The Book-kapitel 56 THE END
Min dröm var att en gång få göra en låt tillsammans med Rascal Flatts och kolla vem som nu sitter och håller på med texten till en låt som verkligen stämmer in på allt just nu? Jo jag. Min dröm har blivit verklighet, men också bara en av alla de drömmar jag har. Det jag kände just nu och alltid känt, har blivit till en låttext. Jag får helt enkelt skylla mig själv, jag kan inte skylla ifrån mig denna gången som jag så många gånger tidigare gjort. Allting vände från bra till dåligt på bara en sekund, för 3 år sen.
Jag minns den dagen så väl. Sam var i Hollywood för den sista praktiken under första året, den dagen hon skulle komma hem. Jag var hemma hos henne och låg i hennes säng och kollade upp i taket. Jag kände något hårt under kudden och fick fram hennes hemliga bok, som hon redan varnat mig för att läsa. Hon skulle inte vilja se mig mer och tro mig, hon håller vad hon säger!
Ju mer jag läste, destomer älskade jag henne. Jag kände ett par tårar rinna ner för kinderna medans jag läste, men sen kom jag till de sista sidorna. Hon hade skrivit att hon tvivlade på min kärlek till henne när hon sett bilder tillsammans med mig och ett antal tjejer och läst vad som hade ryktas om oss. Jag hade sagt till henne att inte tro på allt som skrivs i tidningen, men då märkte jag vad hon verkligen tänkte.
Sida efter sida hade hon skrivit om våra dejter, hennes dagar och sina känslor. Mitt hjärta hade stannat en sekund när det stog om hur hennes känslor för Josh hade blivit starkare när jag inte vart där. Men hon ville verkligen inte förlora mig.
Sida efter sida läste jag tills jag hörde en flämtning i dörren. Jag stelnade och fasade för att kolla upp, men jag var tvungen. Sam stod där tårögd med en besviken min med ett kuvert i handen. Jag kollade skamset ner på boken och lade ner den försiktigt och gick emot henne. Hon började skaka på huvudet och vifta med armarna för att jag inte skulle röra henne. Hon skrek åt mig; 'Dra åt helvette, jag vill ALDRIG mer se dig!'. Ja, så vad gjorde jag? Jag gick därifrån. Jag satte mig i bilen och åkte, bara åkte. Smärtan jag kände var inget jämfört med smärtan, besvikelsen och sorgen i hennes ögon. Jag har fortfarande kvar den blicken inetsad innanför mina ögonlock så fort jag blundar.
Jag får skylla mig själv som lämnade henne. Allt är verkligen mitt fel.
Man skulle kunna tro att allt var som vanligt för mig nu. Min fan skara växte mer för varje sekund som gick, min karriär går uppåt, alla i min familj mår bra, jag ser ut att må bra. Men det ser bara ut som att allt är bra, du vet, pokerface? Precis. Det är precis det jag har fått börja avända, fejkade leenden hela tiden, vart jag än går. Jag måste låtsas för mina fans.
Det enda som egentligen är bra, det är att jag fortfarade pratar med henne, men bara som gammla vänner, eller bekanta. Det tog 3 hela år innan vi träffades igen. Jag sprang på henne på ett café och vi satte oss ner för att prata om vad som hänt.
Hon hade fått det fotografjobbet hon alltid velat ha, hon har väldigt många bilder inne i konsthuset. Hon har till och med hunnit skaffa sig en familj. Det smärtade mig att se den silvriga, blänkande förlovningsringen på hennes vänstra hand. Två barn, med Josh. Ja, Josh som hon träffade första skoldagen för 3½ år sen.
Innan vi skiljdes gav hon mig kuvertet hon hade hållt i sin hand den dagen allt tog slut. Jag kollade på henne och hon log och sa åt mig att öppna det. Det syntes inte ett spår av saknad eller att hon fortfarande var arg på mig.
När jag kom hem slet jag upp kuvertet och tog försiktigt fram innehållet. Jag drog efter andan och satte i chocktillstånd. Hon hade gjort ett collage till mig. I mitten stog det med lila snirkliga boksäver; Du är det bästa som hänt mig, min älskade Justin
Ju mer jag läste, destomer älskade jag henne. Jag kände ett par tårar rinna ner för kinderna medans jag läste, men sen kom jag till de sista sidorna. Hon hade skrivit att hon tvivlade på min kärlek till henne när hon sett bilder tillsammans med mig och ett antal tjejer och läst vad som hade ryktas om oss. Jag hade sagt till henne att inte tro på allt som skrivs i tidningen, men då märkte jag vad hon verkligen tänkte.
Sida efter sida hade hon skrivit om våra dejter, hennes dagar och sina känslor. Mitt hjärta hade stannat en sekund när det stog om hur hennes känslor för Josh hade blivit starkare när jag inte vart där. Men hon ville verkligen inte förlora mig.
Sida efter sida läste jag tills jag hörde en flämtning i dörren. Jag stelnade och fasade för att kolla upp, men jag var tvungen. Sam stod där tårögd med en besviken min med ett kuvert i handen. Jag kollade skamset ner på boken och lade ner den försiktigt och gick emot henne. Hon började skaka på huvudet och vifta med armarna för att jag inte skulle röra henne. Hon skrek åt mig; 'Dra åt helvette, jag vill ALDRIG mer se dig!'. Ja, så vad gjorde jag? Jag gick därifrån. Jag satte mig i bilen och åkte, bara åkte. Smärtan jag kände var inget jämfört med smärtan, besvikelsen och sorgen i hennes ögon. Jag har fortfarande kvar den blicken inetsad innanför mina ögonlock så fort jag blundar.
Jag får skylla mig själv som lämnade henne. Allt är verkligen mitt fel.
Man skulle kunna tro att allt var som vanligt för mig nu. Min fan skara växte mer för varje sekund som gick, min karriär går uppåt, alla i min familj mår bra, jag ser ut att må bra. Men det ser bara ut som att allt är bra, du vet, pokerface? Precis. Det är precis det jag har fått börja avända, fejkade leenden hela tiden, vart jag än går. Jag måste låtsas för mina fans.
Det enda som egentligen är bra, det är att jag fortfarade pratar med henne, men bara som gammla vänner, eller bekanta. Det tog 3 hela år innan vi träffades igen. Jag sprang på henne på ett café och vi satte oss ner för att prata om vad som hänt.
Hon hade fått det fotografjobbet hon alltid velat ha, hon har väldigt många bilder inne i konsthuset. Hon har till och med hunnit skaffa sig en familj. Det smärtade mig att se den silvriga, blänkande förlovningsringen på hennes vänstra hand. Två barn, med Josh. Ja, Josh som hon träffade första skoldagen för 3½ år sen.
Innan vi skiljdes gav hon mig kuvertet hon hade hållt i sin hand den dagen allt tog slut. Jag kollade på henne och hon log och sa åt mig att öppna det. Det syntes inte ett spår av saknad eller att hon fortfarande var arg på mig.
När jag kom hem slet jag upp kuvertet och tog försiktigt fram innehållet. Jag drog efter andan och satte i chocktillstånd. Hon hade gjort ett collage till mig. I mitten stog det med lila snirkliga boksäver; Du är det bästa som hänt mig, min älskade Justin
Runt om var det massa bilder på oss från alla olika sorters minnen. På bara ett A4 var det säkert 10 olika kort. Jag kände hur tårarna började rinna och jag förbannade mig själv för att jag läste boken.
Jag bestämde mig för att få ut allt genom att skriva ner det. Jag satt nu här, med en hel låt, där allt passade så perfekt just nu.
Jag bestämde mig för att få ut allt genom att skriva ner det. Jag satt nu här, med en hel låt, där allt passade så perfekt just nu.
That should be me holding your hand
That should be me making you laugh
That should be me this i so sad
That should be me That should be me
That should be me feeling your lips
That should be me buying you gifts
This is so wrong I can't go on
'till you believe THAT SHOULD BE ME
Varenda litet ord jag skrivit ner nu meade jag verkligen. Det skulle varit jag, om jag inte varit en sån jävla stor idiot. Men vad kan jag göra? Livet fortsätter, men denna gången, får jag klara mig utan henne...
Sådär, nu var denna novellen slut! Vill bara tacka för alla fina kommentarer och ni som följt mig under 'resans' gång. Jag valde att avsluta nu, då jag inte kommer på något mer att skriva... höhö ^^
Varenda litet ord jag skrivit ner nu meade jag verkligen. Det skulle varit jag, om jag inte varit en sån jävla stor idiot. Men vad kan jag göra? Livet fortsätter, men denna gången, får jag klara mig utan henne...
Sådär, nu var denna novellen slut! Vill bara tacka för alla fina kommentarer och ni som följt mig under 'resans' gång. Jag valde att avsluta nu, då jag inte kommer på något mer att skriva... höhö ^^
Nej men allvarligt, vad tyckte ni nu om hur hela dehär blev? Snälla, en litenlitennlitenlitenliten kommentar om vad ni tyckte kan ju inte skada. Det tar typ en minut!
Det kommer att komma en ny novell, men denna gången är in JB med. Anledningen är att jag ville bara testa och jag tyckte inte det var... det roligaste. haha. Men det kommer att komma en ny novell denna eller nästa vecka iaf! Vet inte riktigt... ska bara bestämma mig för lite saker först^^
Kommentarer
Postat av: Adrianna
Jag tycker att hela novellen har varit jätte bra, lite sorligt att den slutade så här bara..:'( blev super glad när du skrev att det kommer en ny novell snart, du skriver verkligen jätte bra!!
Kram från en som kommer läsa dina noveller tills den dan di slutar skriva!
Postat av: Tessan
Det får inte sluta så, han skulle ju gifta sig med henne.
Men anars jättebra <3 :p
