novelsbyyme

-Vad, vad gör du här? stammade jag fram.
-Jag ville bara se hur det var med dig. svarade han lugnt.
-Jodå, allt är bra. jag stängde dörren försiktigt och gick ut till honom.
-Jag vet att det kan vara väldigt svårt att förstå vad du såg. sa han och satte sig ner vid en stol.
-Ja, men varför var jag tvungen att se det? jag satte mig på bordet framför honom.

---

-Det är en sak som du måste förstå, du är inte som alla andra-började han men jag avbröt.
-Tack för den.
-Nej, inte så. Du är annorlunda på samma sätt som jag. Vi är lika. Du och jag, dina föräldrar och min syster. Tillsammans med flera andra, fast som inte bor här. Jag satt rätt tyst och bara kollade på honom.
-Vad är det som är annorlunda? jag frågade rakt ut, jag var trött på att han bara inte kunde säga det.
-Jag ska visa dig, när du är ensam. svarade han och kollade bak upp mot mitt fönster.

Jag kollade upp och där uppe stog Kate, Julie och Hilary och kollade ner mot oss, men försvann snabbt när dom såg att vi kollade. På något konstigt sätt tyckte jag att jag hörde att dom sa "dom är så söta". Men jag menar, dom är inne, på mitt rum och jag är ute. Hur skulle jag kunna höra vad dom sa? Å andra sidan kunde jag inte motstå mitt leende. Dom tyckte att vi va söta. Han var i alla fall det. Jag har varit lite småförälskad i honom, fast bara i hemlighet. 

Jag kollade tillbaka mot Anthony och såg att han hade ett brett leende på läpparna. Mitt blev bredare och jag såg en liten glimt i hans ögon. Hans bruna,nästan svartgråa ögon. Så underbart fina. Jag föll in i mina tankar om hans ögon och såg att han hade ställt sig upp och var nu framför mig. Jag bet mig löst i läppen och kollade på honom. Vad skulle han göra? Han kramade mig och viskade i mitt öra.
-Vi ses på måndag. sen gick han. 



När jag var tillbaka i mitt rum flög mina kompisar på mig. Kanske inte, men nästan. Jag skrattade och satte mig i sängen och försökte lugna ner dom.

-Han ville bara säga en sak. sa jag för kanske tionde gången.
-Men, men... ni såg ju typ, kära ut! sa Julie med en drömmande röst och la handen på pannan och sjönk bak i söngen med en dramatisk suck. Jag skrattade och slog till henne på benet.
-Vad tror du egentligen? Han och jag, pfft. jag kände hur blodet började strömma upp i mitt ansikte.
-oooh, du rodnar! sa alla tre på en gång
Jag försökte gång på gång att neka det, men man såg det tydligt. Jag erkände att jag var lite ner kärad i honom, men också att dom verkligen inte skulle säga något.

---