The Book-kapitel 11
-Så det var därför du bjöd ut mig från början? frågade jag glatt.
-Ja plus att jag verkligen ville träffa dig. svarade han och log stort.
-Jag fattar inte att du gjort det här för mig! sa jag och undrade vad jag skulle önska mig när jag blåste ut ljusen.
-Jag gör vad som helst för dig. svarade han och la upp en liten svart ask på bordet.
-Tack Justin! Det här blev officiellt den bästa födelsedagen i mitt liv! sa jag och slängde mina armar runt han.
-Så bra, men blås ut ljusen nu. sa han och log mycket stort.
Jag tänkte efter noga på vad jag skulle önska mig. Precis när jag blåste ut ljusen önskade jag mig...
Precis när jag blåste ut ljusen önskade jag mig ingenting. Jag känner att jag har allt jag vill ha just nu. Men jag undrar verkligen vad det låg i den där svarta asken. Jag började skära upp en stor bit av tårtan. Justin kollade storögt på biten jag tog men jag skratta bara bort det. När han skulle ta tog han en minst lika stor bit som mig så då började jag skratta ännu mer. Den var riktigt god Det var längesen jag åt såhär god tårta.
-Vad tycker du om dagen hittills då? frådae Justin och stoppade in en stor tårtbit i munnen.
-Verkligen superbra, men vad menar du med hittills? Det kan ju inte va mycket mer nu när klockan är kvart över åtta? frågade jag fundersamt.
-Så bra då! Jo, en sak till är det faktiskt. Det är ju inte så att du måste upp tidigt imorgon eller? flina han.
Måste han va så skum hela tiden med alla sina överraskningar?
-Nej, har inte äns tänkt på vad jag ska göra. skrattade jag och han började le för sig själv.
-Här, grattis på 17 års dagen Samantha. sa han och gav mig asken.
Jag undrar verkligen vad det kan vara. Det är inte speciellt tungt.
-Tack Justin, men säg helst inte Samantha. sa jag och log stort.
-Som du vill Sam. log han och tog det sista utav sin tårtbit.
Jag hade redan ätit upp min bit innan jag fick asken. Jag bestämde mig för att öppna den långsamt. När jag öppnade locket på den såg jag något så vackert. Ett svart halsband. Det måste ha varit jättedyrt! Jag kände att mungiporna drogs uppåt utav sig självt. Men jag skulle annars inte kunna reagera på något annat sätt. Jag kollade med stora ögon på Justin som bara satt och flina åt mig. Han måste verkligen ha fått reda på mycket av Haylie. För det är bara hon som vet att jag inte kan motstå svarta halsband. Speciellt inte om jag får dom av någon. Jag blir som en liten unge i en leksaksaffär när jag får ett.
-Tacktacktacktack Justin! Jag vet verkligen inte vad jag ska säga mer än tack! sa jag och kramade honom hårt.
-Varsågod sötnos, det räcker med att du säger tack och att jag får sätta på dig det. svarade han och avslutade kramen.
-Tack! skrattade jag och vände mig om.
Han satte på mig halsbandet och kramade mig bakifrån. Jag kände hans andedräkt mot min nacke och ryste av den underbara känslan. Jag vände mig om och frågade om vi kunde åka hem.
-Jag har en till överraskning innan du kan åka hem. sa han och började vandra bort mot bilen.
-Okej, men efter det vill jag hem. Lova? sa jag och skrattade.
-Jag lovar. svarade han och kollade mig i ögonen.
Han öppnade dörren och vi klev in och började åka iväg från restaurangen. Han körde mot en stor lokal och stannade utanför. Det såg väldigt stängt och tomt ut där inne för det var svart i alla fönstrena. När han hade klivit ut ur ilen kom han och öppnade min dörr och drog ut mig.
-Justin, vad gör vi här? frågade jag medans han drog med mig till lokalens dörr.
Han svarade inte utan öppnade bara dörren och bad mig att kliva in. Det var helt öde här. Förutom ett litet ljus långt där borta.
-Justin, vart är du? frågade jag och letade efter hans arm.
Men armen fanns inte kvar där bredvid mig. Jag kände hur paniken började stiga inom mig, Men sen tändes det en lampa.
Hoppas ni tycker den är bra!
Kommentera och säg vad ni tycker (:
Kommentarer
