte. Han började skratta när jag sa att han inte behövde någon och umlade något om att jag inte heller gjorde det. Me vi får se hur varmt det blir inatt.
Efter att vi bytt om, jag till ett par adidas shorts och ett lila linne och Justin bara ett par mjukisar,han är så sjukt het! Gick vi ner till köket för att göra kvällsmat. Vi hade typ ingenting hemma så det fick bli ett par tråkiga smörgåsar och oboy. Vi satte på TVn och det var någon tråkig serie som Justin tycker om. Jag fattade ingenting men han satt och glodde som en fåne. Jag hade suttit och kollat på honom under hela programmet utan att han märkt det. Men när det slutade kollade han på mig.
-Hur länge har du kollat på mig? frågade han fundersamt.
-Hela tiden. svarade jag och log stort.
-Bara för att jag är snygg! retades han.
-Nej, för att du är så ful. svarade jag och gick ut till köket.
Han gick snabbt efter mig och vi ställde in glasen i disken. När jag vände mig om tryckte han upp mig mot diskbänken så jag var tvungen att hoppa upp och sätta mig. Han la sina händer på mina lår och smekte dom försiktigt. Jag la mina i hans nacke och lekte lite med hans hår. Han bet sig i läppen och kollade mig djupt i ögonen och började kyssa mig passionerat. Jag besvarade den och ville aldrig att denna stunden skulle ta slut. Det var som att jag blev förtrollad varje gång han kysste mig. Jag svävade bort på små ljuslila fluffiga moln och älskade tiden med honom. Jag kände att det började bli lite för mycket och avslutade kyssen.
-wow... sa han och log mot mig.
-wow, ja. sa jag och fnittrade.
Jag kollade på klockan och den var halv 10. Jag hoppade ner från diskbänken och drog med mig Justin upp på mitt rum. Låste dörren och puttade ner honom i sägen. Han bet sig i läppen och granskade mig från topp till tå och man riktigt såg i hans blick hur han blev lite upphetsad. Jag skrattade lite och gick fram till min bokhylla där alla mina filmer står. Jag tog fram ett par filmer och gick fram till TVn och satte i den första. Jag tryckte på play och gick tillbaka till sängen där Justin låg och såg sexig ut.
-Jag vill också få plats Justin... gnällde jag.
-Det får du. svarade han och drog ner mig över honom.
-Men jag menar i sängen, inte på dig! skrattade jag och pussade honom på halsen.
Han rös till och flyttade på sig så jag fick plats. han hade fortfarande inte sett vilken film jag satt på. Hur kunde han inte märka att det var hans egna? Jag satt och skrattade för mig själv eftersom att han bara satt och stirrade på mig i början. När han äntligen kollade på TVn började jag skratta ännu mer.
-Varför kollar jag på mig själv? frågade han.
-För att jag tycker du är så söt i filmen. svarade jag och log brett.
-Så du menar att jag inte är söt nu också? viskade ha i mitt öra.
-Det har jag inte sagt. Du är mer snygg än söt. svarade jag och kysste honom på munnen.
Han log som ett svar och kysste mig i nacken ett par gånger under filmen. Även om klockan bara var vid 11 så somnade jag under filmen. När jag vaknade nästa morgon låg inte Justin där.
Kände för att skriva nu! så det blev ett mellan långt kapitel :D
Kände för att skriva nu! så det blev ett mellan långt kapitel :D
ni får gärna komma med ideér och kritik! :D
The Book-kapitel 18
Jag lutade mig fram och kysste honom snabbt på munnen och försökte resa mig upp, men han var snabbare och drog ner mig igen och kysste mig mer och intensivare. Det här kändes underbart men ändå lite fel. Jag avslutade kyssen och reste mig igen.
Jag önskar att han inte behövde åka idag. Varför ska man hålla på att falla för en person som knappt kommer vara hemma? Jag drog med mig Justin ner som inte sa ett ord. Han satte sig på en stol i köket och jag tog fram mackor och oboy och satte mig mittemot. Mamma kom in och kollade konstigt på mig.
Förlåt för dålig uppdatering! vart och julhandlat hela dagen så har inte kunnat blogga då. Men jag tänkte skriva en rätt lång del nu bara för att ni fått vänta :) nästa kommer imorn!
-Mamma, vad är det? frågade jag och tog en tugga av min macka.
-Du har inte sagt att du är tillsammans med en popstjärna. svarade hon och tog ner en kaffemugg.
Jag satte tuggan i halsen och började hosta, Justin kollade retsamt mot mig. Jag började rodna och kollade ner i bordet.
-Nej det har jag inte för att jag inte är det! svarade jag lågt.
-Inte? frågade Justin förvånat.
Jag blev chockad över hans fråga. Menar han att vi är det eller va?
-N..nej? stammade jag fram och kollade försiktigt på honom.
-Nehe... svarade han och kollade ledset ner i bordet och fortsatte äta.
Något säger mig att jag gjort bort mig. Mamma hade gått ut ur rummet och satt sig i soffan igen. Menar han verkligen att han gillar mig? Det kan han inte göra, jag är en helt vanlig tonåring. Precis som alla andra. Han kollade upp på mig och log stelt, han svalde och öppnade munnen för att säga något men stängde den igen.
-Justin, vad det än är du vill säga kan du säga det till mig. sa jag och log mot honom.
-Jag vet inte hur bara. svarade han och såg väldigt fundersam ut.
-Bara säg det. sa jag och slutade äta.
-Okej, vill du inte va min flickvän? frågade han och kollade djupt in i mina ögon.
-Ja.. jag vet inte. Jag har inte kännt dig så länge. svarade jag och kollade ner på mina händer.
-Jag vet. Men det här känns så rätt för mig. sa han och kollade runt.
-Oj, jag måste sticka! klockan är redan halv fem! sa han och reste sig snabbt.
-Kan jag följa med? frågade jag och gick efter honom ut i hallen.
-Visst shawty. svarade han och log brett.
Kallade han mig nyss shawty? Jagtog där helt stel med ett fånigt leende på läpparna. Justin drog med mig ut och satte mig i bilen där jag fortfarande log. Han kollade på mig medans jag tänkte på vad han just hade sagt. Han började skratta och då slutade jag le och kollade konsigt på honom.
-Vad skrattar du åt? frågade jag fundersamt.
-Dig! skrattade han och svängde in på flygplatsen.
-Okej..? svarade jag och steg ur bilen.
Han var snabbt framme vid min sida och tog min hand. Men jag släppte den lika fort och gav honom en blick som sa -papparazzis. Han kollade förstående på mig och leendet på hans läppar blev mindre. Vi gick vidare mot incheckningen och innan han skulle gå genom gaten vände han sig om och gick fram till mig och gav mig en stor kram som varade länge. Jag kände hur tårarna började bränna bakom ögonlocken, men jag käpade för att inte släppa ut dom. Plötsligt kände jag något som droppade ner i mitt hår. Justigrät. Då började jag också gråta. Varför kunde vi inte bo på samma ställe?
-Jag kommer sakna dig shawty. viskade han i mitt öra.
-Jag kommer sakna dig mer. svarade jag.
Han släppte mig och torkade bort mina tårar. Han luktade så gott så jag drog in honom i en kram till och drog in hans lukt. Den här doften kommer jag aldrig glömma. Han släppte mig och kollade ledset på mig. Han vände sig om för att gå genom gaten och försvann. Jag föll ner på knä och kände mig tom. Visst, jag hade bara kännt killen i tre dagar. Men det har vartt en starkare känsla än med någon av mina ex. Jag tror jag aldrig kommer knna den här sortens kärlek igen. För jag är nästan helt säker på att det inte kommer bli vi i framtiden.
Jag gick ut till bilen och satte mig i förarsätet. Det var fortfarande varmt sen Justin suttit här. Jag startade bilen och körde ut på vägen. När jag satte på radion spelades hans låt *Never say Never*. Jag kände hur tårarna började rinna men jag gjorde inget mot det. När jag var hemma stannade jag i bilen för att fixa till sminket så att mamma inte skulle märka något.
När jag gick in genom dörren var det mörkt och tyst. Jag gick in och låste efter mig och såg en lapp. Självklart skulle dom lämna mig ensam nu. De skulle komma hem på fredag och nu var det söndag. Great! En hel vecka helt själv. Jag gick upp på mitt rum och stängde dörren. Precis när jag stt mig i sängen hörde jag att någon kstade sten på mitt fönster. Jag gick dit och kollade för att se vem det var. Jag kunde inte tro mina ögon när jag såg vem det var.
Förlåt för dålig uppdatering! vart och julhandlat hela dagen så har inte kunnat blogga då. Men jag tänkte skriva en rätt lång del nu bara för att ni fått vänta :) nästa kommer imorn!
The Book-kapitel 17
-Vad är det här då? frågade mamma snabbt.
-Eeh.. asså, jag vet inte. Typ... jag visste verkligen inte vad jag skulle säga.
-Jag är Justin. sa han och sträkte fram handen.
-Jag är Samanthas mamma, Allison. sa hon och skakade hans hand.
-Och jag är hennes pappa Dave. sa pappa barskt och skakade Justins hand bestämt.
Jag tror inte pappa kommer vara speciellt glad resten av dagen.
Jag såg att Justin inte heller såg så bekväm ut. Jag gjorde det värre genom att kyssa honom på halsen och dra med honom upp. Pappa var högröd i ansiktet och Justin var helt stel. När vi väl hade kommit in på mitt rum släppte jag Justins hand och låste dörren. När jag gjort det såg Justin väldigt förvånad ut och jag brast ut i skratt. Han bara kollade konstigt på mig som att jag var helt dum i huvudet, då började jag ju skratta ännu mer. Jag försökte sluta och gå fram till honom. När jag stog framför honom drog han ner mig i sängen och började kittla mig. Jag skrattade så mycket så jag började gråta och kunde knappt andas. Helt plötsligt började jag hosta som en galning. Jag hade nästan glömt att jag har astma. Justin slutade direkt med att kittla mig och kollade allvarligt på mig.
-Vad händer Sam? frågade Justin med rädslan i rösten.
-Min *host* låda! hostade jag fram och pekade på skrivbordslådan.
-Den här? frågade Justin efter att ha rotat igenom hela lådan och höll fram min astmamedicin.
Jag tog emot den och slutade sedan att hosta. Det är inte ofta jag får ett anfall, bara om något anstränger mina lungor extra mycket.
-Hur går det? frågade Justin oroligt.
-Det går bra nu, men jag har ansträngningsastma. svarade jag och gick bort till skrivbordet.
-Hur länge har du haft det? frågade han lugnare.
-Jag vet inte riktigt, ända sen jag flyttade hit. svarade jag och log.
-Och det var när? frågade han och skrattade.
-När jag var typ 9. skrattade jag och gick fram till sängen.
Justin hann före mig och la sig över hela sängen så jag inte fick någon plats. Jag kollade surt på honom och kunde knappt hålla skrattet inne. När han kollade på mig började han skratta och drog er mig över honom. nu började jag också skratta. Hans skratt är så gulligt. Jag kände hur hans hjärtslag blev snabbare och hur han kippade efter andan. Jag kollade drömmande in i hans ögon och hans kunde tillslut andas normalt och sluta skratta. han kollade tillbaka på mig med mycket känslor i blicken. Jag kände hur det började hetta till på mina kinder och slog bort blicken och kollade ut genom fönstret istället. Han tog ett finger under hakan och vred huvudet mot honom så jag kunde kolla i hans ögon igen. Jag lutade mig fram och kysste honom snabbt på munnen och försökte resa mig upp, men han var snabbare och drog ner mig igen och kysste mig mer och intensivare. Det här kändes underbart men ändå lite fel. Jag avslutade kyssen och reste mig igen.
Förlåt för sen och kort del :( men har haft massor att plugga och skriva på nu! Under helgen blir det inget under dagen, ska julhandla och storstäda! :) men kan nog klämma in ett par tre fyra stycken :D
The Book-kapitel 16
Jag sjönk ner på golvet under fönstret. Klockan stog bara på halv ett. Han skulle åka med med planet som går sex ikväll. Men vad ska jag göra nu, när Justin inte pratar med mig och jag inte har några föräldrar som är hemma, inga kompisar heller för den delen. Som jag okar med just nu då. Vad ska jag ta mig till?
Jag satt där i kanske en timma och grät medans tankarna snurrade runt i huvudet. Plötsligt slås dörren upp, en varm vind kommer in och med den en väldgt bekant doft. Men det kan väl inte vara Justin som kom tillbaka eller? Jag reste mig upp och gick sakt ut till hallen där.. ja, Justin stog och hade väldigt röda ögon. Han måste ha gråtit mycket.
Kände för att vara snäll och ge er ett till kapitel idag!
Jag satt där i kanske en timma och grät medans tankarna snurrade runt i huvudet. Plötsligt slås dörren upp, en varm vind kommer in och med den en väldgt bekant doft. Men det kan väl inte vara Justin som kom tillbaka eller? Jag reste mig upp och gick sakt ut till hallen där.. ja, Justin stog och hade väldigt röda ögon. Han måste ha gråtit mycket.
-Justin, vad gör du här? försökte jag säga utan att försöka låta som att jag har gråtit.
-Jag vet inte, jag följde mitt hjärta... svarade han tyst och vände sig om.
-Nej Justin, vänta. sa jag precis innan han stängde dörren.
-Vad är det? frågade han.
-Förlåt.. för det jag sa. Men jag har tänkt väldigt mycket nu under den senaste timmen. svarade jag och kollade på klockan. Den var redan halv tre.
-Faktiskt två timmar. sa han och skrattade lite.
-Ja, märkte det. sa jag och log lite försiktigt.
-Vad har du kommit fram till då? frågade han och kollade mig i ögonen.
Han kollade mig i ögonen sådär riktigt djupt. De glittrade fast de var röda av gråten. Jag riktigt drunknade och kunde inte kontrollera mina tankar. Jag märkte att det var något speciellt med dom, med han, annars skulle jag inte stå här som ett fån och bara drömma mig bort i hans ögon. Ett litet leende kröp sig fram på mina läppar utan att jag tänkte på det. Nu märkte jag hur mycket jag egentligen saknade honom under de här två timmarna. Mitt hjärta dunkade fortare och det pirrade i min mage. Jag måste följa mitt hjärta som han följt sitt.
-Hallå? är du kvar där inne eller? frågade han och skrattade lite.
Jag svarade inte utan tog ett steg frammåt. Nu stog jag bara en halv meter ifrån han. Jag tror han började bli lite nervös över vad som skulle hända. Jag såg att han började svettas och andas snabbare. Gillar han mig verkligen så mycket att han inte kan vara normal, utan lite nervösktig. Gulligt. Men nej, sluta med de där fåniga tankarna. Jag måste göra något nu, annars skulle jag hata mig själv resten av livet.
Jag tog det sista steget fram och stog nu ett par centimeter från honom. Jag höjde sakta armarna för att lägga de runt hans nacke, sträckte på mig och ställde mig på tå för att komma i jämnhöjd med han. Jag lutade fram mitt huvud de sista centrimeterna som var mellan oss. Han andades mycket tungt, jag smakade på hans andedräkt innan jag imot hans läppar. Han besvarade den och la hans armar om min midja och tryckte mig närmare. Jag tror verkligen, nej jag vet att jag älskar han nu. Kyssen varade länge, det var helt perfekt nu. Förutom dethär.
Mamma stog i dörröppningen och harklade sig, med pappa bakom som såg väldigt ilsken ut. Jag backade ett steg bak snabbt och drog Justin bak mig för att han skulle se vad som hänt.
-Vad är det här då? frågade mamma snabbt.
-Eeh.. asså, jag vet inte. Typ... jag visste verkligen inte vad jag skulle säga.
-Jag är Justin. sa han och sträkte fram handen.
-Jag är Samanthas mamma, Allison. sa hon och skakade hans hand.
-Och jag är hennes pappa Dave. sa pappa barskt och skakade Justins hand bestämt.
Jag tror inte pappa kommer vara speciellt glad resten av dagen.
Kände för att vara snäll och ge er ett till kapitel idag!
Kommenterar ni mycket får ni kapitlerna snabbare och bättre! :)
The Book-kapitel 15
Tillslut låg jag så nära jag kunde komma. Jag visste inte vad jag skulle göra, hjärtat dunkade mycket snabbare och jag började nästan hyperventilera. Plötsligt kysser han mig på munnen. Han var vaken ändå.
-Godmorrgon shawty. sa han med en hes stämma.
-Godmorgon själv Justin. svarade jag och log.
Vi gick ner till köket för att fixa frukost, det fick bli ostmackor och oboy. När vi ätit upp gick vi in till vardagsrummet och jag satte på TVn. Justin satte sig tätt intill mig och lade armen om mig. Det kändes konstigt. Nästan väldigt fel. Visst jag tycker om honom, men jag vet inte om det kommer hålla så bra. Han skulle ju hem idag, så jag vet ju inte när jag kommer träffa honom nästa dag.
-Vad tänker du på? frågade han och log.
-Om vad som kommer hända efter att du åker... svarade jag och kollade på TVn.
-Det som kommer hända vet jag inte. Det som händer just nu är det viktiga. sa han och kramade mig.
-Men jag vet inte vad som händer nu. sa jag och kollade på honom.
Han såg förvirrad ut.
-Menar du att du inte vet om du gillar mig? frågade han och såg ledsen ut.
-Ja, jag vet inte om jag vill ha en kille som reser jorden runt utan att va hemma med mig varje dag... svarade jag och log lätt åt honom.
-Så om jag inte hade rest runt så mycket som jag gör, skulle du då kunna va min flickvän menar du? frågade han och såg gladare ut.
-Haha, ja. Kanske kanske inte. sa jag retsamt.
-Men vi kan väl pröva? frågade han och blinkade.
-Pröva med... började jag.
Mer hann jag inte säga innan han böjde sig fram för att kyssa mig. Han har så mjuka läppar. Men nej, jag gillar han inte så. Det går inte. Jag kommer verkligen inte klara det här. Jag avslutade kyssen medans Justin ville fortsätta. Jag satte mig lite längre ifrån honom för att säga att jag inte vill nu. Han fattade och satte sig till rätta.
-Vad är det? frågade han och suckade.
-Jag tycker att det går alldeless för fort. Jag känner dig ju knappt och jag vet att jag inte kommer klara av att vara ifrån dig så länge om vi är tillsammans... svarade jag och jag kände klumpen i halsen.
-Vi kan lära känna varandra bättre och försöka? frågade han envist.
-Jag vet inte Justin, jag är ledsen. Men jag vet verkligen inte om jag klarar det. sa jag och försökte blinka bort ett par tårar.
Jag såg att Justin också börjat gråta lite. Det gjorde så ont att se honom såhär. Kan jag inte bara spola tillbaka tiden så jag inte kysste honom första gången? Han reste sig upp, jag reste mig snabbt och tog tag i hans arm men han drog tillbaka den. han började gå snabbare mot dörren för att gå hem. Jag fattade att han inte ville prata, men han kan väl ändå säga hejdå eller något? Jag såg i fönstret hur han satt i bilen och torkade bort tårarna på kinderna. Jag kände mig riktigt elak. Jag har sårat honom djup. Han slog till ratten innan han åkte iväg. han verkade verkligen förstörd.
Jag sjönk ner på golvet under fönstret. Klockan stog bara på halv ett. Han skulle åka med med planet som går sex ikväll. Men vad ska jag göra nu, när Justin inte pratar med mig och jag inte har några föräldrar som är hemma, inga kompisar heller för den delen. Som jag okar med just nu då. Vad ska jag ta mig till?
Blev en del idag! Kommer hem vid fem de närmaste dagarna så det kommer nog inte vara så bra update. Menmen, skolan är viktigt...
Kommentera :)
The Book-kapitel 14
Han började leka sur när jag sa det, men han såg så roligt ut så jag kunde inte hålla mig för skratt. Jag ramlade ner på golvet full av skratt och jag kände hur tårara börja rinna. Nu hade jag verkligen fått kramp i magen. Justin skulle bara göra det värre genom att kittla mig. Jag verkligen avskyr för att jag är så otroligt kittlig. Han satte sig gränsle över mig och slutade kittla mig.
Precis kommit hem! kan bli en till del om jag orkar senare. annars blir det imorn :)
Han satte sig gränsle över mig och slutade kittla mig. Nu kunde jag inte röra mig. Jag satt fast under han järngrepp som ändå var så mjukt. Han kollade mig i ögonen och log fint. Hans ögon sa mer än vad han själv gjorde. Han böjde sig ner över mig och jag kunde känna hans andetag mot mina läppar en sekund innan han kysste mig igen. Han läppar smakade choklad efter tårtan. Jag besvarade den och han höll kvar mig länge. Jag kunde inte göra något eftersom att jag låg nerpressad på golvet. Han avslutade den för att andas. Han såg hur jag låg mot golvet och reste sig och hjälpte mig upp.
-Förlåt för det där, men jag kan inte hjälpa det. sa han generat.
-Det är inget att säga förlåt till. Jag gilla det. sa jag och log lätt.
-Så, vart är gästrummet då? frågade han och suckade.
-Varför undrar du? Du ska väl ändå sova här inne med mig? frågade jag och blinkade.
-Om du vågar det så. flinade han.
-Jag vågar allt när du är med. sa jag kaxigt.
-Haha, men vart är toan? skrattade han.
-Precis mittemot. sa jag och la mig på sängen.
Han gick ut ur mitt rum och jag passade på att byta om. När han kom tillbaka stog jag i mjukisshorts och bh. Jag vände mig snabbt om och kände hur han kollade.
-Justin, kolla bort! sa jag generat.
-Okej, men vad ska jag sova i? frågade han och vände sig.
-Dom här, någon tröja som passar har jag nog inte. svarade jag och slängde ett par stora shorts till honom.
-Det fungerar väl. flina han.
Jag skrattade och gick ut till toaletten för att borsta tänderna. Justin kom efter mig och frågade om vi hade en extra. Det hade vi. vi stog där och borsta tänderna och se gick han tillbaka så jag kunde kissa. När jag kom in i mitt rum låg han på min säng utan tröja i mina shorts som såg väldigt små ut på honom. Jag stirrade förstelnat på hans mage och kollade sedan ner i backen när Justin började skratta. Vi låg och snacka ända tills klockan blev 1 och sen somnade vi bredvid varandra.
Nästa morgon vaknade jag av att någon andades tungt i min nacke. Jag vände mig om och såg att Justin fortfarande sov, men med armarna runt mig. Jag försökte ta mig ur greppet men det gick inte. Han verkade fortfarade sova men drog mig närmare. Tillslut låg jag så nära jag kunde komma. Jag visste inte vad jag skulle göra, hjärtat dunkade mycket snabbare och jag började nästan hyperventilera. Plötsligt kysser han mig på munnen. Han var vaken ändå.
-Godmorrgon shawty. sa han med en hes stämma.
-Godmorgon själv Justin. svarade jag och log.
Precis kommit hem! kan bli en till del om jag orkar senare. annars blir det imorn :)
The Book-kapitel 13
-Sam. Jag gillar dig verkligen. började han och log.
-Justin, jag vet. Jag har tänkt på det. Jag har bestämt mig.. sa jag tyst som en viskning.
-Bestämt dig för vadå? frågade han och log spännt.
Okej. Ta det lugn Sam. Du kan klara det. Andas andas.
-Jo Justin. Jag har bestämt mig. Jag...
-Jo Justin. Jag har bestämt mig. Jag gillar dig så otroligt mycket, men jag vet inte om det är riktigt rätt när det här bara är tredje dagen vi träffas. sa jag och andades djupt.
-Jag förstår dig, men jag åker hem om två dagar. sa han och kramade mig hårt.
-Och jag flyttar om en vecka.. snyftade jag.
-Vart då? frågade han och granskade mitt ansikte.
-Centrum. sa jag och log lite lätt.
-Då får jag väl komma och hälsa på där då.
Vi reste oss för att han skulle kunna skutjsa hem mig. Jag hade verkligen den bästa födelsedagen någonsin. Synd bara att inte Haylie kunde träffas. Men vi får väl hitta på något innan jag flyttar. Jag kommer dö när jag inte har henne runt mig hela tiden. Hon är som min syster, min andra halva. Men nu känns det som att Justin vill vara min andra halva. Vilket jag tvivlar på kommer att hålla. Vi var redan hemma och som vanligt ingen annan än jag som är hemma. Varför ska dom alltid vara borta när något viktigt händer? Justin följde mig till dörren och kollade konstigt på mig.
-Vad är det? frågade jag tyst.
-Är du ensam? frågade han förvånat.
-Ja, som vanligt... svarade jag suckande.
-Får jag följa med in? log han
-Visst, men klockan är nästan 11, ska du inte va hemma snart? frågade jag och låste upp dörren.
-Jag behöver inte va hemma på bestämd tid lilla du. svarade han och följde med mig in.
Skönt. Jag slipper vara ensam ikväll. Ända tills han ska hem. Vi gick upp på mitt rum och satte oss ner i sängen. Han kollade mig djupt i ögonen. Jag började le som en fåne, men jag kunde inte hjälpa det. Tänk att jag sitter här och kollar in i Justins ögon, jag har fortfarande inte fattat det än. Han började fnissa lite lätt.
-Vad tänker du på? frågade han och log.
-På vad jag ska göra när jag är själv... svarade jag och suckade tugnt.
-Du behöver inte vara ensam inatt om du inte vill. sa han kaxigt.
-Så.. du menar att du ska sova i min soffa? frågade jag och skrattade.
-Om jag får sova i din soffa blir jag glad, men riktigt nöjd om jag får sova i en säng. flina han och blinkade med ögat.
-Okej, du kan ta gästrummet då. flina jag tillbaka.
Han började leka sur när jag sa det, men han såg så roligt ut så jag kunde inte hålla mig för skratt. Jag ramlade ner på golvet full av skratt och jag kände hur tårara börja rinna. Nu hade jag verkligen fått kramp i magen. Justin skulle bara göra det värre genom att kittla mig. Jag verkligen avskyr för att jag är så otroligt kittlig. Han satte sig gränsle över mig och slutade kittla mig.
Vad tror ni händer härnäst? (:
The Book-kapitel 12
-Justin, vad gör vi här? frågade jag medans han drog med mig till lokalens dörr.
Han svarade inte utan öppnade bara dörren och bad mig att kliva in. Det var helt öde här. Förutom ett litet ljus långt där borta.
-Justin, vart är du? frågade jag och letade efter hans arm.
Men armen fanns inte kvar där bredvid mig. Jag kände hur paniken började stiga inom mig, Men sen tändes det en lampa.
När jag kollade mot ljuset såg jag ingenting först. Men sen såg jag att Justin satt där med en gitarr i handen. Jag stog som en staty och väntade på att jag skulle vakna upp ur en underbar dröm. Men det bästa av allt var att det inte var en dröm, han satt verkligen där och spelade för mig. Han spelade och sjöng With You för mig. Jag kände att mina ögon började bli fulla av tårar. Det var så vackert. Han reste sig upp och började gå mot mig, men fortsatte att spela. Jag kände verkligen hur det började pirra i magen på mig. Jag kände mig riktigt lycklig när han stog framför mig och spelade. Han nickade bort mot ljuset och jag fattade att han ville att vi skulle gå och sätta oss. Jag gick sakta bredvid han och granskade varje rörelse han gjorde. Varje ackord han tog på gitarren och hans leende när han sjöng. Vi kom fram till platsen han tidigare suttit på innan han kom fram till mig. Han satte sig ner och det gjorde jag med.
Han slutade spela och kollade rakt in i mina ögon. Lampan släcktes men det var fortfarande ett enda stearinljus som brann. Jag såg hur hans ögon glittrade, man drunknar verkligen i dom. Jag riktigt försvann in i hans ögon och märkte inte att han hade tagit tag i min hand och lagt bort gitarren. Han flyttade sig närmare och la den andra handen på min höft. Jag böjde mig fram och jag kände hans andetag mot mina läppar. Nu var vi bara några få centimeter från varandra. Han blundade och kysste mig. Jag blev lite chockad över hur bra hans läppar smakade men besvarade snabbt kyssen. Den höll på länge. Även om jag ville avsluta den kunde jag inte. Det kändes så rätt men ändå väldigt fel. Han avslutade den men fortsatte att blunda. Jag kollade på honom och tillslut öppnade han dom.
-Sam.. började han.
-Justin, säg inget. sa jag och la mina händer i hans nacke.
Han sa inget, utan kollade bara djupt in i mina ögon och log. Jag kunde inte göra annat än att le tillbaka. Jag lutade mig frammåt igen och kysste honom. Igen. Han besvarade den men avslutade lika snabbt.
-Sam. Jag gillar dig verkligen. började han och log.
-Justin, jag vet. Jag har tänkt på det. Jag har bestämt mig.. sa jag tyst som en viskning.
-Bestämt dig för vadå? frågade han och log spännt.
Okej. Ta det lugn Sam. Du kan klara det. Andas andas.
-Jo Justin. Jag har bestämt mig. Jag...
Blev en kort del nu! Men det höjer spänningen lite! Vad kommer hon säga? :o
The Book-kapitel 11
-Så det var därför du bjöd ut mig från början? frågade jag glatt.
-Ja plus att jag verkligen ville träffa dig. svarade han och log stort.
-Jag fattar inte att du gjort det här för mig! sa jag och undrade vad jag skulle önska mig när jag blåste ut ljusen.
-Jag gör vad som helst för dig. svarade han och la upp en liten svart ask på bordet.
-Tack Justin! Det här blev officiellt den bästa födelsedagen i mitt liv! sa jag och slängde mina armar runt han.
-Så bra, men blås ut ljusen nu. sa han och log mycket stort.
Jag tänkte efter noga på vad jag skulle önska mig. Precis när jag blåste ut ljusen önskade jag mig...
Precis när jag blåste ut ljusen önskade jag mig ingenting. Jag känner att jag har allt jag vill ha just nu. Men jag undrar verkligen vad det låg i den där svarta asken. Jag började skära upp en stor bit av tårtan. Justin kollade storögt på biten jag tog men jag skratta bara bort det. När han skulle ta tog han en minst lika stor bit som mig så då började jag skratta ännu mer. Den var riktigt god Det var längesen jag åt såhär god tårta.
-Vad tycker du om dagen hittills då? frådae Justin och stoppade in en stor tårtbit i munnen.
-Verkligen superbra, men vad menar du med hittills? Det kan ju inte va mycket mer nu när klockan är kvart över åtta? frågade jag fundersamt.
-Så bra då! Jo, en sak till är det faktiskt. Det är ju inte så att du måste upp tidigt imorgon eller? flina han.
Måste han va så skum hela tiden med alla sina överraskningar?
-Nej, har inte äns tänkt på vad jag ska göra. skrattade jag och han började le för sig själv.
-Här, grattis på 17 års dagen Samantha. sa han och gav mig asken.
Jag undrar verkligen vad det kan vara. Det är inte speciellt tungt.
-Tack Justin, men säg helst inte Samantha. sa jag och log stort.
-Som du vill Sam. log han och tog det sista utav sin tårtbit.
Jag hade redan ätit upp min bit innan jag fick asken. Jag bestämde mig för att öppna den långsamt. När jag öppnade locket på den såg jag något så vackert. Ett svart halsband. Det måste ha varit jättedyrt! Jag kände att mungiporna drogs uppåt utav sig självt. Men jag skulle annars inte kunna reagera på något annat sätt. Jag kollade med stora ögon på Justin som bara satt och flina åt mig. Han måste verkligen ha fått reda på mycket av Haylie. För det är bara hon som vet att jag inte kan motstå svarta halsband. Speciellt inte om jag får dom av någon. Jag blir som en liten unge i en leksaksaffär när jag får ett.
-Tacktacktacktack Justin! Jag vet verkligen inte vad jag ska säga mer än tack! sa jag och kramade honom hårt.
-Varsågod sötnos, det räcker med att du säger tack och att jag får sätta på dig det. svarade han och avslutade kramen.
-Tack! skrattade jag och vände mig om.
Han satte på mig halsbandet och kramade mig bakifrån. Jag kände hans andedräkt mot min nacke och ryste av den underbara känslan. Jag vände mig om och frågade om vi kunde åka hem.
-Jag har en till överraskning innan du kan åka hem. sa han och började vandra bort mot bilen.
-Okej, men efter det vill jag hem. Lova? sa jag och skrattade.
-Jag lovar. svarade han och kollade mig i ögonen.
Han öppnade dörren och vi klev in och började åka iväg från restaurangen. Han körde mot en stor lokal och stannade utanför. Det såg väldigt stängt och tomt ut där inne för det var svart i alla fönstrena. När han hade klivit ut ur ilen kom han och öppnade min dörr och drog ut mig.
-Justin, vad gör vi här? frågade jag medans han drog med mig till lokalens dörr.
Han svarade inte utan öppnade bara dörren och bad mig att kliva in. Det var helt öde här. Förutom ett litet ljus långt där borta.
-Justin, vart är du? frågade jag och letade efter hans arm.
Men armen fanns inte kvar där bredvid mig. Jag kände hur paniken började stiga inom mig, Men sen tändes det en lampa.
Hoppas ni tycker den är bra!
Kommentera och säg vad ni tycker (:
The Book-kapitel 10
När jag satte på TVn hörde jag min sms signal och sprang upp. Jag kollade på mobilen och såg att jag fått ett sms av Haylie. "Hey! Idag är det din 17 års dag bby! Hoppas du kommer ha det bra och förlåt för att jag inte kan hälsa på dig. Jag har nämligen blivit sjuk. Grattisgrattisgratti!! /Haylie"Jobbigt att hon skulle bli sjuk idag. Även om jag troligen inte skulle spendera någon tid med henne idag eftersom att Justin hämtar mig snart.
Jag gick ner och satte mig i soffan och fortsatte att äta. Det var inget speciellt på TVn så det fick bli nyheterna. Haha, ofta jag sitter och kollar på det. När jag ätit upp gick jag till köket och ställde in skålen och glaset i diskmaskinen. Jag kollade på klockan och den var halv tolv. Vad ska man göra i en och en halvtimma nu då. Jag funderade och tänkte att jag kunde baka något snabbt. Det fick bli rosa macarons. Dom är gudomligt goda! Precis när dom var klara var klockan kvat i ett. Snart kommer Justin. Jag provsmakade och ja, som vanligt blev de supergoda. Jag vill inte att det ska verka som jag skryter, men jag tycker att jag kan baka väldigt bra. Jag kollade mig i spegeln och det var inget som behövde rättas till. Dörren plingade och jag drog ett djupt andetag. Jag öppnade dörren och där var han.
-Hej snygging. sa han och log snett.
-Ska du säga. sa jag och gick ut och låste dörren.
Det enda han gjorde var att skratta och öppna bildörren åt mig.
-Så.. vart ska vi? frågade jag glatt och kollade honom i ögonen.
-Det kan jag inte säga. svara han och starta bilen.
Vi hade väldigt roligt i bilen. Han sa massa roliga saker han och hans crew hade gjort. Dom verkade ha det riktigt bra tillsammans. Det kändes som att vi körde i en minut, men egentligen var det en halvtimma. När vi var framme hade han stannat utanför en biograf. Ska vi seriöst kolla på film nu? klockan är liksom halv två.
Han tog tag i min hand och ledde in mig i en helt öde biosalong. Han hade tydligen bokat hela för att få vara själv. Han hade tillochmed redan fixakt dricka, popcorn och godis. Vad gulligt. När vi satte oss ner la han armen runt min axel, som man alltid ser i filmer. Jag orkade inte riktigt bry mig utan koncentrerade mig på att kolla på reklamen innan filmen skulle börja.
-Är reklamen bra eller? frågade han och skrattade.
-Ja, stör mig inte! skrattade jag tillbaka. Han började bara skratta mer och harklade sig tillslut.
-Vill du inte veta vad det är för film då? frågade han och flina lurigt.
-Nej, kan det inte bli en till av dina överraskninger istället? frågade jag glatt.
-Visst om du säger det så. svarade han och log mjukt.
Filmen började och jag var inte ett dugg förvånad. Självklart skulle han bjuda ut mig till hans egna film. Hur ego får man lov att vara? Jag hade redan sett filmen en gång innan och den var sjukt bra. När filmen var slut var även all godis, dricka och popcorn också det. Han är verkligen en liten gottegris.
-Vad tyckte du om mig nu då? frågade han kaxigt och började gå ut till bilen.
-Du är en mes. svarade jag lika kaxigt tillbaka.
-Du är mesigare. skrattade han och öppnade bildörren.
-Jag vet, men din film är sjukt bra. sa jag när han hade startat bilen och börjat köra åt ett helt annat håll än vad vi kom från.
-Så bra! skrattade han.
-Jag kommer inte få ett svar om vart vi ska eller hur? suckade jag.
-Nepp. En överraskning till. flinade han och svängde in på en mindre väg.
Klockan hade nu blivit halv fem och jag kände verkligen hur jag blev hungrigare och hungrigare för varje sekund som gick. Rätt som det var stannade vi utan för en stor byggnad som jag inte kunde känna igen. Han hoppade ut ur bilen och öppnade min dörr.
-Blunda. vikade han i mitt öra.
Jag gjorde som han sa för att jag inte orkade bry mig så mycket. När vi hade gått en liten bit bad han mig att öppna ögonen igen. Då såg jag en vacker restaurang med en underbar utsikt över havet.
-Måste du verkligen göra så mycket för mig? frågade jag förvånat.
-Ja, vad gör man inte för någon speciell? svarade han.
Vi gick sakta fram till ett bord som han hade bokat och sa att maten redan var beställd. När den första maten kom in var det såklart en pasta rätt. Justins favorit, men jag tycker också att det är sjukt gott. Vi pratade om allt mellan himmel och jord när kyparen plötsligt kom fram med en bricka med ett lock på och en liten påse. Vad tusan?
-Vad är det där? frågade jag tyst.
-Du trodde väl inte att jag hade glömt? sa han och lyfte på locket.
Jag drog efter andan och såg en helt fantastiskt choklad tårta med mitt namn på och 17 ljus som han häll på att tända. Han kom ihåg!
-Så det var därför du bjöd ut mig från början? frågade jag glatt.
-Ja plus att jag verkligen ville träffa dig. svarade han och log stort.
-Jag fattar inte att du gjort det här för mig! sa jag och undrade vad jag skulle önska mig när jag blåste ut ljusen.
-Jag gör vad som helst för dig. svarade han och la upp en liten svart ask på bordet.
-Tack Justin! Det här blev officiellt den bästa födelsedagen i mitt liv! sa jag och slängde mina armar runt han.
-Så bra, men blås ut ljusen nu. sa han och log mycket stort.
Jag tänkte efter noga på vad jag skulle önska mig. Precis när jag blåste ut ljusen önskade jag mig...
Vad önskar hon sig och vad får hon utav Justin? :o
Kommentera och ge mig feedback (:
The Book-kapitel 9
Men jag ser honom som en normal kille som har talang. Men allt blir så mycket svårare när han syns överallt och knappt har något privatliv. Jag ringde honom igen men inget svar alls. han kanske ignorerade mig helt nu. Jag skickar ett sms istället. "Varför svara du inte när jag ringer? Du glömde din plånbok här.../Sam"
Ni får stå ut med denna korta delen! Men jag orkar inte skriva just nu. Kommentera :)
Han kanske inte ens ville veta av mig för det jag sagt? Vi har ju liksom bara känt varandra ett par dagar. Men han väl åtminstone svara när jag ringer. Jag gick ner till soffan igen och stängde av TVn, datorn och släkte alla lamporna. Jag gick upp till mitt rum och gick sedan vidare till toaletten för att borsta tänderna. När jag kom tillbaka till mitt rum kollade jag om jag hade fått ett svar, men nej. Hur orkar han dryga så? När jag satte mig i sängen tog jag fram min bok och började läsa. Jag är en riktigt bokmal som kan sitta och läsa i timmar utan att bli trött.
Timmarna gick och klockan blev plötsligt halv tolv. Sista halvtimman som 16 och Justin har fortfarande inte svarat. Konstigt. Jag bestämde mig för att ringa honom imorgon istället. Jag la mig ner riktigt mysigt i sängen och somnade direkt.
Jag vaknade på morgonen för att min mobil ringde. Vem ringer såhär tidigt? Klockan är ändå bara halv 9. Jag tog upp mobilen och svarade.
-Hallå?
-Hej Sam... svarade Justin.
Äntligen får jag tag på han!
-Hej Justin, varför ringer du nu? frågar jag hest.
-Oj, väckte jag dig? frågar han och skrattar lite.
-Ja, klockan är liksom halv 9... skrattar jag lite tyst.
-Förlåt, men jag ville bara säga att jag kommer och hämtar dig vid ett. Så då får du vara fin! sa Justin hemlighetsfullt.
-Åh, så det var därför du ringde så tidigt då.. Men varför svara du inte igår? Frågade jag medans jag satte mig upp.
-Asså förlåt för det. Men jag hade verkligen ingen lust till att snacka.. svara han tyst.
-Det är lugnt, jag förstår dig. Men din plånbok ligger fortfarande här. sa jag och fnissa lite.
-Jag fattade det när jag inte hittade den imorse. skratta han.
-Okej, men jag måste väl duscha nu då. Men vi hörs väl senare! sa jag och la på innan han hann svara.
Jag la ifrån mig telefonen och gck in till duschen. Drog av mig pyjamasen och duschade noggrant. Jag hade ingen aning om vart vi skulle idag. Jag gick ur duschen och virade en handduk runt håret och en runt kroppen. Jag tassade försiktigt in till mitt rum igen och rotade igenom hela garderoben för att hitta något snyggt. En ljus klänning och en handväska och vita pumps får det bli. Det är ju ändå sommarlov nu. När jag hade satt på mig klänninigen fönade jag håret och satte upp det i en lös knut och sminkade mig sedan lite lätt. Jag gick ner för att äta frukost för jag började bli riktigt hungrig nu. Klockan slog 10 och det var tre timmar kvar tills Justin skulle hämta mig. Jag fixade en skål med flinogr och mjölk, en skinkmacka och ett glas juice och gick in till vardagsrummet. När jag satte på TVn hörde jag min sms signal och sprang upp. Jag kollade på mobilen och såg att jag fått ett sms av Haylie. "Hey! Idag är det din 17 års dag bby! Hoppas du kommer ha det bra och förlåt för att jag inte kan hälsa på dig. Jag har nämligen blivit sjuk. Grattisgrattisgratti!! /Haylie" Jobbigt att hon skulle bli sjuk idag. Även om jag troligen inte skulle spendera någon tid med henne idag eftersom att Justin hämtar mig snart.
Ni får stå ut med denna korta delen! Men jag orkar inte skriva just nu. Kommentera :)
The Book-kapitel 8
-Kanske det, men det här är mer äkta. sa han tyst och kolla in i mina ögon.
-Vad menar... mer han jag inte säga för han la sitt pekfinger för min mun.
-Ssch.. Prata inte bort den här stunden. Jag måste verkligen berätta en sak Sam. sa han tyst.
Hjälp! Han kommer säkert säga något om att han gillar mig. För ärligt talat verkar det som att han gör det.
-Justin...
-Sch! Det är viktigt att du inte gör till en scen nu.. Men jag måste verkligen säga som det är.. avbröt han mig.
Han stängde ögonen och drog ett djupt andetag och öppnade ögonen igen. Han kollade mig riktigt djupt i ögonen, som att han försökte kolla in i min själ.
-Sam...
-Sam jag måste verkligen säga hur jag känner. började han och drog efter andan sedan fortsatte han. Ingen annan tjej har gjort så jag känt mig så levande. Du har vänt min värld upp och ner på bara två dagar. Det känns verkligen som att jag har fallit för dig Sam. sa han och kollade ner.
-Justin, jag vet inte vad jag ska säga. svarade jag och visste verlige inte det.
-Det spelar ingen roll vad du än säger, jag kommer ändå inte ändra mig. Det är något speciellt med dig. sa han och kollade mig i ögonen.
-Förlåt Justin, men jag vet inte riktigt vad jag känner just nu. sa jag samtidigt som jag reste mig och kände en klump i halsen.
-Jag borde nog gå nu. sa han och började gå mot dörren.
-Vänta! ropade jag och sprang efter.
-Vad? han vände sig om och jag kunde verkligen se hur hans ögon blivit blankare.
-Justin jag vill verkligen inte såra dig på något sätt. Du betyder väldigt mycket för mig nu efter bara någon dag. Men jag gillar inte dig på det sättet, jag ser dig bara som än vän just nu. Det kanske ändrar sig, men när jag väl bestämt mig kanske du redan gått vidare. sa jag snabbt och kände en tår rinna ner för min kind. Han drog in mig i en kram.
-Sam, gråt inte. Hörde du inte att jag väntar på dig? viska han i mitt öra
Han blev inte sur. Han sa bara att han skulle vänta på mig. På något sätt skulle han nog få mig på fall. Hur mycket jag inte ens vill. Han drog mig ur hans famn och torkade bort min tår. Vi sa hejdå och han försvann ut ur lägenheten. Nu var jag ensam.
Jag gick upp på mitt rum och startade datorn och gick in på toaletten. Jag tvättade ansiktet och såg att jag såg väldigt sliten ut. Klockan var bara halv åtta men jag kände mig ändå väldigt trött. Jag bytte om till min pyjamas och tog med mig datorn ner till vardagsrummet. Filten låg kvar och den luktade fortfarande som Justin. Jag vek ihop den och la den i fotöljen, gick ut till köket för att göra iordning ett par ostmackor och varm oboy. När jag satte mig i soffan kände jag något hårt. En plånbok. Justins plånbok. Jag suckade djupt och gick upp för att hämta min mobil så jag kunde ringa han. När jag väl ringde gick det två toner och sen upptaget. Han klickade mig. Jag har sårat han! Hur kan jag va så dum och bara säga så när någon visar sina känslor för mig? Varför var det just han, Justin Bieber, som gillade mig? Kunde det inte bara vara en helt vanlig okänd kille? Men jag ser honom som en normal kille som har talang. Men allt blir så mycket svårare när han syns överallt och knappt har något privatliv. Jag ringde honom igen men inget svar alls. han kanske ignorerade mig helt nu. Jag skickar ett sms istället. "Varför svara du inte när jag ringer? Du glömde din plånbok här.../Sam"
Nu hinner jag inte mer, ska äta men kommer nog ett litet senare ikväll! sköt om er och KOmmentera! loveyou :)
The Book-kapitel 7
Jag ser precis Justin försvinna ner för trappan som om han trodde jag inte skulle märka att han lyssnat. Jag gick ner och såg att det låg en lapp på köksbordet "Jag och pappa blir borta under dagen. Ni ungar får hitta på något, pengar till mat vet du vart dom finns! puss mamma&pappa" Samma visa varje lördag. Dom är säkert inte ens hemma imorgon, när jag fyller år.
Jag går in till vardagsrummet och ser att Justin sitter och kollar i någon bok. NEJ, inte fotoalbumet! Varför ska vi alltid låta det ligga framme hela tiden.
OJOJOJ! Vad kommer Justin säga? Det får ni reda på senare!
Jag går in till vardagsrummet och ser att Justin sitter och kollar i någon bok. NEJ, inte fotoalbumet! Varför ska vi alltid låta det ligga framme hela tiden.
-Kan du lägga bort den där Justin? frågar jag tyst och sätter mig bredvid honom.
-Varför, det är ju jättesöta bilder på dig! säger han och ler underbart.
-Men jag tycker inte om att vi alltid ska ha den framme hela tiden så folk kan kolla... säger jag och tar albumet ifrån han. Han sitter tyst och är ganska chockad antagligen för att han inte fick som han ville.
-Okej då, men vad ska vi hitta på idag då? frågar han glatt.
-Jag vet inte och vilka är vi? svarar jag och rättar till klänningen.
-Du och jag. ler han brett.
Vill han verkligen vara med mig själv och varför?
-En sak vet jag iallafall vad vi ska göra nu. säger jag och flinar.
-Vadå? frågar han fundersamt.
-Äta. säger jag och skuttar in i köket igen.
Haylie kom ner till köket och sa att hon måste hem. Kul, då blir det verkligen bara jag och Justin. Hoppas han inte tror att jag gillar han så, för det gör jag inte. Bara som en vän kanske, inte mer, inte än iallafall. Jag tar fram stekpannan och ingredienserna till pannkakor. När jag precis knäcker äggen märker jag att det prasslar till bakom mig. Jag vänder mig om och får en chock. Justin hade kastat en näve med mjöl på mig. Nu ligger han risigt till.
-Justin! Vad var det där bra för? Du vet att du inte kommer komma ifrån mig va? säger jag argt och springer efter honom som sprungit iväg.
-Haha! Det var ju bara lite kul! ropar han från toaletten som han låst in sig på.
-Fegis! skrattar jag.
Han låser upp dörren men går inte ut. Jag tar mig friheten till att gå in, men det skulle jag inte gjort. Han kastar nu massa vatten på mig istället.
-Okej Justin, det räcker nu! säger jag och klampar upp till mitt rum och smäller igen dörren.
-Förlåt... säger Justin precis innan den smälls igen.
Jag är inte arg på han, bara lite sur för att han förstört min klänning som är helt ny. Bara att lägga den i tvätten och gå och duscha. Jag tar med mig ett par jeans shorts och ett gul ösigt linne till badrummet och börjar duscha. Nu orkar jag inte bry mig om att föna håret. Jag borstar igenom det och låter det hänga. Jag sätter på mig kläderna och går ut ur badrummet. När jag väl kommi ut ur mitt rum känner jag doften av nygräddade pannkakor. Gud vad underbart, han vet nog allt hur man räddar min dag!
-Jag tänkte vara lite snäll och göra färdigt när jag gjorde dig så sur. sa Justin när jag kom in till köket.
-Tack, men jag tycker inte om när man gör så inne. svarar jag och sätter mig ner.
-Men ute? flinar han.
-Ja, man behöver inte städa så mycket då. säger jag och stoppar en pannkaka i munnen.
-Sant, men ska vi kolla film resten av dagen, bara chilla? frågar han och kollar mig djupt i ögonen.
-Visst, men inte mitt rum det är för stökigt. säger jag och börjar plocka undan.
Vi hade ätit upp alla pannkakorna som var supergoda. Vi rörde oss mot vardagsrummet när Justin slängde sig i soffan precis när jag skulle sätta mig. Jag skrattade och satte mig på hans ben. Jag satte på TVn och valde film, vi har massa filmer i själva TVn så vi behöver oftast inga DVDer. Justin ville kolla på skräck så det fick bli det. När den varslut satt jag bredvid Justin med hans arm runt mig och med en filt upp under näsan.
-Tycker du inte om skräck? fråga han kaxigt.
-Nej, det är så menlöst. sa jag och försökte komma ur hans grepp.
-Det är ju underbart om man kollar med tjejer. flina han och blinka med ögat.
-Jag fattar att du tycker om tjejer men du är ju liksom känd för att charma alla. skratta jag.
-Kanske det, men det här är mer äkta. sa han tyst och kolla in i mina ögon.
-Vad menar... mer han jag inte säga för han la sitt pekfinger för min mun.
-Ssch.. Prata inte bort den här stunden. Jag måste verkligen berätta en sak Sam. sa han tyst.
Hjälp! Han kommer säkert säga något om att han gillar mig. För ärligt talat verkar det som att han gör det.
-Justin...
-Sch! Det är viktigt att du inte gör till en scen nu.. Men jag måste verkligen säga som det är.. avbröt han mig.
Han stängde ögonen och drog ett djupt andetag och öppnade ögonen igen. Han kollade mig riktigt djupt i ögonen, som att han försökte kolla in i min själ.
-Sam...
OJOJOJ! Vad kommer Justin säga? Det får ni reda på senare!
Kommentera! :)
The Book-kapitel 6
"Hey, hoppas att det gick bra med dig. Ses vi imorn?/Justin" Hur fick... Haylie gav mitt nummer till han. Jag kan ju inte bara nobba honom så, så jag svarar "Sure, Haylie gav dig mitt nummer huh?/Sam" Även om jag vet svaret måste jag bara fråga. Han svarar snabbt "Inte så svårt att lista ut? Men vi hörs imorn bby, godnatt! /Justin" Skrev han precis bby till mig? OMG. "Ha-ha, godnatt/Sam" Mer fantasi har jag inte, haha. Jag la ifrån mig mobilen och somnade direkt.
Kommer inte på något mer för tillfället! Men Kommentera och säg vad ni tycker! :D
Dagen därpå vaknade jag tidigt. Klockan var bara 9.18. Jag kunde inte somna om så jag gick till mitt rum för att hämta lite kläder. Jag öppnade dörren försiktigt för att Haylie inte skulle vakna. Hon låg och sov som en stock. Jag gick fram till garderoben och bestämde mig för att ta en gul sommaklänning med ett brunt skärp i midjan. Jag gick tillbaka till gästrummet för att ta duschen därinne. Jag stog länge och bara kände hur skönt det var att låta vattnet rinna över mina axlar ner för min rygg. Jag tvålade in kroppen och duschade av mig och gjorde mig klar där så jag kunde torka mig. Jag torkade håret snabbt och tog på mig underkläderna. Hämtade hårfönen som låg i gästrummet och gick tillbaka till toaletten och låste efter mig. Jag började föna håret och tog sedan på mig klänningen. Idag var det en sån dag då man ska ha utsläppt tänkte jag. Jag letade upp en mascara och lite puder och sminka mig lätt. Jag tyckker inte om att ha för mycket. När jag var klar och skulle gå ut från toaletten kunde jag inte öppna dörren. Jag låste upp den ju? Jag håller på och knuffar på dörren och får snart panik när jag hör ett skratt på andra sidan.
-Haylie! Släpp ut mig! skriker jag och bankar på dörren.
-Det är inte Haylie Sam! Det är jag, Justin! skrattar han från andra sidan av dörren.
Självklart skulle han förstöra hela min morgon.
-Justin, bara så du vet så har du nyss förstört hela min dag! sa jag snabbt och argt.
Nu ville jag ut härifrån.
-Förlåt, men det var Haylie's idé. svarar han tyst och släpper ut mig.
-Jaja, då ska jag väl inte va sur på dig då. flinar jag och klappar han på kinden och går in på mitt rum.
Justin bara står där helt orörlig, typ som att han har sett ett spöke. Varför går han inte efter? Jag klampar in på mitt rum och finner Haylie halvsovandes på sängen, klockan var nu halv 11.
-Haylie! Vad är det som får dig att tro att du kan ligga här medans jag får halv panik?! skriker jag på henne.
-Men ta det lugnt, okej? Förlåt... svarar hon tyst.
-Det är lugnt, men nu har du förstört min morgon, du vet hur jag är när något blir fel på morgonen! säger jag och kramar om henne.
-Bra, men förlåt. Kan jag få låna duschen och något att ha på mig? frågar hon snällt.
-Ja, ta vad du vill. säger jag med ett leende och stänger dörren är jag gått ut.
Jag ser precis Justin försvinna ner för trappan som om han trodde jag inte skulle märka att han lyssnat. Jag gick ner och såg att det låg en lapp på köksbordet "Jag och pappa blir borta under dagen. Ni ungar får hitta på något, pengar till mat vet du vart dom finns! puss mamma&pappa" Samma visa varje lördag. Dom är säkert inte ens hemma imorgon, när jag fyller år.
Kommer inte på något mer för tillfället! Men Kommentera och säg vad ni tycker! :D
The Book-kapitel 5
-Du sa ju att du kunde gå själv, jag skulle inte släppt ner dig. skrattade Kenny.
Justin blänge ilsket och Kenny slutade skratta.
-Det är okej Justin. skrattade jag och torka bort lite smågrus som fastnat på mina kläder.
-Det verkar inte så. sa Justin och pekade på min tröja.
Den hade färgats röd av blodet från min armbåge.
Vi gick tillbaka till bilen och åkte hem till mig. Justin ville följa med in men det ville inte jag. Haylie skulle smsa och säga hur det låg till lite senare. Jag bad henne att sova här då jag verkligen sket i vad minaföräldrar skulle säga. De skulle ändå inte vara hemma på hela kvällen. Vi tog fram chips, godis, dricka och ja, allt man ska ha när man ska kolla på film en hel kväll. Vi satte på ett par komedier och myste ner oss riktigt i min säng.
-Såå... vad tycke du nu om din överraskning? frågade Haylie mitt i filmen "Big mommas house"
-Det var underbart! Om man bortser från fallet då. skrattar jag
-Vad bra, han ville förresten träffa dig imorgon igen. sa Haylie och log stort.
-Vaaaarför? sa jag chockat.
-Han tycker väl om dig. Bara så du vet har jag visat massa bilder och pratat jättemycket om dig. fnissa Haylie som svar.
-Men! Åååh, var du tvungen? frågade jag besvärat.
-Ja, han var nyfiken efter att han såg dig på min mobilbakgrund. sa hon och reste sig för att gå på toa.
Att Justin varit nyfiken på mig hade jag aldrig trott. Men nej, jag vill inte tänka på honom på det sättet.
Haylie kommer tillbaka från toan och vi fortsätter kolla på filmen. Vi kollar på en till och sen somnar Haylie i min säng. Jag stänger av TVn och plockar undan skålarna och glasen. Jag går till toan och borstar tänderna innan jag går in i gästrummet och plockar med mig min mobil påvägen. Precis när jag la mig bekvämt får jag ett sms.
"Hey, hoppas att det gick bra med dig. Ses vi imorn?/Justin" Hur fick... Haylie gav mitt nummer till han. Jag kan ju inte bara nobba honom så, så jag svarar "Sure, Haylie gav dig mitt nummer huh?/Sam" Även om jag vet svaret måste jag bara fråga. Han svarar snabbt "Inte så svårt att lista ut? Men vi hörs imorn bby, godnatt! /Justin" Skrev han precis bby till mig? OMG. "Ha-ha, godnatt/Sam" Mer fantasi har jag inte, haha. Jag la ifrån mig mobilen och somnade direkt.
Kommer inte vidare just nu, men kommer försöka skriva lite mer senare. Men nu, tv mys! :D
Vi gick tillbaka till bilen och åkte hem till mig. Justin ville följa med in men det ville inte jag. Haylie skulle smsa och säga hur det låg till lite senare. Jag bad henne att sova här då jag verkligen sket i vad minaföräldrar skulle säga. De skulle ändå inte vara hemma på hela kvällen. Vi tog fram chips, godis, dricka och ja, allt man ska ha när man ska kolla på film en hel kväll. Vi satte på ett par komedier och myste ner oss riktigt i min säng.
-Såå... vad tycke du nu om din överraskning? frågade Haylie mitt i filmen "Big mommas house"
-Det var underbart! Om man bortser från fallet då. skrattar jag
-Vad bra, han ville förresten träffa dig imorgon igen. sa Haylie och log stort.
-Vaaaarför? sa jag chockat.
-Han tycker väl om dig. Bara så du vet har jag visat massa bilder och pratat jättemycket om dig. fnissa Haylie som svar.
-Men! Åååh, var du tvungen? frågade jag besvärat.
-Ja, han var nyfiken efter att han såg dig på min mobilbakgrund. sa hon och reste sig för att gå på toa.
Att Justin varit nyfiken på mig hade jag aldrig trott. Men nej, jag vill inte tänka på honom på det sättet.
Haylie kommer tillbaka från toan och vi fortsätter kolla på filmen. Vi kollar på en till och sen somnar Haylie i min säng. Jag stänger av TVn och plockar undan skålarna och glasen. Jag går till toan och borstar tänderna innan jag går in i gästrummet och plockar med mig min mobil påvägen. Precis när jag la mig bekvämt får jag ett sms.
"Hey, hoppas att det gick bra med dig. Ses vi imorn?/Justin" Hur fick... Haylie gav mitt nummer till han. Jag kan ju inte bara nobba honom så, så jag svarar "Sure, Haylie gav dig mitt nummer huh?/Sam" Även om jag vet svaret måste jag bara fråga. Han svarar snabbt "Inte så svårt att lista ut? Men vi hörs imorn bby, godnatt! /Justin" Skrev han precis bby till mig? OMG. "Ha-ha, godnatt/Sam" Mer fantasi har jag inte, haha. Jag la ifrån mig mobilen och somnade direkt.
Kommer inte vidare just nu, men kommer försöka skriva lite mer senare. Men nu, tv mys! :D
The Book-kapitel 4
-När börjar din konsert då? frågar jag med ett leende på läpparna.
-Om en halvtimma. svarar han och ler brett.
-Okej, men varför? Asså, jag menar, varför kommer du och hämtar oss? svammlar jag.
-Ta't lugnt okej, jag vet att jag borde sagt något tidigare. Förlåt för att jag inte har det. sa Haylie
-Det är lugnt, men hur träffades ni? frågar jag glatt.
-På en konsert innan jag flyttade hit, jag hade VIP biljett och fick hänga backstage. Vi klickade direkt och har hållt kontakten ända sen dess. svarade Haylie snabbt.
Mer hann vi inte säga för nu skulle vi ut.
Vi sprang in bakvägen in till arenan, för framvägen kan man inte ta om man inte vill bli mosad av alla hysteriska fans. Jag fattar fortfarade inte hur det kommer sig att jag inte fått reda på detta innan. Helt otroligt att min bästakompis är med Justin Bieber! Kan knappt tro det själv.
Vi satt backstage hela konserten och nu var den nästan slut. Det var bara One Less Lonely Girl, U smile och Baby kvar. När introt till OLLG började kom en av hans dansare in till rummet vi satt och pratade i. Han kom fram till mig och sa att jag skulle med. Jag började fundera på vad han menade. Självklart, bara för att det är min födelsedag och min kompis känner honom behöver han väl inte skämma ut mig så?
Jag går ut på scenen och fansen skriker och gråter medans jag går fram och sätter mig på pallen. Jag kollar mig runt och tänker att jag ska va glad att jag inte stog i publiken. Justin dansar fram till mig och ger mig en bukett rosor och flirtar lite som han brukar göra. Hans ögon tindrade så magiskt och han såg väldigt lycklig ut. Låten tog slut snabbt och han kramar mig och går med mig tillbaka.
-Gud vad duktig du är, jag har inte tänkt på det förrens nu. säger jag generat.
-Tack. flinar han och springer ut igen.
Han avslutade hela konserten och kom tillbaka backstage och skulle duscha. Jag och Haylie satt i en soffa och skrattade för fullt när jag precis fick syn på honom, utan tröja. Jag stannade upp mitt i en rörelse och gapade stort. Inte visste jag att han var SÅ vältränad. Haylie kollade runt och började skratta ännu mer. Hon vek sig dubbel och började grina. Ja såg hur han vände sig mot mig, kollade mig rakt i ögonen och flinade brett. Jag slog ner blicken och kände hur jag rodnade. Gud vad jag skäms nu, jag vill bara försvinna genom marken.
-Du kan sluta skratta nu Haylie. viskade jag.
-De..t går. inte..! stammade hon mellan skrattet.
Såg jag verkligen så dum ut?
-Ska vi dra nu eller? frågade Justin som nu stog fullt påklädd bredvid soffan.
-Visst men vart? svarade jag och slog till Haylie på armen och ställde mig bredvid Justin.
-Överraskning. viskade han i mitt öra.
Jag ryste av välbehag och kollade in i hans underbara ögon. Det kändes som att det bara var vi här, förutom Haylies skratt då.
Jag vände mig om och drog upp henne ur soffan, vilket inte var så lätt. Justin fick hjälpa mig och hon slutade tillslu att skratta. Vi gick ut till bilen med hjälp av Kenny, Justins livvakt, och satte oss. Justin i mitten där bar och Kenny körde. Jag satt och kolla ut genom fönstret när bilen plötsligt stannade utanför en fin restaurang. inte menade han att vi skulle äta där? Jag kollade på Justin som tydligen förstod min blick och nickade md ett brett leende på läpparna.
Jag är inte så mycket för fina restauranger, eller fint sällskap för den delen heller. Jag tycker verligen inte om att bara få och få saker hela tiden och vill tjäna ihop mina egna pengar. Lägenheten och min kamra köpte jag för mina egna pengar.
Justin försökte få ut mig ur bilen men jag vägrade. Aldrig att jag skulle gå in där med honom på ett av dom finaste ställena i New York. Aldrig. Haylie borde sagt att jag inte skulle vilja. Antagligen hade hon inte gjort det.
-Men kom nu Sam! Sluta var barnslig... ropade Haylie.
-Nej! Jag vill inte sätta min fot där inne, du vet att jag avskyr det! svarade jag och försökte sitta kvar.
-Jo, nu ska du med. sa Kenny och lyfte upp mig och började gå mot ingången.
-Släpp ner mig! skrattade jag.
-Bara om du lovar att följa med in. Skrattade Justin.
-Jaja, jag kan ju faktiskt gå själv. flina jag.
Kenny släppte ner mig och jag rättade till mina kläder. Jag märkte att dragkedjan på bootsen hade åkt ner och böjde mig ner för att dra upp den igen. Jag har väldigt dålig balans måste jag säga. Jag ramlade framåt och skrapade upp min ena hand och armbågen. Justin sprang fram till mig skrattandes men det ändrades till orolig tystnad.
-Du sa ju att du kunde gå själv, jag skulle inte släppt ner dig. skrattade Kenny.
Justin blänge ilsket och Kenny slutade skratta.
-Det är okej Justin. skrattade jag och torka bort lite smågrus som fastnat på mina kläder.
-Det verkar inte så. sa Justin och pekade på min tröja.
Den hade färgats röd av blodet från min armbåge.
Nu har ni fått den fjärde delen! Det kommer förmodligen en senare :)
Kommentera och ge kritik! :D
The Book-kapitel 3
-Haylie, vad är det vi ska göra egentliegn? frågade jag när hon var klar med allt.
-Det får du se, det är en överraskning! skrattade hon och gick till köket.
-Men ååh! Måste du va så jobbig? stönade jag och tog fram en redbull ur kylen.
-Ja! Se det som en fördelsedags present istället då! svarade hon och drack upp sitt vatten.
-Men! jaja, när ska vi åka då? frågade jag otåligt.
-Hmm... Nu! svarade hon och drog med mig ut till hallen.
Jag greppade hemnycklarna, telefonen och plånboken och gick ut efter Haylie. Varför är hon så glad?
Jag skulle precis ta ett steg fram när jag blev helt stel och såg...
JUSTIN BIEBER LUTANDES MOT EN BIL?! Vafan gör han här? Varför just utanför min lägenhet? Är det här överraskningen? Gud vad frågor som snurrar runt just nu.
-Haylie, kom hit nu! fräser jag.
-Vad är det? Viskar hon förvånat.
-Vad gör han här? frågar jag tyst så han inte ska höra.
-Han hämtar oss inför konserten ikväll. skrattar hon
-Skojar du med mig?! ropar jag förvånat.
-Nepp, inte alls. Bara så du vet, jag har kännt honom rätt länge. skrattar hon lite retsamt.
-Men varför sa du inget? kved jag.
-Du frågade aldrig. skrattar hon ännu högre.
Hon går ifrån mig fram till Justin och kramar honom och säger att jag ska komma fram. Jag tar ett par snabba korta steg fram till honom och ställer mig bredvid Haylie. Han kollar på mig från topp till tå och stirrar med stora ögon.
-Vad kollar du på? frågar jag tyst.
-Dig, vem annars? flinar han.
-Jadu.. säger jag tyst och rodnar.
Han skrattar och öppnar sedan dörren till bilen och ber oss att kliva in. Han sätter sig bredvid mig och jag känner hur underbart han luktar. Att jag inte freakar ut eller skriker halsen av mig! Här sitter jag i Justins bil bredvid honom på väg till hans konsert och jag är helt jävla lugn? Jag hyperventilerar inte ens. Jag är sjuk i huvudet.
-Vad tänker du på? frågar Justin.
-Inget speciellt.. säger jag och tittar ut genom fönstret.
-Aha.. svarar han lite ledsamt.
Blev han lite nere när han inte fick veta vad jag tänkte på?
-När börjar din konsert då? frågar jag med ett leende på läpparna.
-Om en halvtimma. svarar han och ler brett.
-Okej, men varför? Asså, jag menar, varför kommer du och hämtar oss? svammlar jag.
-Ta't lugnt okej, jag vet att jag borde sagt något tidigare. Förlåt för att jag inte har det. sa Haylie
-Det är lugnt, men hur träffades ni? frågar jag glatt.
-På en konsert innan jag flyttade hit, jag hade VIP biljett och fick hänga backstage. Vi klickade direkt och har hållt kontakten ända sen dess. svarade Haylie snabbt.
Mer hann vi inte säga för nu skulle vi ut.
Har massor av idéer om vad som ska hända! :)
Kommentera! :D
The Book-kapitel 2
-Hej det är Sam. svarar jag
-Heeeeeeeej Sam! skriker Haylie från andra sidan.
-Varför är du så glad då? frågar jag skrattandes.
-Jag har en alldeless perfekt överraskning till en perfekt bästa kompis! skrattar hon tillbaka.
-Och vem är den här perfekta bästakompisen då? frågar jag retsamt.
-DUUU!! Vem annars? stönar hon glatt.
-Haha, okej, ta det lugnt! Men kan du komma hit jag har grymt tråkigt! frågar jag skrattandes.
-Klart! Jag kommer på en gång! då kan du få din överraskning också! säger hon entusiastiskt och lägger på.
Det måste vara något riktigt speciellt. Juste, jag fyller ju år på lördag och idag är det torsdag. Är det därför hon är så glad? för att jag äntligen fyller 17 som hon redan gjort. Hon är allt bra knäpp hon.
-Kom in istället för att stå där om ett fån! flinar jag och går in i köket.
-Okej, men vill du veta nu eller sen efter vi ätit? frågade hon glatt.
-Vi kan väl äta först? svarar jag skrattandes och går in i tvrummet.
När vi satte oss i soffan och åt våra ost mackor som jag gjort pratade vi om allt mellan himmel och jord. Om vad hon skulle göra nu efter skolan. Hon skulle tydligen iväg under sommaren på en praktik i Dallas. vad hon skulle göra där hann jag inte fråga förren mobilen ringer. okänt nummer
-Hallå? frågar jag stelt.
-Hej Samantha! svarar den andra personen.
-Vem är det? frågar jag ännu stelare.
-Ehm... Har inte Haylie pratat med dig än? frågar rösten.
-Om vadå? utbrister jag och kollar fundersamt på Haylie.
-Ehm.. jo.. ööh.. du kanske ska prata med henne först. svarar killrösten och lägger på.
Vem kan det vara?
-Haylie, vad var det för överraskning nu då? frågar jag lugnt.
-Joo... det kan jag inte säga. Men jag kan hjälpa dig. Han som ringde nyss, han kommer att hämta oss senare ikväll. flinar hon tillbaka.
-Varför då? vart ska vi, kan du inte säga! ber jag henne och gör puppyface.
-Hihi, det spelar ingen roll hur mycket du än ber mig, han har sagt att jag verkligen inte får säga något. säger hon och skrattar.
-Han... vem han? frågar jag förvirrat, allvarligt, nu var jag verkligen förvirrad.
-Men det kan jag ju inte säga! Han kommer om ca två timmar. Jag kommer tillbaka hit om en halvtimma. Ska bara hem och hämta ett par grejer. skrattar Haylie och försvinner ut ur lägenheten.
Hon gör mig bara mer förvirrad hela tiden. Jag kanske ska duscha innan. Kan va bäst så, det är ju en han jag ska träffa. Men jag tycker att jag känner igen den där rösten. Lät det inte lite som.. nej det kan det inte va. Världens kändaste popkille kan ju knappast vilja ringa mig och dessutom veta vad jag och min kompis heter?
När Haylie kommit tillbaka hade hon dragit mig med sig in på mitt rum och börjat riva ut alla mina kläder på golvet. Hon letade i en kvart och hittade sedan en perfekt outfit, men för vad vet jag inte. Svarta tights, en vit stor tröja, boots och en grå jacka. Vad ska vi göra? Hon satte mig ner på skrivbordstolen och började fixa mitt hår och smink. När hon var klar såg jag riktigt fantastisk ut.
-Haylie, vad är det vi ska göra egentliegn? frågade jag när hon var klar med allt.
-Det får du se, det är en överraskning! skrattade hon och gick till köket.
-Men ååh! Måste du va så jobbig? stönade jag och tog fram en redbull ur kylen.
-Ja! Se det som en fördelsedags present istället då! svarade hon och drack upp sitt vatten.
-Men! jaja, när ska vi åka då? frågade jag otåligt.
-Hmm... Nu! svarade hon och drog med mig ut till hallen.
Jag greppade hemnycklarna, telefonen och plånboken och gick ut efter Haylie. Varför är hon så glad?
Jag skulle precis ta ett steg fram när jag blev helt stel och såg...
Vad tror ni att hon såg?
Vad är det som är så speciellt och vem var det som ringde?
Kommentera sweeties!
The Book-kapitel 1
Jag heter Samantha Holmes, men kallas för Sam. Jag är 16 år och bor i New York med mina föräldrar. Efter skolavslutingnen ska jag flytta till en egen lägenhet närmare centrum. Mina framtidsplaner är att gifta mig och bli en fotograf, bo någonstans lite avlägset. Inte mitt inne i stan. Jag älskar att lyssna på musik och bara drömma mig bort att det är jag som fotograferar alla kändisar på röda mattan och på alla galor. Min största idol? Ja det är en väldigt bra fråga, eller egentligen inte. Det är inte så svårt att lista ut det egentligen, speciellt inte om man ser mitt rum. Hela väggarna är fulla med plancher och små bilder av honom. Han med de underbara hasselnötsbruna ögonen och det underbara håret. Han, Justin Bieber, har jag drömt om att en gång få träffa och ta ett foto. Men inte vilket foto som helst. Utan ett bröllopsfoto, där jag är bruden. Men det är ändå bara en dröm som jag delar med alla andra galna Belibers.
***
Skolavslutningen är imorgon och om bara en vecka flyttar jag in mot centrum. Det ska bli så skönt att äntligen sluta skolan och få flytta från mina föräldrar som stör mighela tiden. Jag kan aldrig få vara ifred. Anledningen till att jag ska flytta är att jag kommit in på en jättebra skola där de kändaste fotograferna har gått. Min dröm ska bli sann.
Jag väcks ur mina tankar när skolklockan ringer och det är slt för dagen. Jag går snabbt till mitt skåp och tar ut min väska och springer ut till bussen. Men jag kommer inte långt. När jag precis kommit utanför dörren fälls jag, av ingen mindre än skolan bitch. Som är ihop med skolans populäraste kille. Alla runt mig skrattar och jag reser mig snabbt upp, ger Miranda, bitchen, en bitchblick och går vidare.
Varför måste hon förstöra precis allt för mig? Jag har kännt henne sen barnsben, vi var bästa kompisar och lovade att ingenting skulle komma emellan oss. Men ja, allt man lovar kan ma inte hålla. Speciellt inte hon. Man ska aldrig säga en enda liten hemlighet till henne, för då vet alla den efter bara en minut. Jag har väldigt bra erfarenheter när det gäller just detta. Jag kommer ihåg den dagen jag sa att jag var kär i en kille. Det var för två år sen. Daniel, men sen bara efter en timma jag berättat det kommer hon fram och säger att de är ihop, och att hon berättat det för hela skolan. Visst är hon schysst?
Bussturen hem gick rätt fort ändå. Klockan var halv fyra när jag kom hem. Jag låste upp dörren till lägenheten och ropade efter mamma, inget svar. Jag var ensam hemma igen. Great!
Jag gick in på mitt rum och slängde mig ner i sängen. Äntligen hemma och äntligen kommer jag snart slippa dom där jävla äckliga människorna på skolan. Men det är en enda jag kommer sakna. Haylie. Hur kommer jag klara det utan henne? Precis när jag tänkte sätta på datorn för att se om hon var inne på msn ringer telefonen.
-Hej det är Sam. svarar jag
-Heeeeeeeej Sam! skriker Haylie från andra sidan.
-Varför är du så glad då? frågar jag skrattandes.
-Jag har en alldeless perfekt överraskning till en perfekt bästa kompis! skrattar hon tillbaka.
-Och vem är den här perfekta bästakompisen då? frågar jag retsamt.
-DUUU!! Vem annars? stönar hon glatt.
-Haha, okej, ta det lugnt! Men kan du komma hit jag har grymt tråkigt! frågar jag skrattandes.
-Klart! Jag kommer på en gång! då kan du få din överraskning också! säger hon entusiastiskt och lägger på.
Det måste vara något riktigt speciellt. Juste, jag fyller ju år på lördag och idag är det torsdag. Är det därför hon är så glad? för att jag äntligen fyller 17 som hon redan gjort. Hon är allt bra knäpp hon.
Vad är det för överraskning?
Förtsa delen uppe, nästa kanske kommer senare. Har massa idéer som jag vill skriva nu! Men annars kommer det imorn! Kommentera och sprid! :)
Info!
Hej! vad roligt att du kunde kolla hit. Jag är en jej på 15 år som heter Amanda och tycker om att skriva. Jag tänkte nu börja på en novell som jag inte riktigt vet vad den ska heta, men jag vet ungefär vad som kommer hända. Det är blandade noveller om kändisar och om helt vanliga personer. Jag skulle vara evigt tacksam om du kunde sprida denna vidare. Skulle vara roligt att få respons på det man skriver så man blir mer peppad! Än så länge kommer det inte upp något kapitel, utan kommer lite senare ikväll. Men du får ha det så bra, så hoppas jag att du tycker om det jag skriver! Vi hörs! :)
