The Vervain's Year-Kapitel 5
Jag tänkte precis resa på mig för att gå till mitt skåp och byta ut mina matte böcker till svenska böckerna när han tog tag i min arm.
-Ska du göra något sen? frågade han och log stort mot mig.
När jag kom hem sprang jag in och började städa rummet direkt. Det behövdes verkligen. Det tog inte så värst lång tid, men dammsugningen var som vanligt lika jobbig. Varför måste jag ha så många möbler på mitt rum för? När jag var klar bäddade jag sängen och slängde mig på rygg på den utmattat. Jag suckade djupt och låg där i tre sekunder innan jag satte mig upp och gick tillbaka ner. Klockan hade redan blivit fem och jag kollade i kylskåpet om det fanns något att äta. Resterna från gårdagens middag, rostbiff och potatismos fanns. Inte så mycket till två och jag var ändå inte hungrig. Jag stängde kylskåpet och vände mig om och fick se fruktfatet fyllt med röda äpplen. Jag tog och bet en stor tugga och gick in till vardagsrummet.
Anthony skulle komma hem till mig om cirka en halvtimma så jag hade lite ensam tid. Isak skulle vara borta till klockan 9 då han bara var 12 och inte fick vara ute längre. Mamma och pappa skulle på middag med jobben och kommer troligtvis hem efter 10. Jag satte mig på soffan och startade tvn och tog en till tugga av äpplet. Jag kunde känna den fräna doften av järnörten i fönstrerna men försöka att inte fokusera på det. När klockan hade blivit fem i halv 6 hörde jag en bil åka på vägen. Jag reste mig upp och gick bort till dörren och öppnade den och fick se Anthonys bil precis svänga in på uppfarten. Bilar brukar ju inte låta så mycket?
När vi kom in gick vi upp till mitt rum. Jag var faktiskt glad över att han hade frågat om jag skulle göra något speciellt idag. Vi satte oss i sängen och samtalet flöt på som om vi inte hade gjort något annat i livet.
-Vill du göra något? frågade jag efter en stund.
-Ska du göra något sen? frågade han och log stort mot mig.
När jag kom hem sprang jag in och började städa rummet direkt. Det behövdes verkligen. Det tog inte så värst lång tid, men dammsugningen var som vanligt lika jobbig. Varför måste jag ha så många möbler på mitt rum för? När jag var klar bäddade jag sängen och slängde mig på rygg på den utmattat. Jag suckade djupt och låg där i tre sekunder innan jag satte mig upp och gick tillbaka ner. Klockan hade redan blivit fem och jag kollade i kylskåpet om det fanns något att äta. Resterna från gårdagens middag, rostbiff och potatismos fanns. Inte så mycket till två och jag var ändå inte hungrig. Jag stängde kylskåpet och vände mig om och fick se fruktfatet fyllt med röda äpplen. Jag tog och bet en stor tugga och gick in till vardagsrummet.
Anthony skulle komma hem till mig om cirka en halvtimma så jag hade lite ensam tid. Isak skulle vara borta till klockan 9 då han bara var 12 och inte fick vara ute längre. Mamma och pappa skulle på middag med jobben och kommer troligtvis hem efter 10. Jag satte mig på soffan och startade tvn och tog en till tugga av äpplet. Jag kunde känna den fräna doften av järnörten i fönstrerna men försöka att inte fokusera på det. När klockan hade blivit fem i halv 6 hörde jag en bil åka på vägen. Jag reste mig upp och gick bort till dörren och öppnade den och fick se Anthonys bil precis svänga in på uppfarten. Bilar brukar ju inte låta så mycket?
När vi kom in gick vi upp till mitt rum. Jag var faktiskt glad över att han hade frågat om jag skulle göra något speciellt idag. Vi satte oss i sängen och samtalet flöt på som om vi inte hade gjort något annat i livet.
-Vill du göra något? frågade jag efter en stund.
-Ja, har du någon bra film kanske? föreslog han och jag sprang genast ner för att hämta Remeber Me.
När jag kom tillbaka upp satte jag in filmen och vi bäddade ner oss i sängen och filmen rullade på. Film efter film satt vi och bara myste. Efter den fjärde blev klockan strax över tre, men jag var fortfarande inte trött.
-Vilken härlig säng du har! sa han från ingenstans och ställde sig upp och började hoppa i den.
När jag kom tillbaka upp satte jag in filmen och vi bäddade ner oss i sängen och filmen rullade på. Film efter film satt vi och bara myste. Efter den fjärde blev klockan strax över tre, men jag var fortfarande inte trött.
-Vilken härlig säng du har! sa han från ingenstans och ställde sig upp och började hoppa i den.
-Jag vet! skrattade jag fram och börja hoppa jag med.
Han tog upp en kudde och detsamma gjorde jag. Ett kuddkrig började ta form och efter tio minuter kom mamma in.
-Jag tror inte mina ögon! Hade inte du gått hem för länge sen? klockan är tre på natten och du har skola imorgon Lilith! utbrast hon när hon såg vad vi höll på med. Anthony såg ut att ha det svårt för att kunna hålla sig för skratt och jag hade det inte mycket lättare.
-Förlåt mamma, han ska hem nu. Och du vet att jag knappt sover under nätterna. svarade jag och klev ner från sängen och rättade till min tröja.
-jaja, men inte behöver ni väl väcka hela huset? mumlade hon tillbaka och gick ut ur mitt rum. Det sista jag hörde var en smäll från dörren och Anthony brast ut i skratt.
hatar min update... jag vet! men här är ett nytt kapitel iaf!
Han tog upp en kudde och detsamma gjorde jag. Ett kuddkrig började ta form och efter tio minuter kom mamma in.
-Jag tror inte mina ögon! Hade inte du gått hem för länge sen? klockan är tre på natten och du har skola imorgon Lilith! utbrast hon när hon såg vad vi höll på med. Anthony såg ut att ha det svårt för att kunna hålla sig för skratt och jag hade det inte mycket lättare.
-Förlåt mamma, han ska hem nu. Och du vet att jag knappt sover under nätterna. svarade jag och klev ner från sängen och rättade till min tröja.
-jaja, men inte behöver ni väl väcka hela huset? mumlade hon tillbaka och gick ut ur mitt rum. Det sista jag hörde var en smäll från dörren och Anthony brast ut i skratt.
hatar min update... jag vet! men här är ett nytt kapitel iaf!
The Vervain's Year-Kapitel 4
-Vill du med in eller måste du gå? frågade jag och log självsäkert. Jag är väldigt självsäker i mig själv.
-Jag förljer gärna med in. svarade han och la armen om mina axlar när vi gick in igen.
Jag låste dörren och vi gick upp till mitt rum.
-Vill du med in eller måste du gå? frågade jag och log självsäkert. Jag är väldigt självsäker i mig själv.
-Jag förljer gärna med in. svarade han och la armen om mina axlar när vi gick in igen.
Jag låste dörren och vi gick upp till mitt rum.
Jag låste dörren och vi gick upp till mitt rum.
När vi kom upp märkte jag hur stökigt det egentligen var. Jag mumlade något om att jag inte haft någon tid till att städa och bad om ursäkt för röran. Men Anthony bara skrattade bort det hela och satte sig i min störa svarta fotölj i hörnet, som för den delen var den enda sittplatsen, om man inte räknar med sängen, som inte var täckt av kläder.
Jag satte mig i min säng och la diskret min dagbok under min kudde medans jag puttade ett par böcker under sängen med foten.
-Läser du mycket eller? frågade han efter en lång tystnad.
-Läser du mycket eller? frågade han efter en lång tystnad.
-Kan man väl säga, jag läser så fort jag får chansen. svarade jag och ryckte på axlarna.
Han började le stort och kollade gulligt på mig. det är något speciellt med hans ögon, eller hela han, det känner jag på mig. Jag log tillbaka och kliade på ett gammalt ärr på knät. Jag hade fått det när jag ramlade ner för trappen för två år sen. Jag kliade ganska hårt så det började sippra ut en droppe blod. Jag ställde mig upp för att gå ut till toaletten för att torka bort det. Jag kollade snabbt på Athony och han såg ganska spänd ut.
-Ehm, jag kommer snart. sa jag och kollade funderande på honom medans jag långsamt gick förbi honom.
Han började le stort och kollade gulligt på mig. det är något speciellt med hans ögon, eller hela han, det känner jag på mig. Jag log tillbaka och kliade på ett gammalt ärr på knät. Jag hade fått det när jag ramlade ner för trappen för två år sen. Jag kliade ganska hårt så det började sippra ut en droppe blod. Jag ställde mig upp för att gå ut till toaletten för att torka bort det. Jag kollade snabbt på Athony och han såg ganska spänd ut.
-Ehm, jag kommer snart. sa jag och kollade funderande på honom medans jag långsamt gick förbi honom.
-Okej. svarade han snabbt och kollade bort mot fönstret.
När jag kom in till badrummet som var mitt egna låste jag och kollade mig i spegeln. Jag såg lika likblek ut som vanligt men jag såg tröttare ut än vanligt. Jag torkade bort det lilla blodet och gick tillbaka in till sovrummet var fönstret öppet och Anthony var inte kvar.
***
Nästa dag i skolan och ingen sömn under denna natten heller, som vanligt. Jag satte mig ner på min plats vid fönstret med matteböckerna framför mig. När läraren kom in märkte jag att Anthony inte var här, han är väl sjuk eller något. Matten gick långsamt, men mitt i lektionen såg jag att Anthony stå mitt ute på skolgården och prata med en lång kille. Jag slog igen mina böcker och rusade ut innan Mrs. Spinner hann protestera. När jag kom till dörren stog han inte kvar där.Men jag kunde känna att han inte var långt ifrån mig. Konstigt, jag vet, men jag kände verkligen att han var i närheten. Jag vände om och då stog han precis bredvid mig. Jag hoppade till och han tog tag i min arm och drog med mig bort till en bänk.
-Förlåt för att jag bara gick sådär igår, men jag var tvungen. sa han innan vi satte oss ner.
När jag kom in till badrummet som var mitt egna låste jag och kollade mig i spegeln. Jag såg lika likblek ut som vanligt men jag såg tröttare ut än vanligt. Jag torkade bort det lilla blodet och gick tillbaka in till sovrummet var fönstret öppet och Anthony var inte kvar.
***
Nästa dag i skolan och ingen sömn under denna natten heller, som vanligt. Jag satte mig ner på min plats vid fönstret med matteböckerna framför mig. När läraren kom in märkte jag att Anthony inte var här, han är väl sjuk eller något. Matten gick långsamt, men mitt i lektionen såg jag att Anthony stå mitt ute på skolgården och prata med en lång kille. Jag slog igen mina böcker och rusade ut innan Mrs. Spinner hann protestera. När jag kom till dörren stog han inte kvar där.Men jag kunde känna att han inte var långt ifrån mig. Konstigt, jag vet, men jag kände verkligen att han var i närheten. Jag vände om och då stog han precis bredvid mig. Jag hoppade till och han tog tag i min arm och drog med mig bort till en bänk.
-Förlåt för att jag bara gick sådär igår, men jag var tvungen. sa han innan vi satte oss ner.
-Det är lugnt, vem var det du pratade med? frågade jag och hoppades på att jag inte lät för nyfiken.
-Det öhm... det var...
-Det öhm... det var...
-Du behöver inte säga. avbröt jag honom där han satt och såg obekväm ut.
-Okej...
Pinsam tystnad
Jag tänkte precis resa på mig för att gå till mitt skåp och byta ut mina matte böcker till svenska böckerna när han tog tag i min arm.
-Ska du göra något sen? frågade han och log stort mot mig.
Förlåååååååååååååååååååååååååååt!!!! menar det verkligen. Jag hatar att jag inte skriver när jag egentligen vill! JAg vet att det inte är roligt alls med sugig update, men så har det blivit och jag ör superdupermega ledsen för det.
Men jag ska verkligen försöka få upp ett till under helgen, men som vanligt kan jag inte lova det!
Vad tycker ni om kapitlet? vad vill NI ska hända? :)
Pinsam tystnad
Jag tänkte precis resa på mig för att gå till mitt skåp och byta ut mina matte böcker till svenska böckerna när han tog tag i min arm.
-Ska du göra något sen? frågade han och log stort mot mig.
Förlåååååååååååååååååååååååååååt!!!! menar det verkligen. Jag hatar att jag inte skriver när jag egentligen vill! JAg vet att det inte är roligt alls med sugig update, men så har det blivit och jag ör superdupermega ledsen för det.
Men jag ska verkligen försöka få upp ett till under helgen, men som vanligt kan jag inte lova det!
Vad tycker ni om kapitlet? vad vill NI ska hända? :)
The Vervain's Year-Kapitel 3
Vi skrattade och satte oss sedan ner och började repetera replikerna med varandra. När jag sedan kolalde runt såg jag att dom andra satt i så grupper och repeterade dom med. Hade jag verkligen vart så inne i mina repliker så jag inte lyssnade på vad läraren sagt?
När jag kom hem var det ingen hemma. Jag dumpade väskan på golvet i hallen och gick in till vardagsrummet och slängde mig på soffan. Tog fjärrkontrollen och startade tvn. Jag bläddrade runt på kanalerna men hittade inte något speciellt. Simpsons fick stå på medans jag gick in till köket och öppnade kylskåpet. Jag kollade ett tag och hittade inget gott att äta. Jag tog apelsinjuicen och hällde upp i ett glas, svepte ner allt i samma klunk och gick tillbaka till vardagsrummet ch kollade på simspons som ändrades till Family Guy.
När mamma kom hem gick jag och mötte henne i hallen. Som vanigt hade hon handlat på vägen hem
När mamma kom hem gick jag och mötte henne i hallen. Som vanigt hade hon handlat på vägen hem
-Hej mamma. sa jag och tog kassarna ifrån henne.
-Tack gumman. sa hon och började ta av sig ytterkläderna.
Jag gick in till köket och började packa upp maten och ställa in i kylen och frysen. När jag var klar såg jag att hon hade handlat så vi skulle göra tacos. Vad gott, om man nu ska äta. Mamma och pappa är alltid oroliga för hur jag mår när jag knappt äter något. Jag har inte anorexi, bulimi eller något liknande. Jag har knappt ätit något alls dom senaste åren. Jag vet inte varför det blivit så heller. Jag är aldrig hungrig och mår aldrig dåligt över det. Jag är konstig
När jag senare den kvällen låg i min säng med datorn i knät och surfade runt på nätet hörde jag en kråka kraxa utanför mitt fönster. Det lät precis som att den satt bredvid mig. Jag kollade snabbt dit och fick se den största kråkan jag sett sitta precis utanför. Jag ställde ifrån mig datorn och gick fram till fönstret, när jag kollade ut flög den iväg och min blick sveptes runt på marken där en människa stog. Ganska lång och välbyggd, som jag ser nu. Personen gick fram mot dörren men stannade under mitt fönster. När han kollade upp såg jag vem det var.
-Vad gör du här? frågade jag och flåsade då jag hade sprungit ner och ut till honom.
Jag gick in till köket och började packa upp maten och ställa in i kylen och frysen. När jag var klar såg jag att hon hade handlat så vi skulle göra tacos. Vad gott, om man nu ska äta. Mamma och pappa är alltid oroliga för hur jag mår när jag knappt äter något. Jag har inte anorexi, bulimi eller något liknande. Jag har knappt ätit något alls dom senaste åren. Jag vet inte varför det blivit så heller. Jag är aldrig hungrig och mår aldrig dåligt över det. Jag är konstig
När jag senare den kvällen låg i min säng med datorn i knät och surfade runt på nätet hörde jag en kråka kraxa utanför mitt fönster. Det lät precis som att den satt bredvid mig. Jag kollade snabbt dit och fick se den största kråkan jag sett sitta precis utanför. Jag ställde ifrån mig datorn och gick fram till fönstret, när jag kollade ut flög den iväg och min blick sveptes runt på marken där en människa stog. Ganska lång och välbyggd, som jag ser nu. Personen gick fram mot dörren men stannade under mitt fönster. När han kollade upp såg jag vem det var.
-Vad gör du här? frågade jag och flåsade då jag hade sprungit ner och ut till honom.
-Jag såg att det var tänt i fönstret, jag brukar vara ute och gå. svarade Anthony och ryckte på axlarna.
-Vara ute och gå... Såhär sent? frågade jag och slängde en blick på mitt armbandsur, halv 1.
-Jag kan väl säga att jag tycker om natten. sa han och log ett snett leende.
Jag skrattade till och nickade instämmande. Jag kände en kall vind mot mina ben och insåg att jag då bara hade hotpants och en stor t-shirt på mig.
-Vill du med in eller måste du gå? frågade jag och log självsäkert. Jag är väldigt självsäker i mig själv.
-Jag förljer gärna med in. svarade han och la armen om mina axlar när vi gick in igen.
Jag låste dörren och vi gick upp till mitt rum.
förlåtförlåtförlåt! inte meningen att uppdateringen ska vara såhär dålig! Men jag har haft np i biologi så jag har fått plugga hela dagarna.... men nu är jag ledig torsdag-fredag! :)ska försöka få ihop ett par stycken nu under helgen iaf! :) hoppas det är bra hittills :D
Jag låste dörren och vi gick upp till mitt rum.
förlåtförlåtförlåt! inte meningen att uppdateringen ska vara såhär dålig! Men jag har haft np i biologi så jag har fått plugga hela dagarna.... men nu är jag ledig torsdag-fredag! :)ska försöka få ihop ett par stycken nu under helgen iaf! :) hoppas det är bra hittills :D
The Vervain's Year-Kapitel 2
-Mamma, vad är det för blommor du har i vardagsrummet? ropade jag och studerade blommorna vidare.
-Det är Järnört, hon i blombutiken sa att det var dags att byta ut lavender mot järnört nu.svarade mamma och gick mot mig vid varje ord hon sa.
-Jag tror jag inte tål dom, jag känner mig febrig och tät i näsan. sa jag och kollade på henne.
-Det är bara för att du inte är van med lukten. var det enda hon sa och gick iväg mot undervåningens badrum.
Jag suckade och gick bort mot trappen, innan jag gick upp kollade jag mig omkring. Jag tror inte att jag inte är van med lukten, bara. Jag suckade en gång till och gick sedan upp till mitt rum. Jag hade praktiskt taget övervåningen för mig själv, förutom om toaletten där nere var upptagen. Jag slängde mig på sängen och landade mjukt på min dubelsäng med tjocka mjuka täcken och fyra kuddar. En sval vind med lukter av blöt hund fick mig att komma till verkligheten från min underbara säng. Jag reste mig upp och gick bort mot mitt fönster. När jag var där såg jag en hund som stog i en vattenpöl. Jag har alltid kunnat känna lukter från saker som jag egentligen inte ska känna. Vi har till och med gått till doktorn och frågat varför. Men dom antar att det var från en tidigare olycka. Men vad jag kan minnas har jag inte vart med i en olycka tidigare. Om inte den där suddiga drömmen som så ofta kommer tillbaka, är ett riktigt minne?
Jag vaknade upp ur mina tankar av att Isak kom inrusande och kastade en tidning på mig. Jag kollade konstigt på honom innan jag märkte att det var denna månads skoltidning.
-Gå ut då! sa jag irriterat och slängde mig i sängen igen.
-Bara för att du är kär i tönten på framsidan! grinade han och var på väg ut.
-Han heter faktiskt Anthony och nej! Bara gå. svarade jag efter att jag kollat på framsidan.
Jag suckade och gick bort mot trappen, innan jag gick upp kollade jag mig omkring. Jag tror inte att jag inte är van med lukten, bara. Jag suckade en gång till och gick sedan upp till mitt rum. Jag hade praktiskt taget övervåningen för mig själv, förutom om toaletten där nere var upptagen. Jag slängde mig på sängen och landade mjukt på min dubelsäng med tjocka mjuka täcken och fyra kuddar. En sval vind med lukter av blöt hund fick mig att komma till verkligheten från min underbara säng. Jag reste mig upp och gick bort mot mitt fönster. När jag var där såg jag en hund som stog i en vattenpöl. Jag har alltid kunnat känna lukter från saker som jag egentligen inte ska känna. Vi har till och med gått till doktorn och frågat varför. Men dom antar att det var från en tidigare olycka. Men vad jag kan minnas har jag inte vart med i en olycka tidigare. Om inte den där suddiga drömmen som så ofta kommer tillbaka, är ett riktigt minne?
Jag vaknade upp ur mina tankar av att Isak kom inrusande och kastade en tidning på mig. Jag kollade konstigt på honom innan jag märkte att det var denna månads skoltidning.
-Gå ut då! sa jag irriterat och slängde mig i sängen igen.
-Bara för att du är kär i tönten på framsidan! grinade han och var på väg ut.
-Han heter faktiskt Anthony och nej! Bara gå. svarade jag efter att jag kollat på framsidan.
Dörren smälldes igen och jag var ensam, men jag kunde ändå höra hur han sjöng att jag var kär. jag skakade på huvudet och kollade på framsidan igen. Han är så snygg! Anthony är en av den nyaste fotbollsspelaren i skollaget. Han är ny på skolan och håller sig mest till sig själv. Det enda jag vet är att han har en syster som heter Erzabeth. Konstigt namn måste jag säga.
***
Måndagens lektioner går snabbt. Men det kanske är för att vi inte brukar göra så mycket. På morgonen har vi två timmars bild sen lunch och sist har vi tre timmars teater. Jag går inte på någon vanlig skola, jag har valt den för att jag alltid velat utbilda mig inom teater. Jag satt nu och repeterade mina repliker inför teatern som skulle visas upp i slutet av juli, nu är det april, så vi har ett par månader på oss. Vi skulle spela upp shakespears Romeo och Julia. Ska bli lite intressant at få se hur det blir. Ingen vet vilka roller dom andra fått, bara sin egna. Jag hade fått rollen som Julia, vilket jag inte ville. Jag vill hellre ha en mindre roll. Men tycker dom att jag ska ha den, så varför inte? Det som oroar mig är vem som fått Romeo rollen. Bara det inte är min största fiende, Mark. Vi har alltid brkat om vem som är bäst och vem som kan mest. Det skulle inte förvåna mig om han fick den, han var faktist rätt duktig på att spela.
-Är det du som är Julia? frågade en kille. Jag vände mig om och kollade förvånat på honom, Anthony.
***
Måndagens lektioner går snabbt. Men det kanske är för att vi inte brukar göra så mycket. På morgonen har vi två timmars bild sen lunch och sist har vi tre timmars teater. Jag går inte på någon vanlig skola, jag har valt den för att jag alltid velat utbilda mig inom teater. Jag satt nu och repeterade mina repliker inför teatern som skulle visas upp i slutet av juli, nu är det april, så vi har ett par månader på oss. Vi skulle spela upp shakespears Romeo och Julia. Ska bli lite intressant at få se hur det blir. Ingen vet vilka roller dom andra fått, bara sin egna. Jag hade fått rollen som Julia, vilket jag inte ville. Jag vill hellre ha en mindre roll. Men tycker dom att jag ska ha den, så varför inte? Det som oroar mig är vem som fått Romeo rollen. Bara det inte är min största fiende, Mark. Vi har alltid brkat om vem som är bäst och vem som kan mest. Det skulle inte förvåna mig om han fick den, han var faktist rätt duktig på att spela.
-Är det du som är Julia? frågade en kille. Jag vände mig om och kollade förvånat på honom, Anthony.
-Eehm, ja. Eller om du menar på teatern så. svarade jag och rättade till mitt hår.
-Ja, jag är din Romeo. sa han och bugade sig.
-Var hälsad min Romeo. skrattade jag fram och nigde.
Vi skrattade och satte oss sedan ner och började repetera replikerna med varandra. När jag sedan kolalde runt såg jag att dom andra satt i så grupper och repeterade dom med. Hade jag verkligen vart så inne i mina repliker så jag inte lyssnade på vad läraren sagt?
Hejhej! blev inget igår, då jag var lite upptagen ^^ men nu har nit kapitel 2! :D kommentera :D
Vi skrattade och satte oss sedan ner och började repetera replikerna med varandra. När jag sedan kolalde runt såg jag att dom andra satt i så grupper och repeterade dom med. Hade jag verkligen vart så inne i mina repliker så jag inte lyssnade på vad läraren sagt?
Hejhej! blev inget igår, då jag var lite upptagen ^^ men nu har nit kapitel 2! :D kommentera :D
The Vervain's Year-Kapitel 1
Mina biologiska föräldrar och jag skulle iväg till deras jobbarkompisar och son, som jag var tillsammans med, som man var när man var 8. När vi kom dit låg deras hus i askor och det stog brandbilar och ambulanser i ett avspärrat område runt huset som polisen fixat. Alla i hela kvarteret hade varit där och kollat på när dom undersökte platsen, men dom hade inte hittat något eller någon. När vi senare hade åkt hem därifrån hade vi blivit som iväg kastade ut på en åker. Jag hörde hur mamma och pappa skrek och sekunden efter kände jag hur jag tömdes på blod.
Allt var en enda suddig dröm som kom tillbaka hela tiden under nätterna. Men ibland kändes det som mer än bara en dröm, det kändes som ett minne. Ett minne från tiden innan jag vaknade upp på sjukhuset och blev meddelad att jag skulle flytta till ett fosterhem i Post Falls, Idaho. Drömmen, eller minnet, brukade susa igenom mitt huvud så fort jag höll i mitt halsband.
Jag satt vid köksbordet med frukosten uppdukad framför mig med min lillebror, Isak på vänster sida om mig som slafsade i sig sina cornflakes med alldeless för mycket socker på. Mamma satt framför mig och drack sitt blaskiga kaffe medans hon läste igenom tidningen. Pappa hade redan åkt till jobbet, eller så hade han inte kommit hem än. Han reste oftast runt och var väldigt sällan hemma, mamma var arbetslös och jag och min lillebror gick i skolan. Jag hade ett år kvar i high school och sedan var det college kvar för mig. Jag rörde runt i dom blöta cornflakesen som bara låg helt dött i min skål, lika död kände jag mig varje dag.
-Lilith! Ska du aldrig lära dig att äta upp innan det blir blött och äckligt? frågade mamma och ställde ner koppen bestämt.
-Förlåt mamma, men jag är aldrig hungrig på morgonen. det vet du redan! svarade jag och reste mig och plockade undan min tallrik.
Mamma suckade och fortsatte sedan att läsa sin tråkiga tidning som vanligt. Jag pussade Isak på huvudet innan jag gick ut ur köket och sedan in till vardagsrummet. Där var det lika fint och prydligt som vanligt, men det var enny doft som jag aldrig hade kännt innan som hade lagt sig som en tunn hinna över alla andra vanliga dofter. Dom vanliga brukade vara en stark skurmedel doft och en liten, liten lavender lukt som kom från blommorna i fönstrerna. Min blick drogs genast dit och som jag hade misstänkt hade mamma bytt ut dom mot ett par gräsliknande mörkblåa blommor. Jag gick till ett av dom tre fönstrerna och luktade på blommorna. Det stack förfärligt mycket i näsan och jag kände mig genast febrig och tät i näsan.
Mamma suckade och fortsatte sedan att läsa sin tråkiga tidning som vanligt. Jag pussade Isak på huvudet innan jag gick ut ur köket och sedan in till vardagsrummet. Där var det lika fint och prydligt som vanligt, men det var enny doft som jag aldrig hade kännt innan som hade lagt sig som en tunn hinna över alla andra vanliga dofter. Dom vanliga brukade vara en stark skurmedel doft och en liten, liten lavender lukt som kom från blommorna i fönstrerna. Min blick drogs genast dit och som jag hade misstänkt hade mamma bytt ut dom mot ett par gräsliknande mörkblåa blommor. Jag gick till ett av dom tre fönstrerna och luktade på blommorna. Det stack förfärligt mycket i näsan och jag kände mig genast febrig och tät i näsan.
-Mamma, vad är det för blommor du har i vardagsrummet? ropade jag och studerade blommorna vidare.
-Det är Järnört, hon i blombutiken sa att det var dags att byta ut lavender mot järnört nu. svarade mamma och gick mot mig vid varje ord hon sa.
-Jag tror jag inte tål dom, jag känner mig febrig och tät i näsan. sa jag och kollade på henne.
-Det är bara för att du inte är van med lukten. var det enda hon sa och gick iväg mot undervåningens badrum.
Tjolahopp! Nu är det en ny novell på G. Jag ska försöka få ihop ett till kapitel till imorn! Men jag hoppas verkligen att ni tycker att den verkar bra och inte är allt för sura över att jag tog bort den andra. Kommentera gärna :)
Tjolahopp! Nu är det en ny novell på G. Jag ska försöka få ihop ett till kapitel till imorn! Men jag hoppas verkligen att ni tycker att den verkar bra och inte är allt för sura över att jag tog bort den andra. Kommentera gärna :)
.
Hej! förlåt för den dåliga uppdateringen, jag har väl ingen direkt anledning till det. jag har bara inte kommit på hur jag ska fortsätta. det känns som om jag inte kommer någostans alls. som att jag drar ut på det för att inte gå för fort fram eller nått. Men jag funderar faktiskt på att avsluta novellen här och nu. bara sådär. jag vet, jätte tråkigt. men jag finner inget intresse i att fortsätta. tar nog bort den helt och hållet och tar en paus för att tänka ut en helt ny novell. det är inte helt säkert än, men det lutar åt det hållet. jag är hemskt ledsen då det finns folk som fortfarande kollar in här. förlåt!
