novelsbyyme

-Vill du med in eller måste du gå? frågade jag och log självsäkert. Jag är väldigt självsäker i mig själv.

-Jag förljer gärna med in. svarade han och la armen om mina axlar när vi gick in igen.

Jag låste dörren och vi gick upp till mitt rum.

---

När vi kom upp märkte jag hur stökigt det egentligen var. Jag mumlade något om att jag inte haft någon tid till att städa och bad om ursäkt för röran. Men Anthony bara skrattade bort det hela och satte sig i min störa svarta fotölj i hörnet, som för den delen var den enda sittplatsen, om man inte räknar med sängen, som inte var täckt av kläder.

Jag satte mig i min säng och la diskret min dagbok under min kudde medans jag puttade ett par böcker under sängen med foten. 

-Läser du mycket eller? frågade han efter en lång tystnad.

-Kan man väl säga, jag läser så fort jag får chansen. svarade jag och ryckte på axlarna. 

Han började le stort och kollade gulligt på mig. det är något speciellt med hans ögon, eller hela han, det känner jag på mig. Jag log tillbaka och kliade på ett gammalt ärr på knät. Jag hade fått det när jag ramlade ner för trappen för två år sen. Jag kliade ganska hårt så det började sippra ut en droppe blod. Jag ställde mig upp för att gå ut till toaletten för att torka bort det. Jag kollade snabbt på Athony och han såg ganska spänd ut.

-Ehm, jag kommer snart. sa jag och kollade funderande på honom medans jag långsamt gick förbi honom.

-Okej. svarade han snabbt och kollade bort mot fönstret.

När jag kom in till badrummet som var mitt egna låste jag och kollade mig i spegeln. Jag såg lika likblek ut som vanligt men jag såg tröttare ut än vanligt. Jag torkade bort det lilla blodet och gick tillbaka in till sovrummet var fönstret öppet och Anthony var inte kvar. 

***

Nästa dag i skolan och ingen sömn under denna natten heller, som vanligt. Jag satte mig ner på min plats vid fönstret med matteböckerna framför mig. När läraren kom in märkte jag att Anthony inte var här, han är väl sjuk eller något. Matten gick långsamt, men mitt i lektionen såg jag att Anthony stå mitt ute på skolgården och prata med en lång kille. Jag slog igen mina böcker och rusade ut innan Mrs. Spinner hann protestera. När jag kom till dörren stog han inte kvar där.Men jag kunde känna att han inte var långt ifrån mig. Konstigt, jag vet, men jag kände verkligen att han var i närheten. Jag vände om och då stog han precis bredvid mig. Jag hoppade till och han tog tag i min arm och drog med mig bort till en bänk. 

-Förlåt för att jag bara gick sådär igår, men jag var tvungen. sa han innan vi satte oss ner.

-Det är lugnt, vem var det du pratade med? frågade jag och hoppades på att jag inte lät för nyfiken. 
-Det öhm... det var...

-Du behöver inte säga. avbröt jag honom där han satt och såg obekväm ut.

-Okej...

Pinsam tystnad

Jag tänkte precis resa på mig för att gå till mitt skåp och byta ut mina matte böcker till svenska böckerna när han tog tag i min arm.

-Ska du göra något sen? frågade han och log stort mot mig.

---

Förlåååååååååååååååååååååååååååt!!!! menar det verkligen. Jag hatar att jag inte skriver när jag egentligen vill! JAg vet att det inte är roligt alls med sugig update, men så har det blivit och jag ör superdupermega ledsen för det.

Men jag ska verkligen försöka få upp ett till under helgen, men som vanligt kan jag inte lova det!

Vad tycker ni om kapitlet? vad vill NI ska hända? :)