The Book-kapitel 18
Jag lutade mig fram och kysste honom snabbt på munnen och försökte resa mig upp, men han var snabbare och drog ner mig igen och kysste mig mer och intensivare. Det här kändes underbart men ändå lite fel. Jag avslutade kyssen och reste mig igen.
Jag önskar att han inte behövde åka idag. Varför ska man hålla på att falla för en person som knappt kommer vara hemma? Jag drog med mig Justin ner som inte sa ett ord. Han satte sig på en stol i köket och jag tog fram mackor och oboy och satte mig mittemot. Mamma kom in och kollade konstigt på mig.
Förlåt för dålig uppdatering! vart och julhandlat hela dagen så har inte kunnat blogga då. Men jag tänkte skriva en rätt lång del nu bara för att ni fått vänta :) nästa kommer imorn!
-Mamma, vad är det? frågade jag och tog en tugga av min macka.
-Du har inte sagt att du är tillsammans med en popstjärna. svarade hon och tog ner en kaffemugg.
Jag satte tuggan i halsen och började hosta, Justin kollade retsamt mot mig. Jag började rodna och kollade ner i bordet.
-Nej det har jag inte för att jag inte är det! svarade jag lågt.
-Inte? frågade Justin förvånat.
Jag blev chockad över hans fråga. Menar han att vi är det eller va?
-N..nej? stammade jag fram och kollade försiktigt på honom.
-Nehe... svarade han och kollade ledset ner i bordet och fortsatte äta.
Något säger mig att jag gjort bort mig. Mamma hade gått ut ur rummet och satt sig i soffan igen. Menar han verkligen att han gillar mig? Det kan han inte göra, jag är en helt vanlig tonåring. Precis som alla andra. Han kollade upp på mig och log stelt, han svalde och öppnade munnen för att säga något men stängde den igen.
-Justin, vad det än är du vill säga kan du säga det till mig. sa jag och log mot honom.
-Jag vet inte hur bara. svarade han och såg väldigt fundersam ut.
-Bara säg det. sa jag och slutade äta.
-Okej, vill du inte va min flickvän? frågade han och kollade djupt in i mina ögon.
-Ja.. jag vet inte. Jag har inte kännt dig så länge. svarade jag och kollade ner på mina händer.
-Jag vet. Men det här känns så rätt för mig. sa han och kollade runt.
-Oj, jag måste sticka! klockan är redan halv fem! sa han och reste sig snabbt.
-Kan jag följa med? frågade jag och gick efter honom ut i hallen.
-Visst shawty. svarade han och log brett.
Kallade han mig nyss shawty? Jagtog där helt stel med ett fånigt leende på läpparna. Justin drog med mig ut och satte mig i bilen där jag fortfarande log. Han kollade på mig medans jag tänkte på vad han just hade sagt. Han började skratta och då slutade jag le och kollade konsigt på honom.
-Vad skrattar du åt? frågade jag fundersamt.
-Dig! skrattade han och svängde in på flygplatsen.
-Okej..? svarade jag och steg ur bilen.
Han var snabbt framme vid min sida och tog min hand. Men jag släppte den lika fort och gav honom en blick som sa -papparazzis. Han kollade förstående på mig och leendet på hans läppar blev mindre. Vi gick vidare mot incheckningen och innan han skulle gå genom gaten vände han sig om och gick fram till mig och gav mig en stor kram som varade länge. Jag kände hur tårarna började bränna bakom ögonlocken, men jag käpade för att inte släppa ut dom. Plötsligt kände jag något som droppade ner i mitt hår. Justigrät. Då började jag också gråta. Varför kunde vi inte bo på samma ställe?
-Jag kommer sakna dig shawty. viskade han i mitt öra.
-Jag kommer sakna dig mer. svarade jag.
Han släppte mig och torkade bort mina tårar. Han luktade så gott så jag drog in honom i en kram till och drog in hans lukt. Den här doften kommer jag aldrig glömma. Han släppte mig och kollade ledset på mig. Han vände sig om för att gå genom gaten och försvann. Jag föll ner på knä och kände mig tom. Visst, jag hade bara kännt killen i tre dagar. Men det har vartt en starkare känsla än med någon av mina ex. Jag tror jag aldrig kommer knna den här sortens kärlek igen. För jag är nästan helt säker på att det inte kommer bli vi i framtiden.
Jag gick ut till bilen och satte mig i förarsätet. Det var fortfarande varmt sen Justin suttit här. Jag startade bilen och körde ut på vägen. När jag satte på radion spelades hans låt *Never say Never*. Jag kände hur tårarna började rinna men jag gjorde inget mot det. När jag var hemma stannade jag i bilen för att fixa till sminket så att mamma inte skulle märka något.
När jag gick in genom dörren var det mörkt och tyst. Jag gick in och låste efter mig och såg en lapp. Självklart skulle dom lämna mig ensam nu. De skulle komma hem på fredag och nu var det söndag. Great! En hel vecka helt själv. Jag gick upp på mitt rum och stängde dörren. Precis när jag stt mig i sängen hörde jag att någon kstade sten på mitt fönster. Jag gick dit och kollade för att se vem det var. Jag kunde inte tro mina ögon när jag såg vem det var.
Förlåt för dålig uppdatering! vart och julhandlat hela dagen så har inte kunnat blogga då. Men jag tänkte skriva en rätt lång del nu bara för att ni fått vänta :) nästa kommer imorn!
Kommentarer
Postat av: Jennifer, inte dansaren i Eric Saades band ;)
Så bra!! :D¨
MERMERMER!!!!!!!!!!!!
Kjam! :D<3
