The Book-kapitel 52

Jag tog på mig min klänning, skorna och smyckena. När jag kollade mig i spegeln gillade jag vad jag såg. Vi gick ner till undervåningen och spärrade av trappen. Det ringde på dörren och vi gjorde ett litet glädje skutt innan vi satte på musiken för ikväll och öppnade sedan dörren.

Musiken var i full gång och människorna dansade för fullt. Alla var glada och plastmuggarna blev påfyllda hela tiden. Men jag själv kände inte för att dricka så mycket. Missy hängde mest - satt och grovhångla- med Dave. Jag kände ett sting av saknad i den sekunden jag såg dom men vände snabbt bort blicken och krockade med en kille påväg in till köket. Inte vilken kille som helst, utan det var Josh.

-Men tjeena stumpan! sa han högt. full? japp definitivt full.
-Hey Josh! sa jag lika högtg tillbaka. full? japp halvfull.
-Ska du ha? frågade han och räckte fram ett shotglas.
-Sure! jag tog emot det och svepte den direkt.
-Whooooa! Värsta tuffingen! ropade någon kille som Josh stog och pratade med tidigare.
-Tuffare än vad jag ser ut att va, eller hur?! sa jag flörtigt och gick fram till honom.
-ooooh, någon som är lite sugen på mig eller? frågade han och försökte hålla om mig.
-Nej, nejnejnejnej! sa jag och sprang därifrån.

Jag kom på mig själv i sista sekund. Jag kan inte hålla på att flörta runt med alla killar nu. Ge dig! Jag sprang in på toan och skulle precis stänga när killen från köket kom in och låste efter sig.

-Släpp ut mig! sa jag bestämt men inte för högt.
-Varför? Du ville ju ha mig därborta, det kunde ju vem som helst se. sa han och började gå mot mig.
-Fattade du inte, jag vill inte. Jag sprang ju ifrån dig! svarade jag och började kolla efter en utväg.
-En lätt signal, du sprang mot toan i hopp om att jag skulle följa efter. Det är bara att erkänna. sa han lugnt och log äckligt.
-Jag har en kille. sa jag tyst och såg fönstret, som var uppet.
-Jag har mattetest på måndag, båda kan ju fuska? sa han med ett större flin på läpparna.
-Det kan du fet glömma! skrek jag, slog till honom och rusade mot fönstret och hoppade ut.

När jag väl var ute sprang jag iväg en liten bit och sjönk ner på en bänk i en lekpark som var tom. Det var kallt och tårarna rann ner för mina kinder och det kändes som att dom frös till is. Vinden lekte med mitt korta hår och min hud knottrade sig. Min ena klack hade gått av och klänningen var lite uppriven. Jag suckade hopplöst och kollade bort mot Missys hus, även om jag inte kunde se det, visste jag att det var där. Jag ställde mig upp och funderade på om jag skulle gå tillbaka eller inte.
Jag stog stilla på samma ställe ett par minuter och og av mig skorna och skulle precis börja gå när jag kände en hand på min axel. Den första tanken som kom var killen från köket. Men när jag vände mig om blev jag lättad.

-Josh, tack och lov! sa jag och pustade ut.
-Vad gör du här? frågade han och tog mig i en stor kram.
-Jag sprang ifrån han... den där killen duvet. Vad gör du? frågade jag och tog ett stort kliv från honom.
-Jag såg att du sprang där ute, så jag följde efter dig.
-Aha, jag måste tillbaka. sa jag och började gå.
-Jag kan följa dig. sa han och gick bredvid mig.

Jag mummlade tillbaka ett okej och fortsatte gå. Han försökte flera gånger ta min hand men jag drog tillbaka de gång på gång. Han tog tag i min handled och stannade. Jag kollade förvirrat på honom och kände hur greppet blev hårdare.

-Varför är du så konstig? frågade han och släppte taget lite.
-Jag, konstig? Varför är du så konstig? frågade jag högt.
-Men erkänn nu bara, jag vet redan. Missy sa till mig att komma. sa han och höjde ena ögonbrynet.
-Vad ska jag erkänna? och varför sa Missy till dig att komma hit? frågade jag argt.
-Att du gillar mig och gjort slut med den där jävla bävern. Misy sa ju fan att du sagt det till henne! skrek han mot mig.

Jag stog förstummat och bara kollade på honom med öppen mun. Varför hade Missy sagt så? Hon vet väl ingenting om mig och mina känslor eller? Jag fattade ingenting som hände i nästa sekund.
Jag sprang hela vägen hem till Missy, stängde av musiken tog min väska och skrek på Missy att hon kan dra åt skogen och att jag aldrig vill se henne mer. Sen smällde jag igen dörren drog med mig Josh hem till mig och bad honom sova hos mig. Vi sa inget mer utan somnade direkt.



Vad tycker ni hittills? Jag tror den börjar lida mot sitt slut.. känner att den börjar bli konstigare och konstigare för varje kapitel jag gör och att det inte hänger ihop alls...
Vad är bra/dåligt? Något som fattas?  :)
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:



RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
Vinn presentkort, helt gratis! - www.vinnpresentkort.nu
Spela poker, casino, bingo m.m online. Massor av bonusar på Bonusar inom Poker, Casino, Slots med mera - PokerCasinoBonus