The Book-kapitel 22
Jag började le stort. Att han inte kunde hålla sig borta från mig var nog det sista jag kunde tänka mig. Men att jag inte kan hålla mig borta från han, det visste jag inna n jag äns träffade han. Jag märkte inte att han hade gått förrens jag fick ett sms. Jag kollade och mitt leende försvann...
"Förlåt för det där. Men jag vill inte att vi ska ses mer innan du fått mitt brev. Allt står förklarat i det... /J" Att han verkligen skrev det där visste jag inte. Jag visste inte vad jag skulle tro. Jag orkade inte svar just nu eftersom att jag fortfarande stog ute och nu ranndet ner tårar på mina kinder. Jag sprang upp till mitt rum och slängde mig i sängen. Jag borrade ner huvudet i kudden och skrek så högt jag kunde. Jag började gråta som en liten bebis och orkade inte göra något på hela dagen.
"Förlåt för det där. Men jag vill inte att vi ska ses mer innan du fått mitt brev. Allt står förklarat i det... /J" Att han verkligen skrev det där visste jag inte. Jag visste inte vad jag skulle tro. Jag orkade inte svar just nu eftersom att jag fortfarande stog ute och nu ranndet ner tårar på mina kinder. Jag sprang upp till mitt rum och slängde mig i sängen. Jag borrade ner huvudet i kudden och skrek så högt jag kunde. Jag började gråta som en liten bebis och orkade inte göra något på hela dagen.
När klockan blev halv 8 gick jag till köket för att äta. Jag åt sakta och gick tillbaka till mitt rum och tog upp mobilen för att svara på hans sms. "Varför gör du såhär? Kan du inte bara säga det face 2 face istället?" Jag skickade det och orkade inte bry mig om vad han svarar. Jag kände mig riktigt tom och helt förstörd. Egentligen sa han inte att det var dåligt det som skulle komma, men han hade ju sagt att jag skulle hata han? Jag gick till badrummet och täppte upp badkaret och la mig där i. Jag låg säkert där i flera timmar, men varför skulle jag bry mig. Det var fortfarande sommarlov och jag skulle inte göra något speciellt i morgon. Klockan hade redan slaigt 11 när jag var klar och gick tillbaka till mitt rum och somnade direkt på sängen, utan kläder.
När jag vaknade var klockan halv 10 och det luktade nybryggt kaffe. Vem har kommit in hit? Utan att tänka på det sprang jag ut i köket och fick se Justin stå där. Jag märkte hur han kollade på mig och kom på att jag bara hade min handduk på mig. Jag kolalde generat ner i golvet och gick tillbaka till mitt rum och bytte om. När jag väl var tillbaka i köket satt han och väntade på mig med en kaffemugg i handen.
-Justin, vad gör du här? frågade jag och suckade.
-Du ville ju att jag skulle säga det till dig eller? svarade han och drack.
-Jo, men du kunde väl svarat på sms:et? frågade jag och gick för att hämta min mobil. Pinsamt, han hade skickat tre sms...
-Det gjorde jag, men du verkade inte svara på mina. flinade han.
-Äh, tyst med dig. Berätta istället. muttrade jag och satte mig mitt emot han.
Han såg väldigt nervös ut och det verkade plötsligt som att han inte visste vad han skulle säga. Jag satt tyst och drack mitt kaffe och vöntade snällt på att han skulle berätta. Han öppnade munnen flera gånger men stängde den lika snabbt. Han tvekade, men varför? Han visste att han kan berätta allt för mig. Hoppas bara att det verkligen inte är något dumt.
Klockan på väggen var kvart i ett. Vi hade alltså suttit här i ca en halv timma. Helt tysta. Jag hoppade till när jag hörde Justins mobil ringa. Han ursäktade dig sig och svarade. Han såg inte så glad ut när han kom tillbaka.
-Vad du än gör, läs inte brevet förrens jag säger det. Okej? frågade han bestämt.
oooh. Vad är det han vill få sagt? Kommentera så blir det mer! :D peace!
Kommentarer
Postat av: jessica
SNÄLLA MER!!!!!!!!!!! SUPER SPÄNNANDE JU!!!! MERA!!!! MERA!!!!