The Vervain's Year-Kapitel 11
-Nej, dom lever och det ska jag visa dig. Men om du så gärna vill fortsätta med ditt normala tonårsliv, så gör det. Gå härifrån innan något händer! han talade lugnt till mig men änd med en viss bestämdhet. Jag blev nästan rädd av hur han såg ut. Hans käkben trädde fram tydligt i månskenet och hans ögon såg mystiska ut.
-men vad kan hända då? Det finns ju ingen här? frågade jag och korsade mina armar och kollade upp mot himmlen. Fullmåne.
-Jo, kolla. han pekade med hela armen ut mot gräsmattan.
Jag ångrade nästan att jag hade följt med. Det jag fick se var inte något direkt roligt, fräscht eller speciellt normalt. Men som jag märkte i väldigt tidig ålder, är jag inte speciellt normal heller.
När jag kollade ut mot gräsmattan såg jag först hur gravstenarna tog form, som jag inte såg förut. Sen började jorden att bli uppgrävd, men det var ingen där. Det sista jag kom ihåg innan jag börjde springa därifrån var att jag såg människor komma upp.
Jag låg i min säng, livrädd. Klockan hade nu blivit 2 och jag kan fortfarande inte sluta tänka på vad det var jag såg. Varför var det egentligen så viktigt för mig att se det? Vad var det han ville att jag skulle veta, varför just idag? Vilka var det? Dom tankarna virvlade runt i mitt huvud likt en virvelvind som tar med sig allt i dess väg.
Dagen efter var jag ensam hemma. Isak skulle på klassträff och mamma och pappa skulle med. Skönt att vara ensam i alla fall. Jag gjorde satte på mig mina slitna jeans och ett vanligt linne innan jag sprang nerför trappen och gick sen lugnt in i köket. Det låg pengar på bordet som jag skulle ha till mat, men jag äter ju knappast inget så, mer pengar till mig. Jag kollade i kylen efter dricka och hittade en cola burk och började dricka. Jag tog fram min mobil och ringde Hilary.
-Hey, vänta lite. Hilary svarade och en smäll hördes, antagligen hennes dörr.
-Hey, vad gör du? frågade jag och satte mig i soffan.
-Jag irriterar mig på brorsan, du då?
-Är ensam hemma, har ett förslag till dig.
Hilary tackade ja till min inbjudan till en sleep-over. Klockan är bara 2 så då är det förtidigt för att fixa allt. Men hilary kom hit snabbt med sina saker och vi tog bilen in till stan för att shoppa och handla godis och dricka, och ett par filmer.
Vi var inne i vår tredje klädbutik och vi har inte hittat något.
-Men den här då? frågade Hilary och höll upp en knallgul t-shirt med lila ränder och gröna cirklar.
-Snälla säg att du skojar med mig? frågade jag och vi kunde inte hålla oss för skratt, självklart skojade hon.
-Allvarligt nu, den här skulle vara å grymt snygg på dig! Nu såg hon helt allvarlig ut och höll i en ljust lila långklänning med bara armar och broderad byst.
Hinner inte skriva mer nu, måste kila iväääg! :D hoppas det duger åtminstone, ett litet mellankapitel ;)
-men vad kan hända då? Det finns ju ingen här? frågade jag och korsade mina armar och kollade upp mot himmlen. Fullmåne.
-Jo, kolla. han pekade med hela armen ut mot gräsmattan.
Jag ångrade nästan att jag hade följt med. Det jag fick se var inte något direkt roligt, fräscht eller speciellt normalt. Men som jag märkte i väldigt tidig ålder, är jag inte speciellt normal heller.
När jag kollade ut mot gräsmattan såg jag först hur gravstenarna tog form, som jag inte såg förut. Sen började jorden att bli uppgrävd, men det var ingen där. Det sista jag kom ihåg innan jag börjde springa därifrån var att jag såg människor komma upp.
Jag låg i min säng, livrädd. Klockan hade nu blivit 2 och jag kan fortfarande inte sluta tänka på vad det var jag såg. Varför var det egentligen så viktigt för mig att se det? Vad var det han ville att jag skulle veta, varför just idag? Vilka var det? Dom tankarna virvlade runt i mitt huvud likt en virvelvind som tar med sig allt i dess väg.
Dagen efter var jag ensam hemma. Isak skulle på klassträff och mamma och pappa skulle med. Skönt att vara ensam i alla fall. Jag gjorde satte på mig mina slitna jeans och ett vanligt linne innan jag sprang nerför trappen och gick sen lugnt in i köket. Det låg pengar på bordet som jag skulle ha till mat, men jag äter ju knappast inget så, mer pengar till mig. Jag kollade i kylen efter dricka och hittade en cola burk och började dricka. Jag tog fram min mobil och ringde Hilary.
-Hey, vänta lite. Hilary svarade och en smäll hördes, antagligen hennes dörr.
-Hey, vad gör du? frågade jag och satte mig i soffan.
-Jag irriterar mig på brorsan, du då?
-Är ensam hemma, har ett förslag till dig.
Hilary tackade ja till min inbjudan till en sleep-over. Klockan är bara 2 så då är det förtidigt för att fixa allt. Men hilary kom hit snabbt med sina saker och vi tog bilen in till stan för att shoppa och handla godis och dricka, och ett par filmer.
Vi var inne i vår tredje klädbutik och vi har inte hittat något.
-Men den här då? frågade Hilary och höll upp en knallgul t-shirt med lila ränder och gröna cirklar.
-Snälla säg att du skojar med mig? frågade jag och vi kunde inte hålla oss för skratt, självklart skojade hon.
-Allvarligt nu, den här skulle vara å grymt snygg på dig! Nu såg hon helt allvarlig ut och höll i en ljust lila långklänning med bara armar och broderad byst.
Hinner inte skriva mer nu, måste kila iväääg! :D hoppas det duger åtminstone, ett litet mellankapitel ;)
Kommentarer
Postat av: Marre!
Grymt! Längtar till nästa :)
Postat av: Anonym
Jag har börjat med en ny JB novell skulle betyda jätte mycket om du skulle kika in och kommentera:)
