The Vervain's Year-Kapitel 9
-Jag är Lilith, detsamma. jag log ett väldigt ansträngt leende och det märkte han. Jag la inte mycket energi på det utan fortsatte bara med arbetet.
-Vad håller vi på med? frågade han och kollade i min bok.
-Franska revolutionen, der suger. svarade jag och la i från mig pennan. Han skrattade tyst.
-Det är lätt. Med det sagt slutade lektionen och han försvann utan att säga hejdå.
När jag kom hem var det som vanligt, Isak är hemma och kollar på tv, mamma och pappa är och jobbar och jag går direkt upp på mitt rum. Så ser det ut nästan varje dag. Men idag ska jag faktiskt ut och springa runt kvarteret. Det var rätt längesedan jag var ute och rörde på mig så. Men det ska bli otroligt skönt. Jag bytte om till ett par mjukisshorts och ett linne då det var soligt och tillräckligt varmt ute för det. Innan jag gick ner tog jag min ipod och mina hörlurar. Jag sa hej då till Isak och sedan gick jag ut. Jag stannade upp och andades in vårluften. Det doftade blommor och nyklippt gräs, nylagad mat och... olja. Nej, bensin. Det luktar som att en bil har börjat brinna. Jag öppnade ögonen och kollade mig omkring, där såg jag en rökstrimma bortanför Hilarys hus, jag stoppade in hörlurarna i öronen och började springa dit.
När jag var framme såg jag att det var hennes grannes bil som hade börjat brinna. Bensinen hade runnit ner på vägen och ner i en brunn och det brann i det. Bara det inte händer något farligt nu. Att det börjar brinna i en brunn kanske inte är det bästa som kan hända. Jag gick närmare och fick se ett bekant ansikte och när jag blinkade var personen borta. Jag stog helt förbluffad och bara kollade på stället där hon stog. Jag kände igen henne, men kan inte riktigt säga ifrån vart. Jag sökte i minnet och stog säkert där i fem minuter för att komma på något, men blev bara oklokare på det sättet. Jag virrade in mig i mina ena tankar.
Hilary kom ut och ropade på mig.
-Vad har hänt? frågade jag i hennes öra då jag kramade om henne.
-Jag vet inte, jag hörde en smäll och sedan började det brinna bara. svarade hon och oförstående mot bilen. Det måse vara det som small när jag bytte om.
-Det kan väl inte bara smälla så av sig självt?
-Det är ju ganska ologiskt. Hilary skrattade åt mig och jag bara skakade på huvudet.
-Jag ska springa vidare, men ses imorn!
-Vad håller vi på med? frågade han och kollade i min bok.
-Franska revolutionen, der suger. svarade jag och la i från mig pennan. Han skrattade tyst.
-Det är lätt. Med det sagt slutade lektionen och han försvann utan att säga hejdå.
När jag kom hem var det som vanligt, Isak är hemma och kollar på tv, mamma och pappa är och jobbar och jag går direkt upp på mitt rum. Så ser det ut nästan varje dag. Men idag ska jag faktiskt ut och springa runt kvarteret. Det var rätt längesedan jag var ute och rörde på mig så. Men det ska bli otroligt skönt. Jag bytte om till ett par mjukisshorts och ett linne då det var soligt och tillräckligt varmt ute för det. Innan jag gick ner tog jag min ipod och mina hörlurar. Jag sa hej då till Isak och sedan gick jag ut. Jag stannade upp och andades in vårluften. Det doftade blommor och nyklippt gräs, nylagad mat och... olja. Nej, bensin. Det luktar som att en bil har börjat brinna. Jag öppnade ögonen och kollade mig omkring, där såg jag en rökstrimma bortanför Hilarys hus, jag stoppade in hörlurarna i öronen och började springa dit.
När jag var framme såg jag att det var hennes grannes bil som hade börjat brinna. Bensinen hade runnit ner på vägen och ner i en brunn och det brann i det. Bara det inte händer något farligt nu. Att det börjar brinna i en brunn kanske inte är det bästa som kan hända. Jag gick närmare och fick se ett bekant ansikte och när jag blinkade var personen borta. Jag stog helt förbluffad och bara kollade på stället där hon stog. Jag kände igen henne, men kan inte riktigt säga ifrån vart. Jag sökte i minnet och stog säkert där i fem minuter för att komma på något, men blev bara oklokare på det sättet. Jag virrade in mig i mina ena tankar.
Hilary kom ut och ropade på mig.
-Vad har hänt? frågade jag i hennes öra då jag kramade om henne.
-Jag vet inte, jag hörde en smäll och sedan började det brinna bara. svarade hon och oförstående mot bilen. Det måse vara det som small när jag bytte om.
-Det kan väl inte bara smälla så av sig självt?
-Det är ju ganska ologiskt. Hilary skrattade åt mig och jag bara skakade på huvudet.
-Jag ska springa vidare, men ses imorn!
Jag började springa bort mot skogen. Där kunde jag alltid vara för mig själv. När jag kom till en stig saktade jag ner och började gå istället. Då kom jag att tänka på personen som stog där, eller som jag tyckte stog där. Det var något som jag verkligen kände igen. Medellångt blont hår, lång och smal med en skinnjacka och mörkblåa jeans. Men vem kan det vara?
Så fort jag kom hem började mamma fråga ut mig.
-Lilith! Vad har du gjort ute i 5 timmar, i de där kläderna? Överbeskyddande mamma.
-Jag har vart ute och sprungit. Något fel? just nu ville jag bara upp och duscha, då blir jag lite irriterad.
-Du kan väl inte sprungit i 5 timmar heller! Det var det värsta jag hört på länge. Hon lät inte speciellt övertygad. Men jag kan förstå henne, en vanlig människa brukar inte orka hålla igång så länge. Men som sagt, jag är inte vanlig.
-Jo, jag kan. Men om du ursäktar tänkte jag duscha. Jag klampade upp för trappen och in i mitt rum och låste dörren efter mig. Att hon aldrig kan vara lite.. normal. Hon ska alltid bry sig för mycket, eller så är det jag som gör fel. Aldrig har hon fel. Hon har alltid rätt, rätt och rätt. Men allt hon har är fel, fel och fel!
Jag klev in i duschen och stog där runt en timma. Mitt långa svarta livlösa hår har börjat tappa glansen ännu mer. Vad ska jag göra för att få tillbaka det? Jag stog och funderade en stund framför badrumsspegeln innan jag bestämde mig för att gå in till mitt rum igen. När jag kom tillbaka var jag inte ensam.
Tänkte va lite elak och sluta där ^^ haha, men nu har ni fått mer än på länge! ska skriva så fingrarna glöder när jag har tid. Har en del saker att göra under veckan, men ska försöka få ihop ett kapitel till iaf :D
Så fort jag kom hem började mamma fråga ut mig.
-Lilith! Vad har du gjort ute i 5 timmar, i de där kläderna? Överbeskyddande mamma.
-Jag har vart ute och sprungit. Något fel? just nu ville jag bara upp och duscha, då blir jag lite irriterad.
-Du kan väl inte sprungit i 5 timmar heller! Det var det värsta jag hört på länge. Hon lät inte speciellt övertygad. Men jag kan förstå henne, en vanlig människa brukar inte orka hålla igång så länge. Men som sagt, jag är inte vanlig.
-Jo, jag kan. Men om du ursäktar tänkte jag duscha. Jag klampade upp för trappen och in i mitt rum och låste dörren efter mig. Att hon aldrig kan vara lite.. normal. Hon ska alltid bry sig för mycket, eller så är det jag som gör fel. Aldrig har hon fel. Hon har alltid rätt, rätt och rätt. Men allt hon har är fel, fel och fel!
Jag klev in i duschen och stog där runt en timma. Mitt långa svarta livlösa hår har börjat tappa glansen ännu mer. Vad ska jag göra för att få tillbaka det? Jag stog och funderade en stund framför badrumsspegeln innan jag bestämde mig för att gå in till mitt rum igen. När jag kom tillbaka var jag inte ensam.
Tänkte va lite elak och sluta där ^^ haha, men nu har ni fått mer än på länge! ska skriva så fingrarna glöder när jag har tid. Har en del saker att göra under veckan, men ska försöka få ihop ett kapitel till iaf :D
Kommentarer
Postat av: Marre!
Sviin braa! Längtar skit mycket till nästaa!!
Postat av: Sonja
Bra novell tjejen! Hittade hit för någon dag sedan och ville bara säga att den är sjukt bra! :) Kika gärna in på min novell-blogg, vi kanske kan läsa varandras? Skulle betyda guld ;) Kram<3
