The Book-kapitel 42
varför klickade du mig?
kan du svara?
hallå, lever du eller?
jag kommer inte kalla dig sexy mer, lovar!
Kan han bara inte lämna mig ifred?
När jag kom in i sovrummet var det färdig bäddat och jag ställde datorn på skrivbordet. Jag skulle precis gå in till toaletten när Josh kommer ut och vi krockar, våra munnar möts.
Han läppar smakade mint, han hade precis borstat tänderna. Jag tänkte inte alls på vad jag gjorde, jag stängde ögonen och började kyssa honom. Det var en underbar känsla. Jag ville inte sluta, det verkade inte som att han heller hade något emot det. Den passionerade kyssen övergick till något hetare, men längre gick det inte på grund av att min mobil började ringa. Jag kollade snabbt på den. Justin
Där brast det för mig. Jag föll ihop på golvet och tårarna rann ner för mna kinder med mobilen ringandes i handen. Vad har jag gjort? Varför ville jag inte sluta?
Jag lät det ringa tills det slutade. Josh gick runt och svor för sig själv. Justin kommer inte vilja ha mig längre, det vet jag. Han vill int eha en tjej som inte kan hålla sig till en enda kille. Jag äcklades av mig själv. jag ställde mig upp och sprang in på toaletten och kräktes. Jag äcklades av mig själv så mycet att jag blev spyfärdig. Undrar hur Justin kommer ta detta. Han kommer inte vilja prata med mig mer, eller träffa mig alls.
Mobilen började ringa igen, självklart skulle han ringa igen. För att ge mig ännu en chans till att svara. Jag bestämde mig för att säga det nu, så att jag inte behöver dra ut på det.
-jag tror du ska gå hem Josh, förlåt. sa jag och gick in till toan och låste in mig.
-Okej, vi...ses väl? sa han och försvann.
Jag är inte så säker på det Josh, jag tror inte jag kommer kunna leva efter dethär samtalet.
Jag tog ett djupt andetag för att få min röst stadigare. Ännu ett till. Okej sista chansen nu Sam. Svara.
-hallå. svarade jag så glatt som möjligt.
-Sam har det hänt något? frågade Justin direkt. självklart skulle han märka att jag grät.
-Ja, men jag vill inte säga det över telefonen. snyftade jag fram och kände hur tårarna blev fler och fler.
-Är det jätte allvarligt att du verkligen måste säga det nu? frågade han och lät osäker.
-När kan du komma?
-Imorgon, har ledigt till söndag.
-Okej, jag måste gå. Älskar dig, glöm aldrig det! sa jag och log lite lätt.
-Älskar dig med!
Det här kändes inte bra alls. Jag ville säga det nu, men det blir inte rätt över telefon. Jag vill se han reaktion och jag vill att han ska kunna se mig när jag säger det. Just nu vill jag bara gå och dö.
Kommentarer
