The Vervain's Year-Kapitel 7
Jag skakade på huvudet och ignorerade bilden tills jag såg kommentaren som fick mitt hjärta bulta hårdare. 'Anthony Huxley: Hilary, vad är det med dig egentligen?'
Inte visste jag att dom var vänner...
Nästa dag när jag kom till skolan var det tomt. Inte en männsika så långt ögat kunde nå, jag hörde inte heller något. Ingen var här, eller? Jag kände en frän lukt. Det kändes som rök, något har brunnit eller brinner. Helt plötsligt svartnade det för ögonen och det kändes som att kroppen tömdes på blod.
Jag satt på mattelektionen nästa dag och hade handen runt mitt halsband. Jag stirrade tomt framför mig och rös sedan. Så fort jag rörde det kom det upp massa bilder och det slutade alltid likadant, att jag tömdes på blod.
Susie som satt bredvid mig petade på mig och pekade sedan frammåt. Jag kollade fram och såg att alla inklusive läraren kollade på mig.
-Eh, va? frågade jag förvirrat.
-Vad blir svaret på talet som är uppskrivet på tavlan miss. McNeil? frågade hon.
-140, 34. svarade jag och kollade ointressant ut genom förnstret.
-Mycket bra, det var det sista för idag. Glöm inte att vi har matteprov imorgon. sa hon och alla började packa undan och gå ut därifrån.
När jag kom hem satt Isak och kollade på tv. Jag satte mig bredvid honom utan att vi sa något. Min näsa började tänta och huvudvärken började komma. Ja visste redan vad det berodde på, men mamma vägrade ta bor Järnörten i fönstrerna. Jag reste på mig och gick upp på mitt rum. Jag blev förvånad när jag såg att mitt fönster var öppet och att det låg en bok på min säng med en lapp fast tejpad. Jag tog lappen och började läsa.
"Tänkte du ville ha denna, såg din samling och märkte att det var den enda som saknades- Anthony"
Jag la bort lappen och kollade på boken, jo mycket riktigt, den enda i min samling som fattades. Jag verkligen älskar Noreena Herzt böcker. Jag la på minnet att jag skulle tacka honom för boken. Men nu gick jag och stängde fönstret och satte mig sedan ner i soffan som stog precis framför det och började läsa boken.
Det tog inte lång tid förrens klockan var strax över 11 på kvällen och boken var nu slut. Jag hade uttit och läst i över 7 timmar. Bara jag fastnar i en bok kan jag hålla på hur länge som helst. Jag stängde boken och ställde den tillsamman med dom andra av Noreena. Jag hade verkligen en hel del böcker, det var nog det enda som jag hade mycket av. Jag hade tre bokhyllor, från golv till tak som var fyllda med lästa böcker. Endast två eller tre olästa. Har man mycket tid så är det väl lika bra att göra något man tycker om. Läser jag inte blir jag arg och då ska man hålla sig borta från mig.
Tråkigt kapitel, mer kommer! :)
Inte visste jag att dom var vänner...
Nästa dag när jag kom till skolan var det tomt. Inte en männsika så långt ögat kunde nå, jag hörde inte heller något. Ingen var här, eller? Jag kände en frän lukt. Det kändes som rök, något har brunnit eller brinner. Helt plötsligt svartnade det för ögonen och det kändes som att kroppen tömdes på blod.
Jag satt på mattelektionen nästa dag och hade handen runt mitt halsband. Jag stirrade tomt framför mig och rös sedan. Så fort jag rörde det kom det upp massa bilder och det slutade alltid likadant, att jag tömdes på blod.
Susie som satt bredvid mig petade på mig och pekade sedan frammåt. Jag kollade fram och såg att alla inklusive läraren kollade på mig.
-Eh, va? frågade jag förvirrat.
-Vad blir svaret på talet som är uppskrivet på tavlan miss. McNeil? frågade hon.
-140, 34. svarade jag och kollade ointressant ut genom förnstret.
-Mycket bra, det var det sista för idag. Glöm inte att vi har matteprov imorgon. sa hon och alla började packa undan och gå ut därifrån.
När jag kom hem satt Isak och kollade på tv. Jag satte mig bredvid honom utan att vi sa något. Min näsa började tänta och huvudvärken började komma. Ja visste redan vad det berodde på, men mamma vägrade ta bor Järnörten i fönstrerna. Jag reste på mig och gick upp på mitt rum. Jag blev förvånad när jag såg att mitt fönster var öppet och att det låg en bok på min säng med en lapp fast tejpad. Jag tog lappen och började läsa.
"Tänkte du ville ha denna, såg din samling och märkte att det var den enda som saknades- Anthony"
Jag la bort lappen och kollade på boken, jo mycket riktigt, den enda i min samling som fattades. Jag verkligen älskar Noreena Herzt böcker. Jag la på minnet att jag skulle tacka honom för boken. Men nu gick jag och stängde fönstret och satte mig sedan ner i soffan som stog precis framför det och började läsa boken.
Det tog inte lång tid förrens klockan var strax över 11 på kvällen och boken var nu slut. Jag hade uttit och läst i över 7 timmar. Bara jag fastnar i en bok kan jag hålla på hur länge som helst. Jag stängde boken och ställde den tillsamman med dom andra av Noreena. Jag hade verkligen en hel del böcker, det var nog det enda som jag hade mycket av. Jag hade tre bokhyllor, från golv till tak som var fyllda med lästa böcker. Endast två eller tre olästa. Har man mycket tid så är det väl lika bra att göra något man tycker om. Läser jag inte blir jag arg och då ska man hålla sig borta från mig.
Tråkigt kapitel, mer kommer! :)
Kommentarer
Postat av: Marre!
Längtar :)
