The Book-kapitel 25
-Ja! Kan jag öppna brevet nu? frågade jag och reste mig igen. Denna gången gick det bättre och jag kom fram till köket där brevet låg på bordet och väntade.
-Ja... gör det... svarade han tyst och väntade.
Jag satte mobilen på högtalare och öppnade brevet långsamt. Jag visste verkligen inte vad som väntade när jag tog fram pappret. När jag hade läst de första meningarna drog jag efter andan...
Jag kunde inte fatta vad det var jag precis hade läst. Han gjorde alldeless för mycket för mig.
-Är du kvar Sam? frågade Justin från telefonen.
-Ja-a. Jag kan inte fatta det, varför gör du så mycket för mig? frågade jag och kände en glädjetår rinna ner för min kind.
-Jag älskar dig och kommer aldrig lämna dig!
-jag älskar dig med, men du hade inte behövt-
-Jo! Det här bevisar hur mycket jag älskar dig Samantha.
-Du är bara för mycket ibland. skrattade jag.
-Men jag måste gå nu, glöm bara inte att packa. skrattade han och la på.
Justin är verkligen för bra för att vara sann. Vi skulle inte träffas i USA nästa gång vi skulle ses. Vi skulle träffas i Brasilien! Han har beställt en tvåveckorsresa till ett fem-stjärningt hotelll i södra Brasilien, bara vi två! Jag älskar han bara mer och mer för varje dag som går!
Jag började dansa runt i köket och om någon såg skulle de tycka att jag måste vara helt pantad. Jag fortsatte min dans in till mitt sovrum och började hoppa i min säng medans jag satte på Jusin's musik på högsta volym. När jag började bli trött i benen la jag mig ner i sängen och bara stirrade upp i taket och var överlycklig.
Jag hade antagligen somnat där jag låg med kläderna på och med brevet med biljetterna i handen, för jag vaknade av att min dörrklocka ringde. Jag slängde en snabb blick på klockan på mobilen och såg att den började närma sig 9. Vem kommer såhär sent? Jag sprang fram till dörren och öppnade. Jag fick mig en rejäl chock när jag såg vem det var.
-Haylie?! skrek jag högt och tydligt.
Hon svarade mig inte utan bara slängde sig runt min hals och började gråta. Jag såg att hon var nära innan hon kramade mig och nu bröt det ut. Jag stängde dörren och drog med henne in till soffan och satte henne ner och hämtade ett glas vatten som hon kunde dricka ur. När hon gråtit länge och druckit upp allt vatten samt lugnat ner sig lite öppnade hon munnen flera gånger men ändrade sig lika snabbt. Jag ville inte tvinga ur henne något som hon inte vill berätta, så jag sitter och väntar spännt på vad hon har att säga.
-Du kommer aldrig tro mig när jag säger det här... sa hon tyst.
-Men gumman. Jag kommer alltid tro på dig oavsett vad det handlar om! svarade jag och kramade om henne.
-Men inte om det här. snyftade hon fram
-Du behöver inte berätta.
-Jo, nu ska jag det. Det här har pågått för länge.
-Vad har pågått för länge Haylie? Du gör mig orolig!
-Snälla, försök att förstå mig. Men jag har verkligen inte vågat berätta detta för någon, så du får verkligen inte berätta för mina föräldrar! sa hon tyst men bestämt.
-Jag lovar. Det som sägs här, stannar här. svarade jag henne och torkade bort hennes tårar.
-Jag åkte ju till Dallas för en sommarpraktik. Om jag visste vad som skulle hända skulle jag aldrig åkt. Jag vill aldrig mer träffa min morbror mer! sa hon och brast ut i gråt ännu mer.
Äntligen! Nu ska jag fortsätta att skriva så ni får något mer att läsa fram till jul!
Vad tror ni att det har hänt? :o
jagvet! :D
Kommentarer
Postat av: Jennifer, inte dansaren i Eric Saades band ;)
Superbra! :)<333333
KJAM<3
