The Vervain's Year-Kapitel 1


Mina biologiska föräldrar och jag skulle iväg till deras jobbarkompisar och son, som jag var tillsammans med, som man var när man var 8. När vi kom dit låg deras hus i askor och det stog brandbilar och ambulanser i ett avspärrat område runt huset som polisen fixat. Alla i hela kvarteret hade varit där och kollat på när dom undersökte platsen, men dom hade inte hittat något eller någon. När vi senare hade åkt hem därifrån hade vi blivit som iväg kastade ut på en åker. Jag hörde hur mamma och pappa skrek och sekunden efter kände jag hur jag tömdes på blod.


Allt var en enda suddig dröm som kom tillbaka hela tiden under nätterna. Men ibland kändes det som mer än bara en dröm, det kändes som ett minne. Ett minne från tiden innan jag vaknade upp på sjukhuset och blev meddelad att jag skulle flytta till ett fosterhem i Post Falls, Idaho. Drömmen, eller minnet, brukade susa igenom mitt huvud så fort jag höll i mitt halsband. 

Jag satt vid köksbordet med frukosten uppdukad framför mig med min lillebror, Isak på vänster sida om mig som slafsade i sig sina cornflakes med alldeless för mycket socker på. Mamma satt framför mig och drack sitt blaskiga kaffe medans hon läste igenom tidningen. Pappa hade redan åkt till jobbet, eller så hade han inte kommit hem än. Han reste oftast runt och var väldigt sällan hemma, mamma var arbetslös och jag och min lillebror gick i skolan. Jag hade ett år kvar i high school och sedan var det college kvar för mig. Jag rörde runt i dom blöta cornflakesen som bara låg helt dött i min skål, lika död kände jag mig varje dag. 

-Lilith! Ska du aldrig lära dig att äta upp innan det blir blött och äckligt? frågade mamma och ställde ner koppen bestämt.
-Förlåt mamma, men jag är aldrig hungrig på morgonen. det vet du redan! svarade jag och reste mig och plockade undan min tallrik. 

Mamma suckade och fortsatte sedan att läsa sin tråkiga tidning som vanligt. Jag pussade Isak på huvudet innan jag gick ut ur köket och sedan in till vardagsrummet. Där var det lika fint och prydligt som vanligt, men det var enny doft som jag aldrig hade kännt innan som hade lagt sig som en tunn hinna över alla andra vanliga dofter. Dom vanliga brukade vara en stark skurmedel doft och en liten, liten lavender lukt som kom från blommorna i fönstrerna. Min blick drogs genast dit och som jag hade misstänkt hade mamma bytt ut dom mot ett par gräsliknande mörkblåa blommor. Jag gick till ett av dom tre fönstrerna och luktade på blommorna. Det stack förfärligt mycket i näsan och jag kände mig genast febrig och tät i näsan.

-Mamma, vad är det för blommor du har i vardagsrummet? ropade jag och studerade blommorna vidare.
-Det är Järnört, hon i blombutiken sa att det var dags att byta ut lavender mot järnört nu. svarade mamma och gick mot mig vid varje ord hon sa.
-Jag tror jag inte tål dom, jag känner mig febrig och tät i näsan. sa jag och kollade på henne.
-Det är bara för att du inte är van med lukten. var det enda hon sa och gick iväg mot undervåningens badrum.



Tjolahopp! Nu är det en ny novell på G. Jag ska försöka få ihop ett till kapitel till imorn! Men jag hoppas verkligen att ni tycker att den verkar bra och inte är allt för sura över att jag tog bort den andra. Kommentera gärna :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:



RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
Vinn presentkort, helt gratis! - www.vinnpresentkort.nu
Spela poker, casino, bingo m.m online. Massor av bonusar på Bonusar inom Poker, Casino, Slots med mera - PokerCasinoBonus